Världens bästa jobb...
Vid höstterminens början ska jag lämna över den här klassen till nästa lärare och då passar jag på att gå tillbaka till specialundervisning, för samtidigt som det här är väldigt roligt, så är det periodvis slitigt att ha ansvar för en hel klass, 21 barn. Allra jobbigast är förstås det som jag inte hinner med, alla lapparna på bordet framför mig med sånt som jag ska göra när jag får tid. Drygt fyrtio personer lånar varje dag ut det dyrbaraste de har till mig, sina barn, och det är mitt ansvar att förvalta det här förtroendet på bästa sätt. Först och främst har föräldrarna rätt att kräva att deras barn mår bra under tiden de vistas på skolan, att de känner sig omtyckta och uppskattade, både av mig och av varandra. Sen har de också rätt att få utvecklas kunskapsmässigt och livserfarenhetsmässigt. Jag har haft turen att få jobba med den här utmaningen i kretsen av bra kollegor. Guld värt!
Instämmer!!!Det är med glädje jag också går till jobbet varje dag....sen vill jag inte tänka för långt fram, för hur ska jag "klara" mig utan dej sen då???Du har lärt mig mycket, vilket jag är oerhört tacksam för! Hoppas din och Oskars(för det är väl han, som blir med dig på promenaden) dag blir bra.kram
Ingrid: Lärandet är ömsesidigt, absolut! Det kommer att gå alldeles utmärkt. Vi fortsätter jobba i samma hus så kommer vi att kunna fortsätta utbyta erfarenheter.
Inga, du har en sådan fantastisk inställning till ditt arbete! Jag hoppas att även jag ska kunna bära med mig en sådan inställning i både med och motgångar. Jag tror att det är just din inställning som gör att eleverna i din klass mår bra, de känner sig värdefulla i din närhet... Måtte jag också kunna förmedla denna känsla till eleverna jag har omkring mig.
Vilket underbart inlägg. Sånt värmer ett föräldrahjärta! Det känns milsvitt från våra barns klasser, samtidigt som jag tror att de nuvarande lärarnas hjärtan verkligen finns där. Så du är specialpedagog då? Det hade jag nog inte riktigt fattat... Har du någon specifik inriktning?
Jag har också världens bästa jobb, även om min värld nog avviker en del från din. Mina "barn" är betydligt större, med allt vad det innebär. Men jag har inte en tråkig stund och jag lär mig oerhört mycket av mina elever. Vi kan ha helt underbara diskussioner! Förhoppningsvis kan även jag lära dem ett och annat...
Men jag kan inte enbart måla i skönfärger, det vore falskt. För det förekommer trista saker som oftast orsakas av att för många av våra elever har skolan blivit en tvångströja. Det är djupt beklagligt.
Alla: Skolan kan bli på så många olika sätt fast alla försöker så mycket det går att göra allt bra. Ibland undrar man om det inte är väl många år som barn och ungdomar i praktiken måste gå i skola. Gymnasiet är ju formellt sett frivilligt men ändå inte.
Min bild av jobbet med klass är ljus och alldeles sann faktiskt och jobbet är verkligen så här roligt. Det är ju årskurs två och mycket som fungerar bra runt omkring med kollegor, föräldrar osv.
Lotten: Jo jag har lyckats trassla mig igenom flera lärarutbildningar, en del är obildbara typ ;-).
Förskollärare, grundskollärare 1- 7, gamla speciallärareutbildningen samt specialpedagogutbildning med inriktning barn med inlärningssvårigheter i grundskola (tror jag den heter!). Och så någon termin påbyggnad på speciallärarutbildningen med dyslexi / läs och skrivsvårigheter. Men nu kommer jag inte att gå någon mer längre utbildning, bara uppdatera mig med kurser på spec.
Tänk, att det finns lärare som du, det måste vara som en "lottovinst" för skolan du jobbar på att ha dig!
Ha dé!
Det låter som en skolidyll på liten ort, och jag kan mellan raderna utläsa att eleverna trivs med dig också!
Den skolan jag jobbar på är också väldigt trevlig med fina ungar och kollegor, men jag slutade med klass -95 och har inte ångrat det en sekund. Då och då får jag ju ha musik i klass och det räcker för att tillfredsställa min grupp-längtan.
Åsa: Det var vänligt sagt! Men jag tror inte att jag uppfattas som någon "lottovinst" på min skola. Jag gillar bara jobbet.
Bloggblad: Nja, så idyllisk är nog inte vår skola över lag. Det är en av de största skolenheterna i Värmland och vi har stora bekymmer med en del klasser. Enligt gällande organisationsmodell har vi stora klasser och det grundar för oro.