Vakter patrullerar bland elever...
Det är bra tycker jag att kommunen tar ansvar för situationen och vidtar åtgärder för att sätta en bortre gräns. Barn och ungdomar ska inte tvingas vistas i en bråkig miljö med otrygghet.
Sen kan jag väl fundera över vitsen med att hålla på och informera elever i högstadiet om vilket uppträdande som är lämpligt och inte. Ingen kan ha gått igenom 10 - 12 år i dagis - förskoleklass - grundskola utan att ha fått gedigen information om vilka umgängesregler som gäller mellan människor. Dessutom så pratar föräldrar mycket om det här hemma i sin vanliga fostran.
De regler vi har i skolan är uppsatta i demokratisk ordning med elever, föräldrar, personal, skolledning och de är välkända av alla. De elever som väljer att bryta mot den demokratiska regelramen, gör det medvetet och med öppna ögon. Det är inget som bara händer dem, regnar ner från ovan utan alltså ett medvetet val. Alltså går det knappast att informera bort, vilket många skolor satsar stora resurser på, men naturligtvis oftast helt förgäves eftersom okunskap inte är problemet.
Vad är då problemet? Varför väljer elever att bråka och trakassera andra elever? Det kan vara ett uttryck för maktlystnad. Det är helt enkelt njutbart att utöva makt. Det räcker att se sig om i samhället bland vuxna människor så kan man se vilka uppoffringar en del är beredda till för att få makt.
Det kan också vara ett rop på hjälp, att den som håller på mår dåligt och bråkandet har en självdestruktiv grund eller en hämndgrund = om jag mår dåligt så ska alla andra också göra det.
Inget av de här två alternativen är godkända för att bråket ska få fortsätta. Allvarligt bråk är inte godtagbart oavsett orsaken. Det måste dras en gräns från kommunen sida, så som Munkfors gjort i det här fallet. Sen måste man gå in och analysera situationen och de elever som är inblandade. Är det ett rop på hjälp så ska sociala myndigheter inkopplas. Om inte så räcker det med gränsdragningen.
Vi lärare kan varken vara socialarbetare eller väktare. Vi är utbildade och anställda för att undervisa och ska inte ut och kvacka i andra branscher. Vi kan inte heller använda all vår undervisningsfria tid till vaktsysslor. Det måste finnas luft i vårt arbetsschema för att planera undervisningsmoment som ligger framför oss. En del vaktande är helt ok, men att hålla på och utöka den tiden löser inget, det skapar nya problem. Dåligt förberedda lektioner riskerar att skapa tillfällen till ännu mer bråk.
(Hos Norah pågår en intressant debatt i ämnet)
Vad tycker Ni? Är det ok med anställda väktare på skolor?
Visst är det ruskigt att det ska behöva gå så långt, men på något sätt måste gränsdragning markeras. Frågan är om man inte haft skäl att upptäcka de bråkiga tendenserna i eleverna långt tidigare? det torde vara svårare att bryta dessa typer av betendemönster när de är så pass manifesta som man kan tänka sig att de kanske är på högstadiet. Å andra sidan, under tonåren kan den normalaste unge få hjärnsläpp, men kanske inser man var gränerna går även om man inte följer dem.
Svårt.
Instämmer i det du skriver och ser med spänning fram emot utvecklingen i Munkfors. Jag hoppas du återkommer i ämnet.
Jag tror på en anställd skolvärdinna även på låg- och mellanstadiet som känner alla barn och kan vara ute på rasterna. Nån som barnen kan ty sig till även när deras egen lärare inte syns ute.
Anne: Det verkar ju som om problemen varit kända längre tid och att man har försökt allt annat, men misslyckats. Det behövdes säkert mer genomtänkta åtgärder även längre ner i åldrarna, exempelvis fritidspedagoger som ansvarar för rastaktiviteter.
MIa: Det kommer säkert att skrivas mer om det i länets tidningar, jag återkommer.
Marianne: Det vore inte fel alls. Det vore tryggt för barnen om det funnes samma person ute varje rast, någon som kan följa upp oroshärdar om de dyker upp och som Du säger, någon som barnen känner väl. Eller en anställd fritidspedagog med uppdrag att ordna rastaktiviteter för barn som vill vara i närheten av en vuxen. I Munkfors på högstadiet verkar det ju inte ha hjälpt med olika insatser och väktare var den sista lösningen.
Allt oftare läser man om sådant här och då inte enbart i skolan. Någonting håller på att hända och den samlade vuxenvärlden tittar alldeles för ofta på, tandlös. Under tiden gör de ytterst ansvariga allt för att visa att DE har kontroll på läget; genom att fylla lagparagraferna med allt vackrare ord... ”Allas lika värde” är jäkligt enkelt att skriva, men var existerar det mer än i dessa skrivningar? Visst, frågan är ytterst provocerande, men dess värre berättigad.
Det börjar bli dags att hela vuxenvärlden sätter ner foten och börjar se, bry sig och ingripa och detta måste göras tidigt! Människorna måste börja inse att barnen, de egna likväl som andras, är viktigare än resorna till Thailand, Tjutahajti och jag-vet-inte-allt. Människorna måste inse att dessa barn i form av allas framtid är bättre än den yttre inramningen av tillvaron... Barn måste bli sedda, uppfostrade och få TID! Folk måste lägga sig i och inte i alla lägen lita på skola, myndigheter etc. Ansvaret är allas!
Under tiden får vi kämpa på, nog både med polis och vakter... men det måste ske på ett sätt som inte skapar unga istadiga haverister som definitivt tappat facet och behöver revanschera sig, gång på gång. På något sätt borde det gå att ordna med aktiviteter där dessa barn/unga får känna att de uträttat något värdefullt, att deras insats behövs.
Sedan måste jag bara en gång till säga att det inte ska vara OK att redan mycket unga människor vinglar omkring på gator och torg... berusade av både det ena och det andra, med föräldrars och vuxenvärldens mer eller mindre aktiva medgivande!
Jag skulle kunna skriva en hel bok i detta ämne. Vi borde kanske göra det? De vuxnas manifest? :)
En galen tonårig byter inte skepnad för att väktare med batong "informerar". Den gossen behöver nog enskild undervisning av en "alphahanne". Länge!
I Göteborg förfäras vi av tonårspojkar, som dödar med kniv. Tonårspojke som dödar klasskamrat. Osv. Var går gränsen? Varför får det gå så långt innan någon vågar/kan sätta stopp? Har vuxenvärlden totalt kapitulerat? Till vems glädje?
Det är så lätt att tänka och säga att "någon" ska fixa och ordna och ta om hand, "någon" är vi, alla vi! Problemet, eller ett av dem, är väl att många (välbefogat kanske) är rädda för att lägga sig i för att man aldrig vet vilka konsekvenserna blir. Som någon i min närhet som inte "ville bli inblandad i något" när en kvinna i närheten bad om synliggörande av vår närvaro då hon oplanerat blivit tvungen att möta en opålitlig klient ensam. Ska man vara så rädd om sitt eget skinn att man inte vågar visa på civilkurage? Inte för att skryta, men jag slängde upp dörren och utrustade mig med ett dammsugarrör...
Sv. Angående etik och kvalitetsplaneringsbeaktarutvecklingshelvetet; på de arbetsplatser där jag egentligen hör hemma är verksamheten reglerad enligt juridiken, ackreditering, arbetsmetoder, rutiner och etiska riktlinjer. Egentligen är inte etiken något problem, men som profession bör man vara på det klara med vad som är vad och när man inte ska göra något med hänvisning till just dessa etiska riktlinjer.
Ailas: Ja, något behöver förändras här. Jag tror att barn i allmänhet har det bättre än barn någonsin haft det historiskt sett. De har föräldrar som ägnar mycket tid åt dem och som bryr sig om deras väl och ve. Sen finns det föräldrar som inte orkar och de behöver hjälp och deras barn behöver hjälp.
Ja, vi kanske borde skriva en bok i ämnet.
Lena: De här barnen / ungdomarna som vill bråka har väl aldrig förr haft så stort utrymme som nu. Det är dåligt för dem själva och för omgivningen.
Anne: OM jag kopplar det Du skriver till skolans värld så vet jag inte hur det ser ut på högstadiet till exempel eller på gymnasieskolan. Men jag gissar bara att om lärare skulle bry sig om alla smågruff och skärmytslingar de ser så blir det svårt att få tiden att räcka till för det vanliga jobbet. Och det finns alltid en risk att bli nerslagen. Det drabbade en kollega på min skola förra terminen och hon blev dessutom sparkad när hon låg på golvet. Och det handlade om en duktig och erfaren lärare som är omtyckt på skolan av både elever och kollegor. Vi jobbar i en miljö som periodvis innehåller mycket våld och tillsägelser kan provocera igång saker.
Etiken återkommer jag till med ett inlägg, ungefär som kommentaren hos Dig. Kan inte låta bli, jag går igång på sånt. ;-)