Jag hatar det orange kuvertet!
Det symboliserar för mig allt ont i den nya tiden! Jag ville inte spela hasard med min pension och jag gillar inte alls att jag nu tvingas göra det. Det är emot allt vad min gammaldags fostran sa, Du ska spara till Din pension och vara rädd om pengarna! Men jag får det här kuvertet en gång varje år och jag blir galen varenda gång!
Varje år så försäkrar någon att den här blanketten har blivit förenklad. Jag antar att det är de här grisarna som ska göra det hela enklare i år.
Grisen överst, där pengarna trillar in symboliserar att jag har fått in pengar under året från arbetsgivaren. Om jag nu inte skulle begripa uttrycket inbetalning så kan jag alltid stödja mig mot den rättvända grisen. (kanske fått in pengar, för en del har gått ut också, det finns minus framför en del av det som diskret kallas värdeförändring). För säkerhets skull så redovisas inte hur det gått under frg år utan hur det gått sedan start. Och sedan dess har ju ett antal människor dött undan ur systemet och därmed bidragit till något slags plus i alla fall. De som är döda kräver ju ingen pension och i bästa fall inte deras efterlevande heller.
Grisen där inget annat händer symboliserar det som kallas sparande. Och det förstår jag om folk tycker är ett konstigt begrepp. För mig så är sparande att jag frivilligt lägger undan pengar till ett särskilt syfte. Men det här är knappast frivilligt. Det är i högsta grad tvångsmässigt. Och då kallar jag det inte för sparande utan för avgift, eller pensionskonto. Det skulle jag begripa bättre. Men den knubbiga grisen ska väl hjälpa till där.
Sen finns det en gris där pengarna trillar ut. Och det symboliserar inte som man kan tro, den värdelösa förvaltningen som mina pensionspengar drabbats av, alltså röda siffror, minus, för året, utan att jag någon gång ska få ut pengar härifrån i något slags pension. Kanske! Om det finns något kvar. När alla minusår har passerat revy i det här förhatliga kuvertet.
För mig som hatar det här och som i ren trots vägrat att göra något val, så har hittills något som kallas Premiepensionsmyndigheten förvaltat de valbara pengarna åt mig. Man antagligen har de gjort det alldeles för bra, (minus, men inte värsta minus!) för nu ska den här sysslan tas över av något helt fantastiskt; (håll i er nu!)
Statens årskullsförvaltningsalternativ! Såfa!
Och den är inte betrodd till ett eget självständigt liv utan ska i sin tur förvaltas av något som heter Sjunde AP-fonden.
Alltsammans förkortas till det enkla AP7Såfa. Det ser ut som en kemisk formel för ett nytt grundämne. Men riktigt så stabilt är det inte av allt att döma. Jag frestas ju genast att gå in och googla på Sjunde APfonden för att se vem som nu givits förtroendet att ta hand mina pensionspengar.
Och vad finner man då tro?
Jo, att Sjunde AP-fonden delar ut ett årligt journalistpris för den som bidrar till att förklara ekonomiska sammanhang begripligt. Vågar man gissa att det kan bidra till god press mycket billigare än att anställa en pressansvarig? Mina surt förvärvade pensionspengar ska alltså prisa någon journalist. Varför?
AP7Såfa ska mest syssla med passiv förvaltning för det är billigare än aktiv förvaltning, alltså noll ambitioner att öka värdet på fonden. Det var väl det jag misstänkte, den förra har gått alldeles för bra. Slår nog många valda fonder och det var ju inte meningen. Alla skulle tvingas hålla på och spela om sina pensionspengar.
Hur har det då brukat gå för de här pensionsfonderna?
Jo, om man tittar på föregångaren, den sjätte AP-fonden så var det inte så bra. Den hade en ledande person som var ihop med bossen för Xeratech som var en stort investeringsobjekt för fonden och sedemera också konkursobjekt med tvivelaktiga affärer. Så det slutade i stor förlust och anmälan till ekobrottsmyndigheten och annat tråkigt. En del av detta betraktas som hemligt, fast det har häcklats i pressen en hel del. Jag förstår nu ännu bättre den sjunde AP-fondens idé med att dela ut ett årligt journalistpris. Skulle jag också göra om jag ville slippa granskning.
Den femte AP-fonden försvann i tomma intet. Var den för bra? Eller för dålig? Eller bara skum? När det gäller statens pensionsförvaltning kan vilket skäl som helst duga.
Hur det går med 7:e AP-fonden får vi se, vi som har våra pengar där. Enligt några artiklar som jag läser så används fonden för att döva samhällets miljösamvete, den ska investera i miljöteknik för att förse den industrin med kapital. Behjärtansvärt ok! Lönsamt ? =osäkert. Det handlar ofta om ny oprövad teknik som kan fungera, men som lika gärna kan vara ekonomiskt fiasko.
De verkligt intressanta frågornaär ju, till exempel hur mycket tjänar de där proffsen som administrerar min pension? De ska ju inte vara särskilt aktiva så kanske är de billiga? Men det framgår inte av infon.
Vilka kopplingar har fondens ledning till de människor som fonden kommer att investera hos? Sambo, särbo, släkt, vänner? Blir det här också en korrupt fond?
Jag vill inte ens öppna mitt, tror jag slänger det i pannan direkt:)
När kuvertet kommer öppnar jag, tittar och undrar hur det ska bli när jag slutat jobba? Ut på landet och odla rovor så man klarar sig eller? I alla fall inser jag att det är bäst att flänga på med allt roligt inom och utom landet nu, innan jag går i pension. Sen verkar det mesta få gå på sparlåga. Jag har exakt samma fostran som du, så vi har det ungefär likadant antar jag? Suck och dubbelsuck passar bra just nu!
Du fattade i alla fall grisarna. Jag trodde att det var någon slags dekoration...... Jag är också av den generationen att har jag arbetat ett helt liv och lagt undan till pension så ska jag ha en pension som går att leva väl på när jag är 65, förr var det väl 63. Då ansågs lärare vara utslitna, är vi det?? De som bestämmer idag kan inte ens stava till solidaritet. /Lena
Tala inte om de där kuverten! Det dimper ner både det ena och det andra... från alla dessa förvaltare, inkl bankerna. Jag har slutat att bli förbannad så där på heltid, men ibland kan jag offra en kvart och svära. :)
Beter mig f ö precis likadant som du; orkar faktiskt inte bry mig om alla dessa dirrar med och utan bonusar och deras fonder hit och dit. Blir det ättestupa så faller jag högt skrikande.
Ingrid: Det är ett fullt gångbart alternativ.
Suss<. Ha ha... Du tänker ungefär som jag; njuta av det goda livet medan det går.
Lena: De där grisarna innebar väl knappast någon förenkling, fast jag inbillar mig att det var tanken. Jag är rädd att när det gäller pensionen så är både de som bestämmer idag och de som bestämde förut lika goda kålsupare. Det finns inget parti som kan rädda oss. ;-)
Ailas: Kanske är det ättestupan som återstår. Förr trodde jag alltid att SVerige var ett någorlunda korruptionsfritt land, men jag är rädd att jag måste ändra mig på den punkten.