Felet med skolan...
För det är naturligtvis en illusion att tro sig "upptäcka felet med skolan". Om det vore så enkelt så vore alla bekymmer med den svenska skolan redan lösta för länge sedan. En vanlig sketen lärare, som jag, är ju amatör på området, lerig lortbestänkt gräsrot i sammanhanget och inte så mycket att räkna med. Mitt perspektiv som lärare är ju nedifrån, utan de luftiga, vidgade vyerna som beslutsfattare har. Jag har ju verkligheten in på bara skinnet, varje dag sedan 40 år tillbaka, i härdande barnarbete och det är inte värt så mycket i såna här sammanhang. Det är alldeles för snävt för att räknas. Jag saknar ju överblick!
Men ändå! Tänka får man! Och bloggen är ett bra tankeutrymme. Man får hela tiden nyttiga "medhugg" och "mothugg"! Gamla infallsvinklar bekräftade och nya infallsvinklar, som ställer de gamla på huvudet.
Kan det vara så att det där uppe sitter en massa människor som i all välvilja försöker göra en bättre skola utifrån fel perspektiv? Jag har lärt mig att välviljan som sådan alltid bör granskas och inte sväljas hel och hållen. Under slutet av 60-talet rekommenderades föräldrar fortfarande av välvilliga kuratorer och läkare att placera sina förståndshandikappade barn på institution. I praktiken till en tillvaro med institutionsskador och spännbälten och tvångsmatning och ofta en total sysslolöshet. Jag vet för jag jobbade där! Så mycket var experternas välvilja värd ur den drabbades perspektiv! Men det var en parentes om välviljan och dess begränsningar. Tillbaka till ämnet!
Annaa M (på min blogglista!) brukar säga att jag ska inte uttala mig om hur det är på "skolor i Sverige" för det finns inga "skolor i Sverige". Det finns i Sverige, enligt Annaa, ett antal klasser som sinsemellan ser helt olika ut beroende på vilka barn som finns i klassen för tillfället, vilka föräldrar som finns där, vilken lärare som finns där ( och det i sin tur beror på vilken utbildning den läraren har och vilken erfarenhet). Men man kan inte säga att en skola har någon homogenitet i det här sammanhanget utan vad man får se av undervisning och resultat beror på vilken dörr man råkar rycka upp i den enskilda skolans korridor. Det kan se helt olika ut från klass till klass på samma skola. Bara några meter isär!
Beslutsfattare utgår dock ifrån att skolor är homogena enheter där alla klasser presterar lika bra eller lika dåligt. Alltså, menar de, kan man arbeta på skolnivå med kraven på utvärdering, kvalitet och planer. Och det ska gudarna veta att vi gör! Många långa timmar jobbar vi på skolnivå med kvalitets-utvärderings-plane-helvetet.
Men om de har fel och det är helt olika i varje klassrum, om Annaa har rätt, så blir överhetens krav bara ett spel för gallerierna. Det enda man mäter och arbetar med är ett slags meningslös medeltemperatur i att ha den ena foten på isbit och den andra på glödande kol. Det blir inte ett förändringsarbete / ett förbättringsarbete på rätt nivå = klassnivå i så fall. Om medeltemperaturen för skolan ändrar sig, betyder inte så mycket för elever och lärare och föräldrar i varje enskild klass. Den del av arbetet som man har gemensamt på en stor skola är försumbart, kanske 5 % av allt arbete man gör. Men minst 95 % av allt utvärdering- plane- kvalitetssarbete görs på den nivån, skolnivån. Fel nivå i så fall! Det mesta borde göras på klassnivå i så fall för det är där potentialen för förändring finns. Både på kort sikt över läsåret och på lång sikt.
Varje klass tvingas hålla på med egna utvärderingar och egna förbättringar och egna planer parallellt med överhetens krav ( skolnivån), för att försöka åstadkomma verkliga förbättringar, inte bara nya hyllmetrar med illusioner. Kanske skulle utvärderingsarbetet, förändringsarbetet, kvalitetsarbetet och planearbetet, utgå från klassnivå och inte från skolnivå?
Kanske är det så enkelt?
Jag vet inte, men jag kan inte avhålla mig från att spekulera. Och det vore samtidigt himla irriterande om Annaa har rätt! ;-))
Jag tror att Annaa har mycket rätt i det hon säger. Det handlar till och med oftast om INDIVIDNIVÅ och gruppdynamik. Därför är det rent hopplöst att försöka lösa problem bara på skolnivå i kvalitetsutvärderingsplanehelvetet.
Förutom att vara utbildad pedagog ska en lärare också kunna vara bl.a. kvackande psykolog, terapeut, kurator och polis i sin klass. I de rollerna krävs det minsann fortbildning.
Spännande att du låter oss fälja dramatiken i Munkfors. Där finns mycket för Skolverket att fundera på.
Lena: Det ligger mycket i det här med att det som händer i skolan, det händer ögonblickligen och inom klassens ram. Det är svårt att förutsäga och vi måste hela tiden improvisera i jobbet, ta ställning snabbt från ena minuten till den andra.
Detta som händer i Munkfors är märkligt, svårt att förstå hur en liten grupp ungdomar kan bli så aggressiva och uppenbarligen få ett visst stöd av människor utanför skolans värld i de här bombhoten. Jag antar att man drar en suck av lättnad nu med en veckas sportlov.
Det låter som att du närmar dig Toyota Production Systems (Lean alltså..) syn på människor och medarbetare och rotorsaksanalys!!! Hörde just på konferensen jag vår på igår att i Södertälja kommun har två av gymnasieskolorna precis börjat arbeta mer Lean-inriktat, det ska bli spännande att se hur det går.
Anne: Med tanke på¨hur bra min gamla Toyota Corolla fungerar så köper jag Lean rakt av. Du måste bara berätta lite på Din blogg vad det handlar om. Jag förstår att det är den ultimata lösningen.
Hm... är sannerligen också en gräsrot, högeligen belastad med praktiskt arbete på det allt mer sluttande golvet, så egentligen ska jag över huvud taget inte yttra mig! Men du vet hur vissa gräs växer!
Jag svär också över det "samlade helvetet" som jag snart inte kan se på annat sätt än som kulisser som ska legitimera De Stora Ledarnas underbara färdriktning, dvs duktiga ledare har skapat en så god skola. Det värsta är att allt kvalitetsarbete, tyckande och hela rubbet manglas och mals om och om igen, tills det ser ut att det är vi, dvs gräsrötterna, som har velat ha allt det som vi egentligen är emot... Låter det underligt? Hm, men det är så skendemokrati fungerar...
Att utvärdera och utveckla kräver öppenhet, kunskap och mod. När jag tänker tillbaka, kan jag inte komma fram till något annat än att det har utvärderats och utvecklats tidigare också. Men idag känns det som att vi fått ökat behov av att måla över... Är inte kejsaren ganska lättklädd?
Ailas: Jo, det handlar i mina ögon i hög grad om skendemokrati, vi som jobbar på golvet i skolan avkrävs utvärderingar som egentligen inte är relevanta för vårt dagliga arbete, möjligtvis motiverbara för en kommun eller en skolenhet för att fördela resurserna vettigt. ´Men inte användbar som grund för förändring eller utveckling
i det pedagogiska arbetet, arbetet med eleverna.
2010-02-26 @ 21:41:50
Jaa...jag är också inne på att jag med jämna mellanrum kommer på vad det är som är "felet" med skolan. Kanske störs man i sitt perspektiv av att man någonstans i någon naiv stund är inne på att hitta ETT fel. Vi vet ju allihop att det inte bara är ett enda fel, men åtminstone JAG är inne på att om jag bara hittar det STÖRSTA felet så kommer allting att lösa sig :-))). Skämt å sido så känns det faktiskt så, jag vill innerst inne identifiera det största felet med skolan och just nu är jag inne på decentraliseringen i kombination med arbetslag. För många kockar ger sämre soppa tänker jag... Alla är med och tillför sin speciella krydda tills maten är så överkryddad att den är snudd på oätlig...ja, någonting sådant. Idén med arbetslagen kanske skulle vara bättre om man tog hjälp av varandras kompetens och erfarenhet, inte delade på både uppgifter och barn i så oändligt många kombinationer att ansvarsfågan riskerar att falla mellan stolarna. Jag har sett exempel på att så många lärare varit inblandad i en ämnesundervisning att någon form av utvärdering och bedömning i stort sett tillintetgjorts. Naturligtvis utvärderas det och bedöms ändå....men mer i andan:"i den bästa av världar"...
Jag trodde (återigen i min enfald) att de yngre klasserna åtminstone hade klasslärare, men har upptäckt att så inte är fallet. Visserligen har de inte lika många lärare som de äldre klasserna, men ändå. Jag tycker det verkar rörigt och ställer enorma krav på anpassning hos eleverna. Dessutom lär de sig snabbt att utveckla strategier för att undvika både arbete samt ordning och reda. Jag tror att de behöver en lärare som har en mer övergripande bild av vad som händer med eleverna under dagen. En lärare som kan se när de arbetat bra och när de arbetat mindre bra. En lärare som kan bedöma helheten i dagen om det varit en bra eller dålig dag. Nu riskerar man att alla lärare har ett visst överseende eller tvärt om, inte har något överseende alls. Vilket i sin tur leder till att eleverna antingen får för mycket eller för lite press på sig... Ja, ungefär så går mina tankar just nu.
Marie: Jag misstänker att Du har rätt. "Felet" med skolan är säkert inte ett utan flera som hänger ihop. Sen ska man inte glömma bort att delar av skolan fungerar alldeles utmärkt, öar och oaser av trivsam stämning, arbetsro och goda resultat. Det som inte är bra är att det blir rätt slumpmässigt var det är bra och var det är dåligt. Ingen har lyckats hitta det där framgångsreceptet som ska göra att hela skolan fungerar åtminstone acceptabelt, säkert och tryggt för barnen.
Du pekar på en viktig sak som vi ständigt återkommer till när vi utvärderar hos oss: För många lärare inne bland de små barnen och för stora klasser. Vi konstaterar också ofta att vår skola är för stor, en av Värmlands största enheter. Det är svårt att få överblick och samarbete som fungerar över hela linjen. Tyvärr så får de här utvärderingsresultaten aldrig genomslag i förändringar.