Mina fördomar bara blomstrar...
När jag var på Bergviks köpcenter ett par dagar efter terrorattacken i Stockholm så gick där vid den stora restaurangen en man med arabiskt / turkiskt utseende. Han gick omkring lite planlöst och flackade med blicken och framför allt; han hade en stor svart bullig ryggsäck på sig!
Jag märkte att mina ögon hela tiden gick till den här mannen och jag föreställde mig genast att ryggsäcken innehöll ett ex tryckkokarbomb + en massa spik! Genom huvudet rann tanken att ryggsäck på köpcenter har endast norrmän och barn! En vuxen arab har inte ryggsäck, det stämmer inte! Tänk om han är en terrorist! Ett köpcenter före jul måste ju vara den ultimata platsen för en självmordsbombare!
Tänk så dumt! Det är klart att den här mannen inte var terrorist, men någonstans omedvetet så jobbar tankarna på, utan att man är medveten om det, eller vill erkänna för sig själv hur korkad man är.
Syrran flög till Paris juni 2002 och det var ett sällskap med män av arabiskt utseende som av någon anledning stökade runt och var missnöjda. Syrran gjorde upp planer om planet hade kapats.. Vad gör man? Man är ju bara människa...
jomen....det är ju inte så konstigt om man får såna tankar nu efter det som hänt.
har nog inte så mycket med fördomar att göra...
utan rädsla för att något händer igen...
fast det är klart att risken finns att människors rädsla övergår till fördomar
då fördomar bottnar nog bl.a.i rädsla för det okända..
Du är inte ett dugg konstig, hur många presumtiva våldtäktsmän tror du jag såg, i flera år, innan de tog Hagamannen. Det var trist att vara man i Umeå på den tiden. Vi fungerar så där, jag är likadan, hur vidsynt jag än är.
Alla: Exakt så är det, det sker på ett automatiskt och omedvetet plan. Jag tror ju att sånt kan bekämpas om man tar fram det i ljuset och granskar hur tankarna flyger omkring i huvudet, både när det gäller våldtäktsmän och terrorister,