Inga Magnusson

(Den vackra blombuketten som jag firar bloggen med, är den som jag fick av barn och barnbarn på födelsedagen! Jättefin var den och står kvar än här hemma nu, tack alla Ni för den!)

Nu firar jag femårsjubileum på bloggen.
 Det här var mitt första blogginlägg.  Det är daterat till tionde december 2005. Jag trodde nog i ärlighetens namn just då att det inte skulle bli så många fler. Men det blev det. Just nu står räknaren på  4401  inlägg, så det borde väl innebära i genomsnitt ett par, tre inlägg per dag. Det är himla många när man försöker se dem alla framför sig. Min blogg är inte någon stor  Blondinbella-blogg, men jag har många fler läsare än jag någonsin trodde var möjligt, fortfarande mer besök än Årjängsportalen tror jag om jag räknar rätt. Besökarna betyder en del och visst kollar jag statistiken, men jag skulle skriva om det så bara var 5 personer som läste bloggen dagligen!

Det är alltså fortfarande roligt med blogg, att skriva själv och att läsa andras. Jag skriver fortfarande o-nischat, min blogg handlar om att dokumentera hur jag själv ser omvärlden, vad jag ser just nu och vad jag tänker om det jag ser. Det kan handla om smått eller stort från vardag till politik.  En del lämnar jag ut av privatlivet, men inte allt. För mig finns skarpa gränser som jag inte går över, urvalet av publicerbart är kräset, fast det kan man nog inte tro när man läser min blogg. Jag respekterar omgivningens önskemål också förstås, den som inte vill vara med på bild slipper eller så maskar jag bilderna.

Ibland använder jag mycket tid till bloggandet, men inte till vardags. Skrivandet går nästan  lika snabbt som att prata så det är inte alls tidsödande. Det som kräver tid är bildhanteringen. Men både den och skrivandet är mycket snabbare nu med nya datorer och ny programvara. Det går jättesnabbt att skifta mellan blogg och andra sidor vilket underlättar länkande till andras texter och internt till egna bilder. Det jag däremot alltid lägger rätt mycket tid på är tidningsläsande på nätet. Och det trycker tyvärr periodvis undan bokläsandet vilket är irriterande. Jag vill egentligen hinna med båda delarna.  

Vad jag inte begrep när jag började, var att det skulle utveckla sig en krets av bloggare som läser och kommenterar hos varandra, ett slags nätverk som man befinner sig mitt i eller i utkanten av. Och egentligen handlar det nog om att man finns i ett antal nätverk i periferin.

En period märkte jag att jag försökte läsa och kommentera i för många bloggar.  Det blev en plikt och ganska slentrianmässigt, både läsandet och skrivandet. Då valde jag att backa tillbaka och stryka några bloggar från läslistan, rensa bort, samtidigt som jag behöll några få. Det innebar att jag kunde läsa "mina" bloggar oftare och ha en mer givande kontakt. Alltså några nära, som man nog kan kalla bloggvänner.

 Sen finns det förstås en krets av bloggbekanta utanför den inre cirkeln, bloggar som jag läser ibland när andan faller på eller när  ett tema är aktuellt som jag vet att någon brukar skriva om.

Jag planerar att göra en slags summering av bloggvänner och bloggbekanta, en tillbakablick på de som funnits med, försvunnit eller finns kvar. Det kommer lite nu och då framöver under en egen kategori tror jag.

Mitt liv har förstås ändrat sig under de här fem åren som har gått. Barnbarnen som då var små har kommit upp i skolåldern. Dotter som bott några år ute skogen utanför Umeå har återvänt till att bo inne civilisationen igen.  LA-sonen som då bodde i Los Angeles har flyttat  till Stockholm och dessutom gift sig med sin japanska flickvän. De har köpt lägenhet.  Äldste sonen lever i ett etablerat förhållande och har också köpt lägenhet, sånt känns stabilt. Alla tre barnen har jobb som de verkar trivas med och det glädjer en mor förstås. Gubben har fler anställda  i sin lilla byggfirma och han själv jobbar inte så mycket praktiskt i den, utan det blir mer av att serva med materiel, göra pappersjobb och räkna på kommande arbeten.  Jag själv har gått från att jobba som klasslärare tillbaka till speciallärartjänst, på samma skola dock. Min mamma fanns fortfarande i livet 2005, rätt så pigg, men nu har hon alltså lämnat jordelivet och mig. Det är en stor förändring och en sorg som hela tiden gör sig påmind, varje dag. 

Men det mesta är sig likt annars, bostaden är samma, gubben är kvar, vi är hyfsat friska, de närmaste vännerna finns också kvar, åtminstone de flesta av dem, och några nya har tillkommit.