Godhet ...
Jag väljer alltså att tro att Stockholmsterroristen, när han kom ut i folklivet på Drottninggatan med sin dödliga packning, råkade möta ett barns tindrande kärleksfulla blick, ångrade sig, skyndade tillbaka till den i stort sett folktomma Bryggargatan och lät bomben detonera där för att inte skada någon annan än sig själv.
Jag vill att det ska vara så och jag kan välja den förklaringen eftersom ingen får veta sanningen - någonsin.
Godhet, liksom det mesta annars, är ett relativt begrepp. Exempelvis ingår inte möjligheten att lämna sina tre små barn i mitt godhetsbegrepp, men så var tydligen inte fallet i hans fall... Ondska och godhet touchar varandra, hur hemskt det än kan låta. Allt beror på vem du är, var du står och på vad du skådar.
Nog känns det som ett rimligt antagande, eller hur? Han hade kunnat ställt sig utanför Åhléns där rulltrappan från t-banan kommer upp...
Sv: Det stämmer. För några år sedan hade jag en mycket rosa blogg som handlade om min vardag som sjökaptensstudent. Av olika skäl lade jag ner den men har nu börjat blogga igen, den här gången om landkrabbeliv. Såg en länk hos Anne till dig men gav mig inte till känna. Trodde faktiskt inte att du skulle komma ihåg mig! :)
Jag har haft ungefär samma tankar som du.
och hoppas att det var så att "Stockholmsterroristen" ångrade sig och gjorde det beslut han gjorde
och sprängde sig själv istället för att skada oskyldiga människor.
jag vill också att det ska vara så
Känner du och Landkrabba varandra!?!
Ailas: Nja på ett övertänkt plan så är det inte särskilt gott att ta ifrån de egna barnen sin far. Men jag spekulerar i vad som var stundens ingivelse.
Anne: Jag väljer att göra det till min tolkning och ingen lär kunna ifrågasätta den på allvar eftersom vi inte vet varför mannen gjorde som han gjorde.
Landkrabba: Du anar inte hur glad jag är att Du är tillbaka igen på bloggen. En gång bloggare, alltid bloggare. Det är vanebildande och jag ser fram emot att få följa Ditt liv en stund till! Du är välkommen till mitt, fast det är som vanligt rätt tråkigt, vare sig stormar på Nordatlanten eller graviditeter i sikte! ;-)
Ingermaryissa: Då är vi i alla fall minst två som väljer godhetens perspektiv.
Anne: Nja, känner och känner, men en tidigare och mycket givande bloggkontakt mellan olika världar. Mycket uppskattad från min sida och ett kärt återseende!