Skolverkets analys...
Det fanns en tid när svenska elevers prestationer i skolsammanhang låg på topp i internationella jämförelser. Jag vet inte vad man mätte och hur, men alldenstund någonting nu har blivit sämre så måste det alltså i alla fall varit bättre förut. Det är ju själva det faktum som Skolverkets analys bygger på.
Bättre var det alltså före målstyrningen och kommunaliseringen och kvalitetsutvärderingsplanehelvetet, före fastbindadet av lärare i skolan 35 timmar per vecka och före smygförlängningen av skolans arbetsår. Ja före en massa saker som jag inte kommer på nu.
Men av någon märklig anledning så ingår inte alls de här variablerna i analysen, trots att de ändå måste sägas ha inneburit stora förändringar i skolans värld de senaste decennierna. Nej som vanligt skyller man mest på samhället (boendesegregeringen - skitsnack Ni anar inte hur segregerat boendet var förr; landsbygd för sig - stad för sig), politikerna och föräldrarna och individualiseringen (ja, men det var ju så vi skulle jobba, det står i läroplanen och IUPn och alla andra planer som Ni har gett ut!), och segregeringen (Ni måste skämta - förr var ju segregeringen total för särskolans elever och andra svagpresterande!) .
Om nu de som jobbar i skolan enligt Skolverket kan sägas ha någon skuld i sammanhanget så handlar det inte om att man numera arbetar under nya premisserna som jag räknat upp ovan utan att man arbetar för lite utifrån dem. (??????). Trots att skolan alltså presterade bättre förr så ska man göra mer av det som hänt sedan dess.
Vi som dignar under kvalitetsutvärderingsplanehelvetet ska alltså göra ännu mer av den varan. Felet enligt Skolverket att vi utvärderar och kvalitetssäkrar alldeles för lite. Vi som jobbar med att försöka undervisa ska alltså få ännu mindre tid till att planera undervisning och vara innovativa och kreativa. För det är just det som får stryka på foten när tiden för undervisningsplanering blir knapp. Det blir bara att slå upp i läromedlets handledning och köra på.
Man tar sig för pannan och undrar över hur det står till.
Ja, man kan ju undra hur de tänker. Sunt förnuft ligger långt nere på skalan nu för tiden....
Jag kan inte annat än att instämma i HELA ditt inlägg. Framför allt hoppas jag på en centralisering av skolan igen...jag tror att det skulle vara bra för alla.
Men jag tycker det står mycket intressant i den där texten från Skolverket. Inte minst detta;
"Men resultatet har snarast blivit ökad individualisering i form av mer arbete på egen hand och mindre lärarledd undervisning i helklass. Individualisering i den bemärkelsen påverkar elevernas resultat negativt och gör också att stödet hemifrån blivit allt viktigare."
Det här har jag tjatat om sedan mina barn började skolan. Det ena som innebär att lärare ska springa runt i klassrummet och instruera eleverna en och en i stället för att undervisa ett kollektivt. Naturligtvis får vissa elever sitta emellan, blir bortglömda, hinns inte med. Särskilt illa passar denna undervisningform elever som inte brinner av kunskapstörst och längtan att själv söka kunskaper, alltså inte stämmer in på idealbilden av "den lille forskaren".
Det andra som innebär att mer och mer undervisningsarbete lagts över på föräldrar. Detta tycks vara något som accepterats med hull och hår av lärarkåren. Även de som kritiserar skolan i övrigt och oroar sig över försämrade resultat. Resultaten var bättre förr när bland annat inte piskan hängde över föräldrarna att vara extralärare. Ändå har resultaten inte något med denna föräldramedverkan att göra - eller brist på där föräldrarna faktiskt av olika skäl inte klarar den uppgifter. Jag får inte ihop den ekvationen!
Att segregationen i samhället har ökat är väl ändå ingen nyhet inte heller att det är en annan segregation än den mellan land och stad. Den mest påtagliga segregationen är ju den inom städerna, ju större stad desto tydligare segregation. Det är väl alldeles utmärkt att skolverket har den bilden klart för sig. Det fria skolvalet har bidragit till att förvärra den situationen drastiskt.
Nu blev det nog galet! Jag glömde fylla i namn på förra kommentaren och kan inte se om den försvann eller ej. Om den finns med kan du se på ip-numret att den är skriven av mig!
Marie: Jag och många skoljobbare med mig hoppas på ett förstatligande av skolan igen. Då hade skolan bättre och öronmärkta villkor, slapp konkurrera med fotbollshallar om resurserna. Och vi hade rimliga löner i förhållande till utbildningstiden. De lokala förhandlingar som vi har nu är inte knutna till någon strejkrätt och därmed helt meningslösa egentligen. Jag kan inte minnas att kommunerna vid någon enda granskning har nått upp till det som man kommit överens om centralt.
Annaa: Ja, det märkliga är att Skolverket själva kritiserar individualiseringen som de varit pådrivande för att genomföra. Vi tvingas att fokusera på en och en elev in absurdum. Det går inte att ha barn en i taget i undervisning när klasserna består av c: a 20 barn och man oftast är ensam lärare. Det finns forskning som visar på att de barn som förlorar mest på detta är precis de som Du nämner; barn från hem utan studietradition och utan egna ambitioner. Jag fattar inte varför Skolverket fortsätter på den här linjen när den visat sig dokumenterat fel.
Sen håller jag som vanligt inte med Dig om att allt mer undervisning läggs över på föräldrarna. Det var inte mindre läxor förr, det är jag säker på. Men Du kan naturligtvis ha drabbats av såna lärare för Dina barn. Det har alltid krävts hemarbete, speciellt i lästräning under tiden barn lär sig läsa och alltid i matte för repetition och främmande språk med glosträning.
Segregationen ser ytligt sett annorlunda ut nu( inom stad) mot förr (stad - land), men jag är säker på att den var lika påtaglig och ytterst hade samma effekter på barnen.
Och segregationen inom skolan med särskola och hjälpklasser för sig har varit väldigt uttalad förr. Den segregationen har minskat.
Lärararbetet är fortfarande, i sina bästa stunder, ett väldigt stimulerande och trevligt jobb. Tyvärr har diverse klåpare gjort vad de kunnat för att försämra för alla.
Föräldrarna är stressade, skolpersonalen är stressad och barnen är stressade. Ingen vet varför... eller i vart fall blundar man och håller så länge tygen håller.
I roten handlar det - enligt min mening - om ett sjukt samhälle med prioriteringar som knappast lyfter fram de mänskliga aspekterna av tillvaron.
I vår kommun vill man införa 40-timmarsvecka för lärarna på gymnasiet och verkar på fullaste allvar tro att detta skulle lösa problemen. Lärarna är redan utmattade av alla pålagor, men ledningen vill införa fler...
Mina frågor är, bland många andra: 1) Hur ska en lärarkår som är så misstrodd att inte göra sitt arbete kunna tala med barnen om respekt? Vi känner ju oss som mattor för överheten...
2) Förväntas det att vi lärare ska helt ta över ansvarsrollen i en frivillig skolform, eftersom allt läggs på oss? Har inte eleverna själva samt deras föräldrar något med detta att göra?
Ps. Trevligt med mogna lärare i bloggvärlden. Titta gärna på min, även om jag är en ren nying. :)
Ailas: Jag förstår om jag på bloggen låter som en riktig gnällspik, men det är jag verkligen inte i vardagen. Jag jobbar med kanonbra kollegor, änglabarn i klassen och till 100 procent stöttande föräldrar så jag har ingen anledning att klaga på varje dags jobb. Jag liksom mina närmaste arbetskamrater stretar på och försöker göra det bästa av situationen. Vi hjälps åt och har ganska kul på jobbet. Lärarjobbet är fantastiskt.
Åter till saken: I kölvattnet på den här undersökningen från Skolverket så kommer slutsatser som totalt saknar underbyggnad. Det finns ingen som kan säga att elevernas resultat skulle bli bättre för att man inför 40 timmarsvecka för alla lärare. Arbetsgivaren (SKL!) passar bara på att utnyttja undersökningen för egna syften. Tvärtom så var elevernas resultat betydligt bättre när lärare hade mer fria arbetstider och därmed möjlighet att ägna sig åt undervisningsplanering. En del av året blev det väldigt långa dagar, periodvis kortare. Men det fanns över tid i alla fall en möjlighet att göra ett tillfredsställande jobb. Jobbet är ju så, går i vågor allt efter behov. Vore intressant att få se försök i någon kommun med att åter befria lärarna från kvalitetsutvärderingsplandehelvetet och ge tillbaka förtroendet till de professionella i skolan istället för att låta kommunernas fritidspolitiker styra och ställa i detalj med skoljobbet. Jag vågar hävda att det är lärarna som bäst vet hur jobbet ska läggas upp när det gäller undervisning och planering. Vi är proffs på detta och borde kunna bli betrodda.