Inga Magnusson

...skrivs i en artikel i Svd. (Hittade den hos Alltiallon Marie) Och det är himla klokt tänkt. I kölvattnet på Skolverkets nya konstaterande att svenska elevers resultat sjunker i internationella undersökningar, passar Sveriges kommuner och landstings organisation på att lura till sig enkla poänger genom att påstå att skolans problem är att lärare jobbar för liten tid på skolan. Detta påstående är taget helt ur luften, ett påhitt från en arbetsgivarrepresentant som misstror oss lärare.

Ingen forskning eller annan dokumentation har visat att lärares  fria del av arbetstiden har orsakat nedgången i elevers kunskaper. Tvärtom så låg Sverige mycket bättre till i de här undersökningarna på den tiden vi slapp kvalitets-utvärderings-plane-helvetet och kunde ägna oss åt att planera bra undervisning för den egna klassen och ta vara på varje enskilt barn istället. Och på den tiden vi hade en större del av arbetstiden som fri att förlägga på skolan eller hemma eller biblioteket eller annorstädes. Men arbetsfritt har lärarjobbet aldrig varit, det kan jag lova.

Numera tvingas lärare att tillbringa 35 timmar per vecka på skolan och en stor del av den tid som inte går åt till undervisning består av diverse beordrade sammankomster i uppifrån sammansatta grupper med uppifrån beordrade arbetsuppgifter. Ofta handlar det om att prestera papper av olika slag som sedan ska sättas in i pärmar någonstans att förvaras  om - att - ifall någon skulle komma och inspektera eller fråga efter dem. (Vem?)

Tiden att tillsammans med kollegor planera bra undervisning är minimal.  Det heter att vi ska jobba i arbetslag och använda varandra som resurs men lärarjobbet har på många sätt återgått till att vara ett ensamjobb. Förr träffades vi oftast hela personalen i fikarummet och diskuterade gärna pedagogik och undervisning men det hinner knappast någon med längre. Den tiden utnyttjas av de flesta till den planering som inte hinns med längre efter skoldagens slut.