Inga Magnusson

Det är en rolig utställning på Liljewalchs  Jan Håfströms "Mörkrets hjärta".



Man har byggt upp Fantomenmiljöer så att det känns som att vandra ut och in i dödskallegrottor, det är mörkt och lite spöklikt och nära döden. Håfströms fantomenbilder (kanske inte snällt att kalla dem så men det får duga) är ofta utskurna / utklippta och finns lite överallt på väggarna. 

I den stora salen rakt fram visas de bilder som vem som helst kan göra och få med här på en jättevägg med bildspel. Man kan alltså själv gå in på nätet och sätta samman Håfströmsfigurerna till egen bild. Bilderna visas med namnet på den som gjort dem. Det här måste ha engagerat många människor, jag satt en god stund och kollade och det kom fram nya bilder hela tiden.

I den salen fanns också en Fantomenljusbild som for runt på den stora golvytan och ibland på väggarna och i taket. När jag var där blev det riktigt roligt för ett par 6-åringar försökte fånga bilden under glada skratt.  Det behöver ju inte vara fel att också ibland visa konst på ett sånt sätt att publiken aktiveras och inte enbart går runt och tittar. Speciellt om man har barn med så är det bra att det finns aktivitetsalternativ. Många museer gör det bra idag, att det finns något för barn att syssla med. De har ju svårt att enbart gå runt och se på bilder o figurer någon längre tid. Om de tvingas till det så finns en risk att de är avskräckta från museebesök för resten av livet. En del av oss har ju mer eller mindre traumatiska upplevelser av det. :-)

Jag gillar den här utställningen, går genom rummen med ett leende på läpparna. Den är förstås en nostalgitripp för oss som växte upp med Fantomen och alla hans attribut i form av djungel, storstad, hund, häst, kvinna, dödskallegrotta. Och jag skulle tro att det här bildskapandet har haft liknande förtecken hos konstnären. Det är roligt att laborera med gamla kända företeelser, lyfta fram dem igen, testa om de fungerar nu också, om de kan berätta något nu, med alla associationsmöjligheter som bjuds i kontraster mellan då och nu, liv och död, modernt och primitivt, storstad och djungel, verklighet och fiction, ont och gott.

Läs gärna Börjes konstblogg om utställningen

Bredvid Liljewalchs, som en liten grön oas, ligger Blå Porten. Här kan man äta och fika med fågelsång och vattenskvalp i öronen.