250 duvor, 19 tranor och så gåsen igen!
Fågellivet här på Liane är helt sanslöst för tillfället! Och det mesta tror jag beror på arrendatorernas val av gröda, för det är på Smörhôlera de är alltihopa, där ärtorna är sådda. I morse var de 19 tranorna där igen, lugnt spankulerande med värdiga höga kliv i såddens längdriktning. De marscherar som en vingelbent armé där nere, fram och tillbaka i samma rättning; öst-väst. Det ser lätt absurt ut!
Nu när jag kom hem från jobbet sen eftermiddag så var det duvor. Jag gjorde ett tappert försök, inte att räkna alla, men att räkna några över ett geografiskt område och så gånga det med resten. Och jag kom fram till svindlande minst 250 stycken!
Undrar varför alla fåglar är så begeistrade i ärtor? För det är bara på ärtåkrarna de går, ingen annanstans. 
Först publicerar jag gåsen som vi såg nere i viken för ett tag sen och som har vållat huvudbry, den som är vit där Kanadagäss brukar vara svarta. (Det som ser gult ut på ryggen är inte gult, det är brun-svart-grått) Dessutom har den ett väldigt vitt bakparti. Och en tydlig halskrage. Min kollega Marianne på skolan som var i Japan under påskhelgen säger att hon såg massor av såna här gäss i Japan. jag har fått tips på hybrid eftersom gäss tydligen saknar rasfördomar och parar sig blindvilt med ´mellan olika arter. Dessutom har någon spekulerat i Stripgås. Gubben tror på vitkindad gås. Jag kollade själv på något som heter Svangås. Tips på vilken art det är mottages fortfarande tacksamt! Fast gåsen, vilken det än är, kan i alla fall inte beskyllas för att stjäla ärtor för arrendatorerna. 
Det här är två av ärttjuvarna, två av de 19 tranorna. Visst ser de lätt högfärdiga ut!? Och rör sig liksom i knyckig slow motion.
Här syns duvor som svarta prickar, men jag lovar när jag tog bilden var det bara en bråkdel så många som idag. Idag var det alldeles svart på åkern av duvor och de sitter i träden runt huset och hoar med sina spöklika stämmor. Sen är det lite spridda måsar och några kråkfåglar också. Men duvorna är den stora populationen.
Du som kan fåglar; vad är det för fågel som låter som en stor knarrande dörr? Det är som ett ekande ljud med tre-fyra jätteknarr och så hör man dem några gånger.
Vi har ju fyra förvildade alléer som korsar varandra och som kallas parken på tomtgränsen mot "prästens" och därifrån hör vi detta läte då och då.
Roligt med alla dessa fåglar som äter sig mätta innan de drar vidare. Liane har säkert en femstjärning notering i "Michelin for birds".
Sen behöver du väl inte fundera på ärtornas dragningskraft! Jag minns tvenne unga damer som liksom rörde sig i slow-motion i de flesta av böndernas grödor när det begav sig. Tyvärr var foderärtorna inte lika goda som de vanliga som modern odlade, men det var bättre tillgång nere på åkern. Minns du?
Anne: Jag har noll koll på vilka fåglar som knarrar, här har vi inga såna. Här skränas det mest av brölande kanadagäss, ångestskrikande tranor och spöklikt huande duvor. Det är rent ut sagt ett jäkla liv vissa tider på dygnet, mest kvällar och morgnar. Men jag ska kolla med gubben när jag får hejd på honom om han känner till någon pippi med knarr. Den enda jag vet är kornknarr.
Suss: Jag hade förträngt den här halvkriminella verksamheten tills Du nu påminde mig :-)
Jo, men när de var alldeles nya i ärtskidorna så var de lite söta och goda också, inte illa alls. Fast hemmaärterna var ju bättre men inte lika spännande att plocka antar jag.
Då ser jag fram mot makens åsikter kring knarrande fågelläten!
Då ska jag ta och undersöka kornknarrens läte! Tack för tipset!
Nu tror jag mig ha kommit på vad det är som knarrar i dungen hos oss! :)
Jag tog och lyssnade på den vitryggade men även om kraften i lätet (kan bero på inspelningen antar jag) mer påminner om lätet i vår dunge, så tycker jag ändå att den större hackspettens läte mer motsvarar frekvensen av knarr/hack och tidsrymden den låter inom.
Jag misstänker att vår dunge, även om den är bra mycket större än en dunge, är för liten för den vitryggade även om den är full med gamla lövträd.