Good enough!
Nästa gång jag konfronterades med tanken bakom uttrycket var för något drygt decennium sedan i samband med ett personalmöte på skolan. Alla lärare var med och rektor förstås. Vi lyssnade alla till visdomsord från dåvarande ordföranden i Barn- och utbildnngsnämnden i vår kommun. Han höll en lång föreläsning, tungt vilande på overheadtexter i glada färger och temat var kommunens krav på vår ständiga fortbildning. Vi fick aldrig slå oss till ro och tro att vi kunde jobbet. Vi måste hela tiden vidareutbilda oss. Och om jag inte minns fel var det då vi hade en rektor som sa att lönen skulle stiga de första 5 åren efter att en nyutbildad lärare gått i tjänst, sedan var det stopp. Efter det kunde man inte lära sig mer genom erfarenhet och bli bättre lärare. Efter BUN-ordförandens långa litania så blev det lite tyst, sedan frågade en av skolans mest tystlåtna och försynta lärare med låg röst;
- Får vi aldrig känna att vi är nöjda med det vi gör?
Svaret blev som väntat att det var fullkomligt otänkbart att slå sig till ro på det sättet.
Good enough-temat kom upp lite i kväll också. Vi kollade lite på Skavlan. Han hade en gäst vid namn Elisabet Gummesson som har skrivit en bok med just den titeln; "Good enough". Hon beskrev budskapet i boken som att man ska våga vara nöjd med sig själv utan krav på topprestation på alla områden. Helt ok att sträva mot perfektionism inom något område, men då kanske man måste ge avkall på ambitionerna inom något annat för att vara snäll mot sig själv. Det går inte att samtidigt göra yrkeskarriär, vårda alla vänner, sköta hemmet perfekt, ha en vacker trädgård osv. Människor behöver ha tid att leka lite och chansa på sånt som kanske inte är givet lyckat, men som kan överraska. Hennes tankar lät sympatiska.
Utvecklingen kan aldrig avstanna men vad hemskt om folk inte får känna sig nöjda med sig själva och sin insats! Jag vet inte om jag missuppfatar uttalandet, måste läsa det en gång till... Nöjda personer som känner sig uppskattade presterar bäst. Det trodde jag var allmänt känt idag! Sedan finns det de som slår sig till ro i det och struntar i att hänga med i utvecklingen - och det är förstås inte bra. Men de flesta blir inspirerade av att känna att de är duktiga och arbetar för en bra fortsättning...
Mia: Jag tror att nöjda personer som presterar bra har en egen drivkraft att utveckla sig och sitt jobb, bara någon finns där som tar ambitioneran till vara. De behöver inte tvingas till märkliga förändringsprojekt uppifrån eller tillfälliga insatsryck som ibland mest har karaktären av kamoflage för att något i grunden är mycket fel.
Jag hörde ett inlägg på radio igår om den boken. Jag tilltalades också av principen, tror jag måste anamma den lite mer. Att slå sig till ro med att man faktiskt gjorde det bästa man kunde, och det ska vara "good enough". Fast exemplen från boken om en dam som inte öppnade dörren när det ringde på eftersom hon inte hade dammsugit den dagen kunde jag inte relatera till...