Torsby hundutställning
Här nedan kommer några bilder från Torsby, hundutställningen och från museet där man visade bilder från Finnkulturen. Just i Värmland bosatte sig många svedjefinnar på den tiden skogen ansågs värdelös och de uppmuntrades med skattefrihet under ett antal år att bosätta sig uppe i skogsmarkerna.
På vägen upp tidigt på morgonen en rävunge, inte alls rädd. De här djuren är vägarnas egna renhållningshjon
Stamfrändemonumentet är mäktigt.
Jag antar att man inte skulle kunna resa ett sådant här monument idag, men det får väl ändå stå som ett minne av hur vi tänkte en gång i tiden.
Det är en konst att ställa upp en hund bra.
Hamiltonstövare
Här är ryska stövare tror jag. De var många här i Torsby, de hade samlats för att bilda en rasförening.
Det var en intressant utställning tyckte Roland
Karta över de finntorp som var kända.
I rökstugan bevarades värmen genom att rök fick stanna kvar inne i stugan under taket. Vi tycker att de borde ha blivit rökförgiftade, men man kunde antagligen konsten att leva så här.
Barn fick börja jobba tidigt. Vi har ju svårt att föreställa oss en 12-åring i skogsarbete. Det här är ett brev.
Olika typer av småslöjd fick ofta komplettera de skrala inkomsterna i de små torpen, näverslöjd bl.a.
Man trodde liksom många människor som lever nära naturen att växter och djur kunde besvärjas. Man var utlämnad till djur, natur och väder och egentligen upplevde man sig nog maktlös. Besvärjelserna blev ett sätt att försöka styra ändå.
Intressant är det med finnkulturen. Det finns en hel del lämningar efter den även här i Årjäng, ja, överallt i Värmlands skogar.
Det är alltså inte bara jag som har kontrollbehov.... Jag skulle önska att jag kunde tro på att lite besvärjelser hjälper till där de behövs, det skulle nog vara en viss tröst. Det skulle nog bli lite besvärjelser både här och där om jag känner mig själv rätt ;-)))Speciellt fästingarna och svininfluensan skulle ligga illa till!
Jag tycker att Jazz är fin! Lite sot kan man väl får ha? Vår Hagel Klinga saknade brunt, övertecknad svart kan man säga. Hon behövde bara få sin 2:a och slapp bli utställd igen. Det kanske Jazz kan riskera att bli.
Med en 2:a blev hon snabbt jaktchampion och blev senare 6:a på SM. Där spelar färgen ingen roll! Hennes mor blev BIS på flera utställninger men var en idiot i skogen och kunde så småningom få till en 2:a där.
Det är väl en uppfödares dröm att få allt det bästa i en individ.