Stackars Jazz!
Jag tror inte att den opererade baktassen gör så ont, men det är skämmigt att gå omkring med en stor plastkrage!! Han tyckte såååå synd om sig. Och det gjorde vi också.
Det dröjde en god stund innan han kapitulerade och la sig ner. Först när han kom hem stod han bara där länge, hängde med huvudet och tittade anklagande på oss med sin goda ögon.
Antagligen var han lite drogad fortfarande också när han kom hem. Det var alltså två böjsenor som var av och nu är de hopsydda igen. Det är två månaders vila och sen kan han börja träna upp sig igen. Men i stort sett så är väl den här jaktsäsongen gången antar jag, för det tar ett tag innan han är i god fysik igen efter så långt stilla liv.
Han hade blivit lite galen och aggressiv av bedövningsmedlet precis som en del människor reagerar fel på exempelvis morfin. Men han fick något annat sedan som hade fungerat.
Ingreppet och ett dygns inläggning kostade 9000 SEK. Man får vara glad för försäkringar.
Anledning till att man inte ringde och rapporterade igår efter operationen kan ha varit ett missförstånd så jag ska väl inte lasta sjukhuset för det. Men visst var vi oroliga innan vi fick besked.
Det hade på ett sätt känts tryggare att ha honom hemma. Nu råkade det vara personal på djursjukhuset inatt men om jag har förstått det rätt så ges djuren lugnande för att sova och det finns ingen personal där om det inte råkar vara något djur som behöver övervakning. Och det sas att för Jazz del hade det inte behövts. Det kanske är helt ok, men jag tycker inte om tanken att min hund ska ligga ensam i ett hus med andra djur och ingen människa finns i huset. På något vis fantiserar jag att vad som helst kan hända.
Sen kostar det 200 kr varje gång man ringer till sjukhuset och frågar hur hunden mår. Nu slapp vi betala de två samtalen eftersom det blivit missförstånd. En får tacke för det i alla fall.
Jag minns när vår lilla dvärgpudel som vi hade för några år sedan hade en tratt på sig för första gången, då stod han upp en hel natt. Han gav sig inte förrän dagen därefter, men när han väl hade lagt sig ned en gång så gick det bra sedan. Min man var så bekymrad att han bäddade ner sig själv på en madrass på golvet i vardagstummet tillsammans med den lilla dvärgpudeln allt i ett gigantiskt försök att få den lilla hunden att lägga sig ner...men icke sa nicke. Han stod där han stod natten igenom...fy jag lider bara jag tänker på det. Han var verkligen livrädd för tratten.
Två månaders stillhet och vila, stackars lilla Jazz och er...hur skall det gå...ja tänk va synd det är om hund eller katt när de får denna tratten på huvudet, de ser så ynkliga ut...hoppas nu på fin rehabilitering för vovven.
kramen
Stackars Jazz! Han kan väl inte ens dricka och äta med den? Plasteländet gör också att det väldigt lätt blir svamp i hängande öron. Det blir alldeles för varmt och fuktigt i tratten.
Försök att låta honom slippa kragen så mycket som möjligt. Kan man passa honom från att slicka, hos husse i soffan(!), så är det ju helt riskfritt. Han kanske inte bryr sig. Vår Klinga tittade inte ens på sin opererade has under hela bandagetiden.
Någonstans har jag sett en tjock krage, som ska förhindre att tungan når framben, mage och kanske bakben. Den lämnar huvudet fritt.
Jag håller med dig om hans natt i Karlstad. Totalt onödigt. Han hade haft det mycket bättre hemma hos er. Är det Mammon och jourtillägget som styr i st.f. djurens bästa? Den varianten hade jag aldrig accepterat.
Hararna finns kvar i skogen efter älgjakten!
Lille, lille Jazz, med dumstrut på och allting. Hoppas han repar sig snart. Har ni inkluderat rehab i försäkringen= Alla dessa galna varianter försäkringar som nu finns.
Va, skönt att ha älsklingen hemma igen!
Jo, det är stora Hammarsbron över Alsen 4km från Askersund mot Motala!
Jag bor i den lilla lilla staden!!!
Kramen!
Här funkar staten...men inte att lägga ut från you tube!!
Jag lider med alla djur som blir sjuka eller skadas, de kan ju inte tala om hur de mår. Dessutom har de en inbyggd förmåga att se lidande ut i ögonen, vare sig de verkligen lider, eller tycker synd om sig för att de inte får glufsa i sig det de tycker sig ha rätt till från sitt folks matbord.
Nu kan det förhoppningsvis bara bli bättre för "lilla" fina Jazz.
Vad skönt att det gick bra med svärföräldrarna!
Men vad synd om Jazz, usch så tradigt med tratten och två månaderns konvalescens.
Jakthundar är ju oftast inte av den stillsamma typen, skulle det hända Smilla skulle hon nog gå åt, hon har lite dampdrag. :o)
Stackars vovve....han undrar nog varför han måste ha denna tratt på huvudet....
Och kan tänka mig det har varit en pärs....
och att ni var oroliga tills ni visste att allt hade gått bra.
Men vad skönt att de kunde laga böjsenorna.
Men oj vad dyr operationen var,
och ja, det är nog tur att det finns försäkringar för våra fyrbenta vänner.
fast att det kostar 200 kronor varje gång man ringer till sjukhuset för att fråga hur ens husdjur mår....det är ganska mycket.
Kram
200 :- för att fråga hur hunden mår! Det har jag aldrig hört talas om tidigare, låter lite sniket tycker jag.
Hoppas Jazz piggar på sig nu när han är åter hemma i tryggheten.
Alla: De här 200 SEK per samtal för att ringa och fråga hur hunden mår gillar jag inte heller. Jag antar att de pengarna hamnar utanför försäkringsskyddet så man får stå för dem själv.
Jag gillar inte heller tanken på att min hund skulle ligga på djursjukhuset en natt utan att det finns personal där. Och lite lurigt att man inte upplyser om det någonstans i informationen om verksamheten. Jag var inne på nätet och kollade.
Jazz verkar inte bry sig så mycket om benet och slipper nu struten. Han kommer att få vara med Roland på jobb och möte hela dagen.
Så bra att husse och Jazz kan ta hand om varandra. Jazz kommer säkert att vara lika trött efter en dag med möten som efter en dag i skogen. Då kan han sova gott i TV-soffan i kväll, på husses arm.