Kräftskivehattkavalkad!
För en tid sedan var vi på kräftäting ute i Egenäs hos T och A-M. Det visade sig att de hade en samling gamla kräfthattar från så där 60-70-tal. Jag kunde inte låta bli att fota dem och här kommer en kavalkad! Synd att Ni inte får se alla glad miner och grimaser som hattbärarna gjorde! Fast vi var inte speciellt mycket "i hatten" eller hur man ska säga för att försöka vara vitsig. 
Den här är så festlig, som en liten båt, Nasserinspirerad kanske.
Absolut ovanlig.
En rejäl skärm för att inte bländas av fullmånen kanske!
Himla kul kväll hade vi i alla fall, det har man ofta i det här sällskapet!
Hahaha...ja det var små söta hattar...undrar i mitt stilla sinne vart traditionen har kommit ifrån. Vuxna som annars kan vara så ovilliga att klä ut sig, tar mer än gärna på sig små lustiga hattar... :-D
Oj, vilka underbara hattar. Den där struten med kräftan på minns jag sen min barndoms somrar vid Tisarbaden, då vi åt riktiga kräftor, dvs flodkräftor (tror jag de heter). Vi köpte hinkvis av Harta och kokade med mycket dill. Härliga minnen. Idag köper jag Vätternkräftor av en tjej på jobbet, goda de också. Åt du och jag kräftor nån gång?
men vilka fina hattar ! mycket finare än dom som finns nu...
Marie: Ja, det är märkligt med traditioner ibland, vet inte heller.
Suss: Kräftskivor vid Tisarbaden var det ju varje år och jag minns mest att det var ett väldigt spring melllan olika stugor, fast man började i en förstås. Jag kommer inte ihåg att Du och jag hade något gemensamt kräftätande. Men jag är väl lite senil eller igenmöglad i huvudet vid det här laget. Du kommer ihåg allt mycket bättre märker jag.
Britten: Hattarna var väldigt olika förr och lite mindre tror jag, nu är det mer samma modell.
Hihi :)
Ett skratt förlänger ju livet, sägs det. Och tillsammans med er blir det många goa skratt. Så tänk vad länge vi skall leva om dessa visdomsord stämmer. Tack för en trevlig kväll tillsammans med er.
A-M och T: Tack för senast! Vi blir nog minst hundra år!