Inga Magnusson

Jag tror att beslutsfattarna tänkte sig att invändningarna mot FRA skulle avta och sjunka undan från människors medvetande och den mediala agendan. Det ser ut att bli en felbedömning. Motståndet lever i högsta grad fortfarande och eldas hela tiden på. Många riksdagsledamöter har röstat för lagen, kanske i god tro, förda bakom ljuset av lagens  förespråkare. Eller vet de något som vi inte vet?  Nedanstående är ett citat av en del av en artikel i DN undertecknad av ett stort antal personer på nyckelposter i samhället:


"...Genom denna form av analys av sociala nätverk kommer FRA ofta ha bättre kunskap om en viss människas liv än vad denna själv har, till exempel omedvetna vanor. Det stora problemet är att data måste samlas in under väldigt lång tid och vi kan inte i förväg veta vem som uppfyller kriterierna för en "avvikande" person kopplad till ett yttre hot. Därför måste FRA spara på sociogram över en stor mängd människor, med andra ord en omfattande kartläggning av helt oskyldiga människor.

Det finns bestämmelser om gallring, men samtidigt finns det i 6 kap. 1 § lagen (2007:259) ett undantag som säger att "uppgifter får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål".

På vanlig svenska: FRA:s avlyssning av civil kommunikation medför kartläggning av väldigt många helt oskyldiga medborgare på individnivå.

Lagen är en styggelse i ett demokratiskt samhälle och måste rivas upp. Vi har ingen invändning mot signalspaning i etern mot rena militärkommunikationssystem, dvs kommunikation mellan örlogsfartyg, stridsflygplan, stridsvagnar och infanteri. Vi har heller ingen invändning mot teleavlyssning mot terrorister och brottslingar enligt rättegångsbalkens ordinarie regelverk som grundas på brottsmisstanke och domstolsbeslut.

Massiv kartläggning av oskyldiga är däremot oacceptabelt. "