Äldre släktingar...
Jag kommer aldrig upp i hennes arbetskapacitet. :-)
Vi är glada att de kan bo kvar här nära oss och att de är så pigga fast de börjar bli till åren.
Ja, det måste kännas värdefullt att få ha dem så nära och så friska!
Sånt liv önskar man att man fick själv.
Så gott att få ta del utav.Generationer som möts.
Tack min vän för din omtanke, har fått lämna åtta rör på lab. och det ser ut som jag utvecklat en astma genom infektionen...får se vad som händer men trött så trött...
Härligt med generationsmöten som kan ge så mycket! Och STAVGÅNG i Hans ålder - UNDERBART =D
Trolda - godkväll!
Men åh så underbart.. Vilket rikt liv de har. Och så fint för er att ha de så nära. Hoppas att de får ha hälsan länge än..
Må så gott och ha det bäst..
Gubben: Det är guld värt!
Hannele: Om jag blir så gammal så skulle jag önska mig ett sådant liv.
Lena: Är det så illa!? Hoppas det går att komma till rätta med på något sätt. Jag följer Dig i mina tankar.
Trolda: Jag blir imponerad varje eftermiddag när jag möter honom här nere efter vägen och inser att han gör minst ett par kilometer stavgång varje gång!
Solskuggan: Vi är bortskämda med att ha dem nära och så har det alltid varit liksom. Kan inte föreställa mig något annat. Jag har världens bästa svärmor och det talar jag om för henne så ofta jag kan. Det är en snäll och hjälpsam människa med ett hjärta av guld.
Ju mer jag läser och begrundar det du skriver får jag en uppfattning om att du är en släktkär person och som har stort utbyte av dem alla. Oavsett ung eller äldre.
Många i vårt land har väldigt litet kontakt eller utbyte med sin släkt, andra mycket och i positiv anda. Sedan finns det en grupp som står helt ensamma... och då känns det säkert mycket ensamt! Jag har god kontakt med mina släktingar, men har aldrig haft stort umgänge med dem... vet att de finns och träffas en gång ibland. Det trivs jag med, även om jag ibland kan avundas de som bor nära sin släkt och träffar dem på ett mer oplanerat sätt än vad jag gör.
Just nu har jag båda sönerna i geografisk närhet och det känns bra, förstås. Men övrig släkt är minst 10-15 mil bort... Det blev några tankar från mig, mer än kommentar på ditt inlägg...
Mia: Det känns ibland som om jag profiterar på min man när det gäller släkt. Det är han som har en jättestor släkt och dessutom de flesta inom räckhåll. De är verkligen enormt många och de bor kvar! Fnissar ibland när jag ser barn på vår stora skola som är fyrmänningar, femmänningar eller så med mina barn och jag kan se de utseeendemässiga och beteendemässiga likheterna, medan min egen biologiska släkt är i stort sett obefintlig. Jag uppskattar verkligen att ha släkt nära. För mig är det verkligen ett privilegium, medan det för min gubbe är vardagsmat. Vi har lite olika syn på det hela. :-)
Om du inte tycker att du kan mäta dig med svärmor, så vet jag vilken arbetskapatises du har på jobbet och där är det MÅNGA som inte kommer ens i närheten av dej!!!