Inga Magnusson

Det blev inte inte Örebro och Stockholm som jag hade tänkt förra veckan och det av skäl som jag inte kunde råda över.

Det blev istället Örebro mest, besök hos en vännina sedan min uppväxttid i trakterna där. Och det var ett besök med massor av glädje, lite sorg förstås och en nostalgitripp av rang. Det är starkt att konfronteras med sin uppväxt både rent geografiskt och verbalt. S och jag har alltså fnissat oss igenom tre dagar men också kommit ihåg det som varit sorgligt.

Här kommer lite osorterat bilder.



Örebro Läns museum såg vi. Där fanns en sevärd utställning av länets konstnärer, bl.a. Dan Lekberg, ömsom vin, ömsom vatten förstås men sevärt. En del av namnen var bekanta sedan förr. 


Utanför muséets entré finns den här figuren. Jag vet inte vad den ska föreställa men han kan behöva all uppskattning han kan få. Han ser onekligen lite hängig ut.


Örebro slott är ju gammalt.  Började byggas på 1200-talet som en befästning för den knutpunkt för köpenskap som bildades här där Svartån var möjlig att ta sig över på rullstensåsbankarna. Och det ligger prydligt mitt i centrum av staden vid ån. Slottet bebos av landshövdingen och här finns också turistbyrå, kafé och tror jag restaurang


Den här otroligt mäktiga jätteskulpturen vet jag tyvärr inget om, men vi passerade den på väg till Örebro konsthall. Och utställningen där lämnade vi i en enda stor skrattattack; det fanns enbart bilder av en konstnär,  Rolf Thelander, de var stora och alla föreställde något som såg ut som en förstoring av myrornas krig!! Helt obegripligt för en vanlig åskådare utan konstkännande.  Alla Ni vanliga oskolade konstbetraktare; gå inte dit!


Under bron vid slottet fanns den här fina lilla Buddan kvar.


Mellan slottet och Strömpis (Strömparterren restaurang) finns den här skulpturen, inte helt oäven. Kallas i alla fall i folkmun för tefatet. I övrigt vet jag inget om den.




I krokarna här har man börjat skapa något som ska bli "Gamla stan" och det ser jättefint ut med innergårdar med kaféer och små trevliga butiker. Örebro som jag minns som ganska fult har ändrat karaktär och tagit till vara centrummiljön.