Kväljande besvikelse...
Någon som känner igen eller är jag ensam på jorden om detta fenomen?
Vill bara säga direkt att besvikelsen rör inte privatlivet, inte heller elever, föräldrar eller kollegor.
Nu ska jag använda min friskvårdstimme till att bara överleva och låta skogen + hund hjälpa mig att byta fokus.
Skogen och mina hundar hjälper mig varje dag. Det är som om naturen ger mig motståndskraft.
Det känns som friskvård med skog + hund + solsken, till skillnad från ett svettigt instängt gym!
Kramar till dig vad det än gäller!!!
En gång har jag känt detta... och det var inte kul!
Lite friskvård borde lätta lite på ditt illamående.
Kungen har gripit in och idag kraftfullt agerat mot Gubbens sätt att hantera värmländskor... :)
Jag känner mest en tung förlamande känsla. Fast jo, någon gång har jag nog känt mig kräkfärdig efter en stor besvikelse.
Tog en timmes promenad i går i mörkret med några vänner. Kände mig verkligen uppfriskad efteråt!
Jag har nog upplevt ngt liknande måste jag tyvärr tillstå...dessvärre var det mkt privat den gången....dessutom låg jag nyförlöst på BB det var så att hela tillvaron gungade kan jag säga. Naturligtvis är det ju ingen slump att man skiljer sig och detta var kanske den byggsten som började hela bygget mot skilsmässan som var ett faktum 6 år senare!
Jodå den känslan har man haft en å annan gång. Det är jobbigt. Håller med om att naturen då kan va mycket helande. Skönt att bo mitt i den då.
Jag vet vad du menar, besvikelse och ledsamheter har en tendens att somatisera sig i magtrakten.
Hoppas att friskvårdstimmen och skogsturen avledde tankarna. Jyckesällskapet har räddat mig ett antal gånger då illusionerna kraschlandat med dunder och brak och verklighetens krassa blekhet nitat en rakt i nyllet.
Sedan stundar nya dagar...
Jodå, nog kan man må riktigt pest fysiskt, trots att man varken ätit något olämpligt eller blivit smittad av magsjuka. Sorg och besvikelser är inte alls någon bra grund för det själsliga, säger sig själv tycker jag, den som säger något annat har aldrig varit med om det. Massor med KRAMAR och sympati till min kära vän sen så många år tillbaka!
Alla : Då är det alltså fler som upplevt samma sak, jag är inte ensam i världen om detta. Tack för medkänsla och sympatier. Det värmer! Det ser i dagsläget ut som om saker och ting ändå kommer på rätt köl men jag tar inte ut något i förskott. Har varit med för länge för det.
ja det har jag och är det så illa så det känns fysiskt som du beskriver...ja då är det inte kul...hoppas verkligen det går på rätt köl som du skriver...
kram
Av någon anledning är jag något av gås i sådana sammanhang, eller snarare har jag väl byggt upp sådana försvarsmurar (tyvärr..) att jag nog aldrig reagerat så hittills. Min make däremot, som är mycket mer "in touch" med sina känslor (omvända roller mot det traditionella eller vad?) reagerar ofta på det där sättet.
Jag hoppas du kan ta dig igenom vad det än gäller.