Jag ligger i skilsmässa....
...ja, inte från min man, men från min bank. Så här är det ungefär:
När jag flyttade till Årjäng 1972 så betalades min lön från kommunen ut via det som då hette Värmlandsbanken. Det var inget att välja på liksom. Och man hade checkkonto. Sen kunde man överföra pengar hit och dit. Men det ville inte jag eftersom jag alltid fått panik och frossa vid blotta tanken på pengar och ekonomi. Jag har haft huvudansvaret för familjens ekonomi, men den har skötts rätt automatiskt och tagit platsen av en halv hylla i mitt linneskåp.
När det var möjligt att betala räkningar kontant så gjorde jag det och när det till slut blev helt omöjligt så gick jag direkt över till att sköta det hela via internet. Jag hoppade liksom över postgiroköret. Så av ren bekvämlighet har det varit Värmlandsbankens fortsättning, Nordea, som har gällt, trots att mycket vatten har runnit under bankbroarna sedan 1972, eller hur man nu ska uttrycka bankfusionerna poetiskt. Och att vi ständigt uppmanas att vara "otrogna" mot vår bank.
Nu har jag fått lite mer transaktioner att ta hand om och jag behövde ringa mitt bankkontor för att konferera lite om hur vi skulle göra. Jag hittade inget nummer till mitt bankkontor i Årjäng men jag ringde fromt upp det i telefonkatalogen anbefallda numret till central kundservice.
Det gick inte så enkelt. För att komma fram måste jag lyssna på en längre utläggning och välja knapp efter ärendets karaktär. Sedan skulle jag knappa in personnummet. När det var gjort skulle jag knappa in min personliga kod, eller ett annat nummer. En man svarade till slut. Jag bad att få bli kopplad till mitt lokala bankkontor. Han ignorerade min önskan helt och började istället fråga ut mig om mitt ärende. Jag förklarade så gott jag kunde vad saken gällde och antog att han ville koppla mig till rätt person på Nordea i Årjäng. Men det var inte avsikten. Han sa bara snabbt att han skulle kontrollera om den eventuellt önskade transaktionen var möjlig och försvann. Jag väntade med en tyst lur i minst 5 minuter.
Sedan slängde jag ilsket på luren och ringde upp igen via hela knapproceduren. Den här gången svarade en ung kvinna. Jag framförde åter min önskan att få tala med mitt lokala bankkontor och nu i något bitsk ton. Hon svarade att det var inte möjligt för mitt bankkontor ville inte att kunderna ringde dit och att mitt ärende skulle skötas om via centrala kundtjänst. Dessutom var det nu stängt för dagen (strax efter 3) men hon skulle kolla om någon fanns kvar. Sedan återkom hon och sa att någon kunde ringa upp mig nästa dag om jag ville. Nu var jag ordentligt arg och sa att det behövdes inte för jag avsåg att gå in och säga upp alla konton nästa dag.
Och nu idag har jag startat processen att byta bank. Efter så lång tid är det förstås ett nätverk av överföringar och konton och kort som ska baxas över till annan bank. Det känns verkligen som en skilsmässa efter 36 år i samma bank. Dessutom har jag alltid haft en god relation till banken här på orten, blivit trevligt bemött och fått god service på alla sätt. Men jag kan inte ha en bank som jag inte kan ringa till och få råd hos, för jag är alltså en total ekonomisk analfabet. Så skilsmässa får det bli även om det svider lite och kräver en ansträngning från min sida.
Jag skiljde mig från min bank för ca 10 år sedan så jag vet PRECIS hur mycket en sådan skiljsmässa innebär. Jag skiljde mig däremot från SEB som endast behandlar kunder med feta konton bra(och då menar jag verkligen feta) ..i alla fall det kontor som jag hade. Jag valde istället Handelsbanken..där har jag blivit lika trevligt behandlad på alla kontor och de är lätta att få kontakt med...jag kan varmt rekommendera dem. De har inte gjort bort sig någongång på något plan under 10 års tid nu.
Jag förstår dig. Centrala kundtjänster finns överallt och det kan vara på gott och ont. Men som Nordea, som marknadsför personliga bankmän så hårt; hur får man då kontakt med denna personliga person? Ja, det är väl via den centrala kundtjänsten och vad har vi då? Inte mycket till personlig kontakt precis.
Jag har förvirrats ett fåtal gånger då jag ringt polisen att jag också då kopplas till en central enhet. Inte vet de väl där om mitt nya pass ligger på lokalkontoret?
Man vill samordna sina resurser för att dessa ska utnyttjas mer effektivt, men om dessa inte tillgodoser kundbehoven, så har man missat något mycket väsentligt.
Jag gick över till två s k nish-banker för flera år sedan. Som du säger, på det lokala bankkontoret var de hur trevliga och tillmötesgående som helst. Men sen började indragningen och mitt kontor försvann. Kundtjänsten skall vi inte tala om - det var riktiga rysare varje gång. Men på de här mindre bankerna verkar man vara lite mer rädd om oss privatkunder. Har hittills fått mycket trevligt bemötande.
Alltiallon: Vi kunder borde kanske byta lite oftare, precis som det sägs i reklamen.
Anne: Jag får ju en bestämd känsla av att banken centralt inte vill ha "vanliga" bankkunder utan större företag och institutioner.
Sylvia: Den bank jag gått över till heter Westra Wermlands Sparbank. Det är också en mindre bank som är oberoende, men har samarbete med Swedbank för datatjänster och annat. WWS var visst den fjärde mest solida banken i Sverige med något på 20-30 % mot de stora affärsbankernas 2-4 %. Fast om det är någon garanti om det skulle bli en banksmäll vet man ju inte. De har i alla fall också ett trevligt kontor på orten och framför allt så har de lovat att jag kan ringa direkt dit för rådgivning när ekonomisk förvirring inträder.
Att du ska ange din personliga kod, är din säkerthet, så att jag inte ringer dit och säger att jag är Inga M... Jag tycker att det är helt ok att ringa centralt, de är duktigt bankfolk och kan svara och fixa det mesta (de till och med ringde upp om en pensionsförsäkring, som inte ens var Nordeas).
Jag jobbade i Göteborg och ringde Helpdesk, jag frågade, om hon kunde komma och hjälpa mej? Nej, för hon satt i Holland... Så är det numera, på de flesta företag. Men det fungarar oftas bra.
Men man ska inte vara trogen i onödan :)
Hannele: Fast det där med säkerhet och personlig kod håller ju ändå inte eftersom jag kan slå in ett annat nummer istället, ett nummer som jag får av telefonsvararen. :-). Och skälet som anges för personnummer och kod är inte säkerhet utan att jag snabbt ska kunna få hjälp. Men det går inte särskilt snabbt när den centrala helpdesken måste konferera med det lokala kontoret i alla fall och sedan komma tillbaka till mig. Det är inte effektivt. Det är nog ingen slumpa att WWS, som låter kunden ha direktkontakt med bankkontoret, återigen utnämnts till den bank som får bäst betyg av sina kunder i västra Sverige.
Det är säkert så att en central kundservice kan hjälpa till med en del generella frågor, men om jag direkt ber att få prata med någon på mitt bankkontor om just min ekonomiska situation och olika alternativ, så vill jag verkligen kunna få göra det och inget annat. Framför allt vill jag inte att min begära bara nonchaleras och inte ens får en kommentar.
Så modig du är som byter bank. Jag tycker det har funkat bra med Nordea, i alla fall kontakten med vår personliga bankman som sitter på orten. Det har visserligen inneburit att när jag ringt centralt så har hon fått ringa upp sen. Jag tycker dock Telia är ett snäpp värre, för där får man inte ens prata med en riktig människa utan det är bara maskiner och knappval när manb vill ha service...
Oj då! Du är ju nästan värre än jag... jag blir så där "heligt förbannad" när jag möter dålig service där jag förväntat mig något bättre - och då kan vad som helst (nästan) inträffa. Byta bank är en liten vindil i sammanhanget! :)
Förbaskat bra gjort! Fler borde ryta till så skulle vi slippa dessa centrala telefoncentra, som faktiskt inte fungerar något vidare. Det finns det statistik på.
Själv har jag en liten oberoende bank, men vi får se hur det blir framöver för de har just slagit ihop sig med tre andra små banker. Dock är alla lokala och det finns direktnummer som man kan ringa när som helst. Och servicen är personlig.
Lotten: Jag har inte haft några problem tills jag måste ha hjälp. Då funkade det inte alls.
Gubben: Bankerna tjänar rätt bra på sina kunder. Skillnaden mellan utlånings- och inlåningsränta samt alla avgifter verkar ju ge bra vinst så då kan man kräva service. Fast det är ju ingen idé att bli arg på de lokala företrädarna. De är ju egentligen oskyldiga i sammanhanget och vill nog egentligen inte ha det så här tror jag. Jag gormade inte på dem heller utan på dem på kundservice.
Blackout: Enda sättet att ställa krav är ju att faktiskt välja aktivt, även om det är ett stort projekt med alla automatiska överföringar som man samlar på sig under 36 år! :-)
Hej Inga,
När jag tänker på Nordea så tänker jag på deras myntade begrepp "Pluskund".
I min enfald trodde jag att det var att jag specialbehandlades. D v s att jag skulle ha förmåner som andra inte hade. I den förvissningen levde jag länge.
Alla vi bankkunder har såväl lån som insättningar. Noterade att när låneräntan sjönk - ja då sjönk även insättningsräntan. Logiskt!
Men när låneräntan steg (p g a reproräntan) ja då låg insättningsräntan kvar. Och detta förhållande - upptäckte jag långt, långt senare. Ologiskt - om man inte inser att pluskund - det är en sådan som banken tjänar mycket pengar på.
Skilsmässan var tämligen lätt - och den bank jag flyttade till gav mig åtskilliga "pluskundsförmåner".