Bilder till Rut O...
Jag har haft anledning att köra genom Gillbergadalen och förbi avfarten till Stömne ett antal gånger de senaste dagarna och varje gång går tankarna till Rut och hennes berättelser om barndomen här uppe i trakterna. Det är alltid mycket vackert att se efter vägen, men idag lördag var det nog som allra vackrast. Solen strålade och höstfärgerna var bedövande. Jag tog några bilder efter vägen och de är naturligtvis för alla, men mest för Dig Rut O!
Från Arvika mot Skasås här över älven, den nya bron.
Där ska stå Stömne tror jag fast det syns inte. Vi har precis passerat över bron.
Höstpaletten är vidunderligt vacker i sina nyanser!
Tack Inga!
Även om jag inte känner mig riktigt hemmastadd med den nya bron så landskapet är välkänt.
Vägen med skylten Stömne leder upp till "tätorten" med samma namn och den sista bilden ser att vara allén från Stömne herrgård ner till bryggan.
Den sista som bebodde stället mej veterligt var Valdemar Dahlgren rektor vid Ingesunds musikskola i Arvika. Han skickade mig några prospekt från sin skola innan jag utvandrade.
Tack för dina foton,jag är mycket för dem.
Rut: Det stämmer som Du skriver! Den nya bron går ju inte riktigt på samma ställe som den gamla så jag förstår om det inte stämmer riktigt med perspektivet. Vackert är det i alla fall med de skogklädda bergen runt om nu när höstfärgerna bara sprakar. Det räcker med några ordentliga blåsväder så är allt över för den här gången.
Lena: Det är lika fantastiskt varje år och går oftast så fort över.