Agenda
I morgon fredag ska vi fira Rolands farbror Nils som fyller 90 år den 9:e november. Han är fantastiskt pigg och alert och går nästan varje dag med stavar ner till vägen, det är ett par kilometer fram och tillbaka.
Humöret är det heller inget fel på minsann, det är glimten i ögat och ofta skämtsamma kommentarer. När sönerna är hemma så vill de alltid gå till Nils och prata bort en stund. Han bor här på Liane i Rolands föräldrahem. Där finns två lägenheter i huset på gården och Rolands mamma bor i den andra.
På lördag så tror jag vi har anmält oss till något evenemang på hotellet eller om det var på Travmuseet. Hmm jag vet inte vad det var heller förresten. Får forska i det i morgon !
Det ser ut att bli dåligt väder under helgen, men gubben säger att det blir bra rådjursjakt då. Den som lever får se. Ska i alla fall försöka göra lite mer åt vinterdekorationerna ute. Har köpt en del ljung och sånt.
Idag torsdag har det varit en hektisk dag på jobbet, men en bra dag. Jag är verkligen glad åt att gå till jobbet med eleverna varje dag! Det är ett privilegium att ha ett sånt jobb och jag har en känsla av att inte så många människor har det det så. På kvällen tänker jag ofta på att det ska bli roligt att komma till skolan dagen därpå och träffa barnen och även de närmaste medarbetarna.
Min mor besöker jag numera en liten stund varje dag, åtminstone alla dagar jag kan. Bra att hon bor i Svensbyn så jag kan titta in på hemvägen från jobbet. Sen blir det friskvårdstimmesmotion minst en timme varje veckan och oftast en rejäl utevistelse en gång till förutom helgernas skogsliv.
Ja, ungefär så ser vardagen ut här på Liane för mig just nu och jag gillar det.
Jag längtar verkligen ut att arbeta nu! Nu har jag studerat i 4 år (i januari) och det börjar bli påtagligt att jag verkligen vill nå slutmålet!När jag hör din entusiasm inför ditt arbete smittar det även av sig på mig också (på ett positivt sätt).
Det låter som om ni ska ha det trevlig ikväll. Jag önskar dig också en fin fortsatt helg!!
Det måste vara ett prelegium att ha en dotter som hälsar på så gott som varje dag. Själv fick jag ingen och även om sönerna ringer och hälsar på ofta kan jag tänka mig det är något helt annat. Därmed säger jag inte att vi inte har de bästa relationer, vi har roligt tillsammans på kompisvis och även med barnbarnen. Det är en förmån jag har på äldreäldre dar och jag är oerhört tacksam.
Jag föredrar personligen fisk framför kött, och jag tror inte att dottern inte tycker om fisk. Vad jag förstått har skoan en oerhört dålig leverantör. Eevrådet har pratat med lärare och leverantören många gånger utan resultat. Att kompisen faktiskt får vegmat på fiskdagarna kan man undra över, kanske inser skolan bristerna?
Hoppas du får en trevlig helg!
Låter som en trevlig helg du har framför dig! Och visst är det väl härligt att ha en jobb att gå till och dessutom längta till! Det tror jag är få förunnat...Jag önskar dig en härlig helg och ett trevligt 90-årskalas med den pigge "Guben" GRATTIS till honom också:)
Trolda - kramar =D
Marie: Jobbet med barn, föräldrar och närmaste kollegor är verkligen roligt. Sedan har vi på många andra sätt onödigt risiga förutsättningar ´på min arbetsplats när det gäller exempelvis lokaler och organistion. Det blir påtagligt när vi av olika skäl tvingas att grotta ner oss i eländet på diverse möten, men till vardags är det himla roligt.
Rut: Jag försöker att åtminstone titta in så jag ser hur det står till.
Anne: Tack för det! Då förstår jag det vegetariska.
Trolda: Tackar! Det var ett trevligt kalas med mycket historieberättande, många minnen och många glada skratt.
Jag har också enormt trevligt på mitt jobb. Både må-ons när jag jobbar enskilt med sv2-elever och på fredagarna när jag har en två från 8-12. Kanonkul.
Men - jag gillar inte allt nytt skrivjobb som sakta smugit sig på. Visst, skriva gillar jag, men inte på order om sånt som jag skött utan skrivande förut. Jag är tyvärr inte dokumentaionsnödig.
Bloggblad: Ja visst är dokumentationskraven i skolan hysteriska och det kommer ju larmrapporter nu om detta. Ibland känns det som att vi först ska skriva planer i detalj, sedan i detalj hur vi ska genomföra dem också på lång sikt (?), därefter skriva om hur vi gjorde och om målen nåddes och allt ska göras för varje elev, för klassen, för arbetslaget, för skolan osv. Frågan är om det blir någon kraft kvar att verkligen jobba med själva genomförandet. Det blir i alla fall för lite tid för att släppa lärarhandledningarna och ta ut svängarna i individualiseringen.