Hundliv på Liane!
Vi går på dressyrkurs med Oskar, taxen och Jazz hamiltonstövaren. Jag vill bara skryta och skräppa över min lille tax som ligger här på kommando och jag har gått ifrån honom! Förra gången jag hade taxvalp och skulle lära den detta så var det jättesvårt. Hanar vill inte ligga ner ihop med andra hanar! De är ofta för dominanta. Men nu började jag i god tid hemma och träna. När Oskar ändå låg ner på golvet här hemma så började jag säga ligg och höja handen och berömma honom och klia honom på magen. På så sätt lärde han sig vad ordet och gesten betydde. Sedan gick det lätt att få honom att ligga ner här också på kursen. Det är 25 - 30 hundar med. Kursen ordnas av Stövargillet tror jag. Det är mest jakthundar med.
För att göra det svårare så går vi med hundar precis bakom de som stannar eller ligger ner. Oskar fixar det bra.
Fast det händer att han försöker med lite ålning.
En del andra är inte så förtjusta i detta! Med Jazz får vi kämpa. Han vill inte.
Kan gå till slut.
Det är ansträngande med dressyrträning. Inte rent fysiskt men mentalt att vara på alerten hela tiden och uppmärksamma. På hemvägen sitter båda hundarna i baksätet och halvsover. Vi går två gånger i veckan nu en period. Varje torsdag och söndag.
Så här såg Oskar ut i söndags när vi åkte hem. Alldeles för lurvig för att vara en fin strävhårig tax. Men igår tisdag så åkte pälsen av och det blev en helt annan hund! Rätt skönt nu när det börjar bli varmt och lättare att hålla borta fästingarna. Det måste bli fästinghalsband nu, tyvärr. En av hundarna på kursen, en vorsteh, är sjuk i Borrelia nu. Fästingeländet börjar tidigt i år.
Oskar nyfrissad! Och totalt oigenkännlig. En helt annan hund.
Och det tyckte Jazz också som luktade igenom honom ordentligt vid hemkomsten. Inte ens han var riktigt säker på att det var samma hund och inte en bortbyting. Kolla den lustiga mörka fläcken uppe på nosen.!Resten av Oskar blir ganska ljust viltfärgad efter trimning.
Han är söt. Jag har alltid gillat strävhåriga taxar, de verkar så trevliga. När jag växte upp hade vi alltid hund och katt. Egentligen är det så att jag tycker om hundar för huvudtaget. Som jag tidigare skrev så gick jag på brukshyndsklubb och dressyrkurs med en av våra hundar. Tydlighet och massor med positiv bekräftan, brukar gå bra. / Persiljeland.
Oj, det blev ju bara en halv tax kvar efter friseringen!
Minns hundkurserna med Originalvovvan. Jösses vilken cirkus ibland. Oftast var hon lydig och duktig... men ibland bara måste hon ta ett stort ärevarv runt gräsplanen. Alla skrattade, inte jag. Detta med att ligga kvar var lite gruvligt för henne. Man kan inte ligga kvar när matte försvinner runt en husknut. Men... till sist så fungerade det också.
Vad söt han är!
Tänk vilken skillnad det gör när hundar är nyfrissade. Pappa hade en hund som, när hon var nyfrissad, skämdes så väldigt. Hon gick och gömde sig när hon kom från frissan och kom inte fram förrän dagen efter.
Vi har också satt på fästinghalsband nu...inte kul men vad gör man, det vimmlar ju av fästingar,,katterna vet jag inte vad vi skall göra med för de har vi inget medel för, vi plockar massor varje dag..
Roligt med dressyrkurs, och visst blir de slitna och även husse och matte efter en sån kväll...
Kramen på dej
Persiljeland: Vi går alltid på dressyrkurs med våra hundar när de är något år gamla eller ett par. Vi kunde nog lära dem själva också eftersom vi båda alltid haft hundar och jobbat aktivt med dem. Men det är ovärderligt för hundarna att träffa andra hundar och lära sig att bli sociala. Att kunna uppföra sig även i hundsällskap.
Nina: Trägen brukar vinna. Och förhoppningsvis så är det matte eller husse som står för trägen.
Cissi: Oskar såg allt lite skamsen ut också. Det känns nog naket och kallt och ovant att vara nyfrissad.
Kicki: Jag är också rätt mör om sanningen ska fram. Det blir sammanlagt ett par kilometers gående. (Jag har mätt med stegräknare!)