Tunnare kvalitet på högskoleutbildningarna...
Det är min reaktion när jag läser hos Alltiallon och i DN om villkoren för högskoleutbildningarna. En stor undersökning visar att man pressar igenom orimligt stora kullar av studenter samtidigt som resurserna inte ökat så att man kan upprätthålla kvalitén. Utbildningarna blir ytliga och och bedrivs med mycket självstudier. Det finns en risk att man får studerande med allt sämre förkunskaper och sjunkande ambitionsnivåer. Högskolans lärare tvingas ägna sig åt administrativt jobb istället för undervisning och göra obetald övertid som legio.(Låter märkligt bekant, dyker upp också i vanligt lärarjobb där vi lärare numera ska ha hand om ekonomi och beställningar och pappersarbete. Finns också med i undersökningar om vad läkare ägnar sig åt) Tänker igen på det faktum att det endast går en sökande per plats på lärarutbildningarna, alla kommer in och rätt många har det inte som förstahandsval utan det blir en utbildning man går istället för den man egentligen ville gå.
Det finns tendenser i den här bilden som behöver brytas. Vad är det som händer egentligen? Finns det verkligen några ärliga analyser? Vågar man se sanningarna i vitögat? Är detta ett globalt fenomen eller drabbar det enbart Sverige?
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=774320
http://www.alltiallon.se/
Känner igen bilden. Chefer, specialister m fl som ägnar massor med tid åt tafatta försök att skriva och arkivera, boka resor, leta hyrbilar, fixa försäkringar, söka i statistik...
istället för att göra det de har betalt för!
Gubben: Man undrar onekligen vilker samhällsfenomen som styr in på dessa märkliga vägar. Vågar någon på allvar analysera det?
Det är fult att hacka på alla lärarvikarie och obehöriga, vad skulle lärare annars göra, när de har sjuka barn eller vill ta kopmledigt?
Hannele: Håller med! Man ska inte hacka på lärarvikarier och obehöriga. Vi som jobbar i skolan är väldigt tacksamma att det finns någon (behörig eller obehörig) som vill ställa upp och rycka in när ordinarie lärare måste vara ledig. Och jag tror att vi visar vår uppskattning. Det försöker jag göra i alla fall.
Men enligt min uppfattning så bör en lärare för att få en ordinarie lärartjänst i grundskolan vara både lämplig och behörig. Om det finns lämpliga men obehöriga personer som jobbar i grundskolan så får de med det nya förslaget ett antal år på sig att skaffa sig utbildning och det är bra.
Ett grundläggande problem är att högskolorna får betalt per student som 1) registrerar sig och 2) klarar kursen. Det är den enda inkomst man har på utbildningssidan. De får inga extra medel för att man ordnar service till studenterna (som idag också vill ha mer service), att statsmakterna kräver rapporteringar i mängder osv. Uppdragsgivarna kräver administration men betalar inte ett öre för det. Då måste man ta av pengarna som egentligen borde gå oavkortat till mötet lärare-student. Det är förstås alla typer av utbildningar, men för de minst attraktiva utbildningarna blir det möjligen ett större problem
Lotten: Man blir ju lite insnöad på sitt eget gebit och tror att dilemman som drabbar där är exklusiva. Men det tycks vara så att vi alla drunknar i en meningslös pappersproduktion! Så är det def. hos oss i grundskolan, så verkar det vara på högskolan och så tycks det vara inom läkaryrket. Om jag minns rätt så är det endast drygt 30 % av en läkares tid som går till patientkontakt, resten går till diverse administrativa och organisatoriska arbetsuppgifter mot tidigare 80 % patientkontakttid. Då blir det intressant att fundera över, vad i samhället är det som gör att vi drabbats av dessa krav på en enorm meningslös hyllvärmarproduktion? En ändlös flod av utvärderingar och planeringar och registreringar? Arbetsuppgifter som är av pseudokaraktär? Drabbar detta endast offentlig sektor eller har samma sjuka också spridit sig till privat näringsliv?