Ledarskap igen - med en dåres envishet!
Varje ledarskap innehåller ett spektra av funktioner, att lyfta fram respektive tona ner. Det handlar delvis om att välja och vraka bland möjliga förhållningssätt, men också att välja flera av dem, men lägga fokus på vissa av de valda.
* Det är alltså möjligt att betona det som är gott och bra och lyfta fram det, låta det bli grunden att bygga vidare på.
Motsatsen blir då att lägga ner stor möda och resurser på att leta fel, göra stor affär av dem och försöka detaljstyra gruppen utifrån minsta gemensamma (sämsta) nämnare. Typ gruppbestraffning i en eller annan form, gruppskäll. Skillnaden här blir i praktiken ett val mellan att puffa upp människor eller knuffa ner dem.
* Det går att se på underställda som kapabla människor värda förtroende och allt större ansvar, så att de växer och därmed kan uppfylla allt högre ställda krav.
Det går istället att välja att se på människor med misstänksamhet och negativa förväntningar, att krympa dem alltmer och tvingas sänka kraven eftersom negativa förväntningar tenderar att bli självuppfyllande.
* Det går att lägga fokus på att med ett tryggt ledarskap bygga upp en laganda, i tanken att tillsammans blir vi starka, att låta goda relationer få växa och göda varandra. Vi hjälps åt och ser till att den som behöver stöd och uppmuntran får det. Alla ska bli sedda uppifrån och uppskattade för sina förtjänster. Vi drar åt samma håll och blir oövervinnerliga. Ledaren är en coach i positiv bemärkelse.
Motsatsen handlar om otryggt ledarskap som fokuserar på att värja sig för attacker underifrån och utifrån och som ständigt går i försvar, kämpar, bekämpar och spelar ut individer mot varandra för att behålla makten. Den egna personliga maktlystnaden / vinningen är huvudsyftet i ledaruppdraget, inte gruppens succé. (Tyvärr ofta helt omedvetna dunkla drifter och därmed oåtkomliga för logiskt resonemang).
* Det finns ledarskap som är inriktat på att långsiktigt göra ett jobb som är bra för hela verksamheten och som ser till helheten utan att snegla på eget klättrande. Ett ledarskap som gillar den nuvarande positionen och som trivs med den. Ett ledarskap som kan tillfredsställa hycklerikraven uppifrån med minsta möjliga ansträngning för att sedan fokusera på väsentligheter. Ett ledarskap som vågar ta strid för sin grupp uppåt i hierarkin och som vågar formulera krav. Och ett ledarskap där karriären blir en bonus till slut, inte ett styrande syfte.
Det finns ledarskap som tvärtom är kortsiktigt och har snabbkarriärfokus. Det innebär ett ledarskap som helt är ockuperat av tanken på att lyda minsta vink uppifrån oavsett rimligt eller orimligt för de underställda. Man tar gärna på sig att "hålla i yxan vid avrättningar" och sprider beredvilligt eventuella hycklerier som krävs för att tillfredsställa "politiska krav" uppifrån. Och man är förstås sysselsatt med att misstänkliggöra presumtiva konkurrenter, verkliga eller inbillade. Ledaraspiranter med snabbkarriärfokus bör vara hårdhudade typer eftersom de blir hjärtligt illa omtyckta på den egna arbetsplatsen / av underställda i avvaktan på det karriärlyft som kan frälsa dem från den rent fysiska närvaron.
Ur ledarsynpunkt är skolans värld ovanligt intressant eftersom ledarskapet är en viktig faktor på alla nivåer och det blir tydligt både i sin frånvaro och i sin närvaro. Men säkert gäller en hel del av ledarskapets förutsättningar för andra områden utanför skolan också. Fast min erfarenhet därvidlag är begränsad. Jag har ju lyckats tillbringa nästan hela mitt liv i skolan, vilket inom parentes sagt borde vara förbjudet. :-). Jag har här haft ambitionen att formulera några aspekter av ledarskapets förutsättningar i ett generellt perspektiv.
Vilket väldigt intressant inlägg du har gjort. Det tål att läsas både en och flera gånger. Det som du lyfter är klokt. Att bryta ner i så olika perspektiv gör att saker och ting blir tydliga. Applicerbart både ur förståelseperspektiv och ur ett användarperspektiv.
Man kan säker göra mycket intressanta jämförelser mellan skolan och andra områden. Särskilt eftersom vi alla har tillbringat mer eller mindre tid i denna institution.
Oj, jag hittade ditt inlägg nu och det var ett jätteinlägg..och jag som är så trött! Jag kommer igen i morgon och läser det när huvudet är med mig igen..;-)). Återkommer med en kommentar!
En stor del av mitt vuxna liv har ägnats åt ledarskap. Mitt eget och på senare år - andras.
Tycker om det du säger!
Helena: Skolan är intressant som debattobjekt just därför att alla i stort sett har erfarenhet därifrån och det finns lika många uppfattnngar som det finns människor tror jag.
Marie: Du är välkommen tillbaka!
Gubben: En får tacke för vänliga ord!
Bekräftar. Anne-Marie
Bra inlägg....ett ortyggt ledarskap är ett farligt ledarskap hävdar lilla jag...kram och ha en fin kväll
Ja, det var som jag trodde - inget dåligt inlägg! Det du beskriver är egentligen ganska svårt att sätta ord på (tror jag). Jag har genom åren med flickorna i skolan träffar på lärare som mer eller mindre fallit pga att det inte klarat av ledarrollen. Dessvärre tror jag varken de själva eller skolan riktigt förstod vad det var det föll på, vilken del som inte fungerade eller rättare sagt de hade svårt att identifiera vad i ledarskapet som var det verkliga problemet. (Jag hade inside information..;-)).
Det du beskriver är hur man kan välja olika vägar och därmed olika roller i egenskap av ledare. Detta är någoting vi som lärarstudenter borde få arbeta med under hela vår utbildning, så att man efter sina år som lärarstudent åtminstone börjar identifiera sig själv som en ledare och vilka vägar man ha möjlighet att gå på. Jag tror att det skulle vara till stor hjälp om man förstår att ledarskapet inte behöver se ut på ett speciellt sätt utan att det går att utforma som så mycket annat, så att det passa både mig och min person samt min undervisning.
Intressant! Och så sant. Nu är jag trött men jag undrar om du tog upp icke-ledarskap med, eller otydlig ledarskap. Det är rätt frustrerande. Man vet då tex sällan om man gör rätt eller fel eller vad man får göra eller inte. Och när gränserna mellan uppgifter är otydliga.
Tänkte på dig häromdagen när nån talade negativt om skolan. Jag tror inte att skolan är så dålig som det ges bild av i media. Jag har ändå mestadels positiva intryck hittills. Om
något varit problem så har det funnits intresse av att lösa det.
Annemarie: Tackar!
Britten: Tack för det! Ja, det påverkar hela gruppen.
Marie: Det finns otroligt många sätt att utöva ledarskapet på och jag tror att det för nya lärare skulle vara skönt att ha lite mer med sig i bagaget ut från lärarutbildningen än vad man har idag. Enligt min erfarenhet blir det slumpmässigt utifrån om man har en handledare på praktiken som är intresserad i ämnet.
Noemi: Det finns mycket som är bra i skolan idag och framför allt finns som Du säger oftast en stark vilja att göra det bra för barnen. Men det här med ledarskapets inverkan på olika nivåer talas det inte mycket om högt.
Allt jag orkar säga så här dags på lördagskvällen är att min chef skulle behöva se det här...
Mycket bra skrivet och tillämpbart på många ställen.
Lotten: Intressant att höra! Jag undrade just om det skulle vara tillämpbart någon annanstans än i skolan. Men så kan det alltså vara.
Intressant
inlägg. Delar dina synpunkter. Ledarskapet i såväl skola som annan verksamhet är föremål för stort intresse, mycken fortbildningstid, många konsultfirmor och massor med åsikter men jag tycker att arbetsgivaren sällan tar ledarskapet på verkligt allvar i samband med rekryteringar, i utformning av chefspolicies, i val av utbildningar för chefer. Det är mest en massa floskler som far runt.
Skolans inre problem går i mångt och mycket tillbaka på just ledarskapet, på förvaltningsnivå och vidare ända in i klassrummet. Men detta diskuteras för lite. Man pratar om "bra och dåliga"lärare utan närmare analys när det kanske snarare handlar om outvecklat ledarskap som till stora delar skulle kunna utvecklas och förbättras. Klass 9A lyckade bildningsresa handlade mest om ledarskapet i klassrummet, för vad jag såg av själva undervisningen så var den inte annorlunda än någon annan undervisning som bedrivs på landets högstadieskolor. Tämligen traditionellt, mycket lärarprat på lektionerna. Men de fick eleverna att lyssna, upprätthöll ordning osv -delar av ledarskapet. (Se'n hävdar jag bestämt att tv-kamerorna har betytt en hel del för
lärarnas möjlighet till genomslag på den korta tid som stod till buds.)
Lärarutbildningen innehåller ju endast försumbar om ens någon utbildning i konsten att leda grupper och grupprocesser. Det borde vara en grundläggande del i utbildningen. Nästa del i ledarskapsutbildning för blivande lärare borde sedan vara att få lära sig att individualisera inom gruppens ram.
Jag deltog nyss i en fortbildningsdag för chefer som jag skulle önska att alla lärare och rektorer skulle få vara med om. Det var IPF i Uppsala (organisation ägd av universitetet)som genomförde en dag med sitt Mytodrama-koncept. Det är för långt att lägga ut texten om det här men jag kan maila till dig om du vid tillfälle anger din mailadress när du kommenterar hos mig (syns bara för mig då. Om du vill.)
Tant: Jag tackar för många kloka synpunkter på ledarskapet.Du träffar mitt i prick tror jag när Du skriver att uttrycket dåliga lärare kan stå för outvecklat ledarskap. Enligt min mening så borde man inte avvaktande bara iaktta hur pedagogiskt ambibitösa lärare misslyckas med jobbet pga att de inte klarar av ledarskapet. Brister när det gäller ledarskap borde kunna diskuteras och fortbildas och handledas precis som andra eventuella kunskapsbrister hos en anställd. Men detta har vi knappast ens börjat tala om, ännu mindre börjat åtgärda. Eftersom
ledarskapsutbildningen är så dålig inom lärarutbildningen så blir det kommunerna som lämnas med ett stort ansvar för att kompensera det som fattas.
Ska bli spännande att få mer info om det Du varit med om! Jag har lämnat en mailadress i en kommentar.