Inga Magnusson

Om nu inte resurserna räcker så att alla kan få allt det de  behöver så är det obekvämt för en ledare att bestämma. Stod om det i Exepressen för ett tag sedan. Man kan få ovett för fördelningsbeslutet oavsett hur man väljer. Så då är lösning på den Gordiska knuten att låta en grupp av de underställda ta fram ett förslag till fördelning. Då blir de underställda ovänner sinsemellan istället och en obehaglig stämning med idel intriger och rackarspel sprider sig på arbetsplatsen. Tjuvnyp blir legio för att klättra över arbetskamrater, för att ge igen för gamla oförätter osv.  Undergrupper bildas med klara gränser mot andra undergrupper. Alla bekämpar alla så gott det går.

Smart om man som ledare har som främsta mål att slippa fatta obekväma beslut och stå för dem.  Mycket effektivt fast ur vilken synpunkt kan man fundera över.  Det blir svårt att rikta energin framåt mot det egentliga målet med verksamheten. Energin slösas  i horisontell riktining och försvinner inne organisationen istället för att bygga fungerande team som jobbar bra tillsammans framåt - utåt.  Allt mindre av arbetstiden och vars och ens intresse används till jobbet. Allt mer går åt till internt bråk.

Vill man sedan göra det ultimata klippet som ledare så kan man som grädde på moset, efter något år av internt käbbel mellan de underställda i en ovanligt kontroversiell fråga säga ungefär så här:
- Kul att Ni har jobbat med det här, men jag  struntar i det Ni kommit fram till. Jag har bestämt mig för att besluta i alla fall.  Som jag vill!

Ledarskap är svårt och det handlar hela tiden om vad som är syftet med ledarskapet. Om det handlar om att coacha folk, bygga fungerande team, rikta energin framåt åt samma håll så att man tillsammans blir starka. Eller om det handlar om att utöva personlig makt för maktens egen skull. Det egocentriska ledarskapet.  Eller om det handlar om att undvika att fatta egna beslut och våga stå för dem. Det otrygga ledarskapet.