Inga Magnusson

Nu har alla vi avslutat hundkursen och äntligen kan den gode G, ledaren som liggen främst, koppla av ordentligt och dra iväg till USA på semester hos släktingar. Han har gjort ett suveränt jobb som vanligt. Han brukar starta dressyrkurserna med att säga att innan vi är klara med kursen så kommer ni att kunna lägga ner era hundar på kommando och gå utom synhåll och de ligger kvar. Ingen trodde naturligtvis på detta när vi stod där med våra jyckar stretande i kopplet utan minsta hyfs.

Men nu har vi harvat runt på Brukshundklubbens övningsområde ett antal gånger med våra unghundar.  Vi har tränat  gå fot, vända, vara uppmärksamma på egen förare, stanna, ligga ner, ligga kvar, tåla störningar i form av andra hundar och människor som passerar och nu till sist ligga ner utan att ha synkontakt med föraren.  Och de allra flesta har fixat att hänga med. Det innebär en hel del träning hemma också, det räcker inte med kurstillfällena minsann.

Allt detta är bra kunskaper för en jakthund. För att kunna jaga på ett bra sätt med en hund så krävs en hel del av samspel mellan hunden och föraren. Hunden måste kunna vara uppmärksam på vad som förväntas av honom och tycka att det är kul att utföra ett jobb. De flesta hundar vill verkligen anstränga sig och göra något, inte bara äta och sova.

Oskar var lite speciell den här sista gången. Det var en löptik med i gänget och han tappade fokus totalt. Jag fick verkligen slita för att fånga hans uppmärksamhet och fortsätta att vara den som bestämmer. Men det är bra att träna med störningar närvarande. Det blir lite överkurs. Han fixade att ligga en kort stund i alla fall när jag gömde mig. Men jag är helt säker på att han varje sekund visste var tiken var.  Tack i alla fall G för en bra kurs!