Elitklasser?
Läser en artikel i frågan och blir lite ställd. Vi har ju länge accepterat att man kan få gå i särskild klass om man är bra på fotboll, tennis, häst, fiske, bild, teater eller jakt eller något annat praktiskt. Det är ofta dyra utbildningar och ibland utbildningar som kräver så mycket tid till specialintresset att man kan behöva gå ett extra år, alltså ha en långsammare studietakt.
Det kanske vore logiskt att det även fanns klasser för dem som är intresserade av teoretiska studier och som därför vill ha en högre studietakt?
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=772853
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1284755.svd
Alltiallon länkar också till artikeln. Hennes adress finns här bredvid i min länklista.
Hahaha...Jag upptäckte också att vi återigen "samkört" vårt tankar. Jag länkade till ditt inlägg från min blogg. Ha en fin lördag, nu ska jag ut och springa.
Marie: Jag är en så knövvlig länkare, det tar så lång tid att ¨få till det bra, så jag nöjer mig alltså med att hänvisa till Din blogg och Ditt inlägg istället. Hoppas det är ok. Jag skulle länka direkt om jag vore lite händigare här. Eller det kanske går att ta inläggsadressen uppe i översta raden som jag gör med andra länkar och klipper och klistrar? Jag får testa.
Jo visst bor jag på en vacker plats i Sverige, har ju bott här i stort sett hela mitt liv förutom en sväng till Örebro och Karlstad.
ha en härligt solig dag..kramen
Peter och jag är också på John Fogerty ikväll...kanske vi ses...men vi håller ändå tummen för Charlott Pirelli..
kramen
Ninni: Hmm jag har ju också bott i Örebro några år, men tyckte nog alltid att det var en lite trist stad, både till det yttre och till det inre, eller hur man ska uttrycka sig diplomatiskt.
Kicki: Vi kanske ses i kväll. Vi sitter på rad 4 sektion B1 höger. Det är jag och gubben (välkänd från bloggen :-) ) samt en tysk som ser ut som en tysk ska se ut och hans lilla fru. Jag ser verkligen fram emot den här konserten.
njaa jag vet inte känner mig lite tveksam till elitklasser faktiskt..vi går hela tiden mot ett klass samhälle och jag gillar det inte alls...
Hmm en lite krånglig fråga. Men i sig vore det inte fel. För som du säger andra "specialintressen" ges program. Beror det på att det är så fast rotat att man inte skall få fördelar just när det gäller de teoretiska ämnena. Lite fult att vara "plugghäst". Lite handlar det kansek om jante. Det är OK att vara bra inom idrott men inte i skolan.
Jag reagerade som du - först njae och se'n kom jag att tänka på att vi lägger stora resurser på elitklasser för framför allt idrott.
Kanske skulle man kunna prova klasser där studietakten är högre och där eleverna kan läsa högskolepoäng om de redan är klara med gymansiekurserna. MEN
kraven på vad en univeristetskurs ska vara och ge får inte sänkas
intagningsproven till "snabb-klasserna" måste utformas så att de verkligen mäter den intellektuella förmågan inte bara minneskapacitet och snabbläsning. Syftet med projektet var väl att stimulera de högt begåvade, inte att få fram Jeopardymästare?
därav följer att antagningsproven måste utformas så att den högt beågvade men dyslektiskt funktionshindrade eleven kan delta och bli uttagen.
min allra främsta och bestående invändning är att det luktar utbildningsproduktion av det hela. En gymnasieelevs behov av fördjupning och stimulans SKA gå att tillgodose inom ramen för ordinarie undervisning. Lärarna SKA kunna individualisera åt båda håll. Och ungdomarna är tonåringar i en av livets kraftfullaste utvecklingsperioder. Det är mycket annat än den erövrade kunskapsmängden som ska växa till, bli starkt för att den enskilde ungdomen ska kunna forma en bra framtid åt sig själv.
"Även duktiga elever har rätt att utvecklas i sitt eget tempo. De ska inte behöva sitta och rulla tummarna för att vänta in sina kamrater, säger utbildningsminister Jan Björklund (fp) till Svenska Dagbladet."
Skolan gav mig aldrig chansen att prova hur långt jag kunde gå. Ingen var intresserad av mina potential eller min utveckling. Jag var hela tiden först klar med uppgifter och fick ägna resten av tiden till att hjälpa fröken att assistera dem som hade det svårare för sig, samt att vara fadder åt invandrarbarn i klassen. Åh så det rullades tummar...
På den tiden (80-tal) skulle man bara vara nöjd om man var en duktig elev och fick inga som helst utmaningar att sätta tänderna i. Det ledde till att jag när jag för första gången på universitetsnivå (läste på Chalmers) stötte på koncept som jag inte förstod vid första anblicken, inte alls var tränad till att hantera det. Hade jag kontinuerligt fått utmana mig själv under skoltiden hade jag inte fallit handlöst som jag gjorde.
Jag borde kanske fått hoppa över en eller ett par klasser, men det fanns inget intresse för oss duktiga elever överhuvudtaget.
Glömde i hastigheten att säga att jag tycker att du har en mycket fin och innehållsrik blogg! :)
Britten: Jag tror ju egentligen i grunden att olika människor lär varandra mest och bäst. Så jag är också kluven till en del.
Helena: Jag kom på mig själv där med att vara lite fördomsfull; acceptera de här specialklasserna för sport och hantverk men inte för studieintresserade. Pinsamt!
Tant: Jag tror kanske att lärarna kan individualisera rent pedagogiskt, men frågan är om deras ledarskap rår på den stämning som kan utvecklas i en klass där det inte blir "tillåtet" att lyckas och vara duktig, ungefär som det var i 9A före superlärarna. Men det kanske inte är ett problem i gymnasiet utan bara i grundskolan.
Dina påpekanden är bra om att det är viktigt vad man mäter när man ger någon tillträde till elitklass. Det får ju inte bli begåvningar med enbart rabbelkunskaper.
Sofia: Tack för att Du ville dela med Dig av Dina erfarenheter här på min blogg i en kommentar! Det var intrressant läsning! Det Du har upplevt är ju naturligtvis helt fel. Den som går fort fram får inte bli enbart lärarassistent utan måste få egna nya utmaningar för att gå vidare. Risken med uppnåendemålen i grundskolan är att allt fokus läggs på att alla elever ska nå dem. Det blir mindre intresse för strävansmålen, de som siktar högre och som ska vara vägledande för dem som passerat uppnåendemålen. (Jag vet att det är strävansmålen som hela tiden ska gälla och så ska man liksom i förbifarten nå uppnåendemålen. Men i praktiken är det nog inte så). Roligt att Du gillade att läsa min blogg. Du är välkommen tillbaka förstås! Jag ser ingen bloggadress på din kommentar så jag kan inte återgälda Ditt besök!