Inga Magnusson

Jag visade bilderna på spåren för vår tyske gode vän D som jagar mycket vildsvin och han sa att det var mycket typiskt vildsvin. Så nu ser det ut som om vildsvinen har kommit till Sillerud. Det var alltså mellan Signebyn och Harnäs vid Kôffotelôcke som vi såg mycket spår.  Vi var hos honom och G i går kväll och grillade vid sjön. Men det blev kallt så vi fick ta kaffet inomhus. Länken här nere skriver om vildsvin och risken för hundar. För oss som hundägare tror jag inte att det blir så stora bekymmer eftersom vildsvin får jagas en stor del av året och det finns möjligheter att lokalt hålla stammen på en rimlig nivå.  Det ser inte ut att kunna bli samma förlamande problem för glesbygdsbor som med varg.

http://sydsvenskan.se/lund/article323705.ece   

I kväll var vi i Snarkil, bjudna på lax med god sås och ärter och sallad till. Det är suveränt gott. Till efterrätt glass, choklad och frysta hallon. Och vi fick se ett av de snyggaste bord jag har sett. Ett soffbord i ek, ovalt, specialbeställt, lite högre än normala soffbord, gjort i Bengtsfors. Det är inte ofta jag blir sugen på nya möbler men nu blev jag det. Våra Snarkilsvänner har så god smak och Ni skulle se lamporna... Synd att jag glömde kameran.

Det finns gott om vildsvin även i mina hemtrakter. Än så länge har jag inte sett något. Det är dock bra att känna till hur deras spår ser ut.

Intressant med spåren. Vi lär ha vildsvin i närheten också men har aldrig sett något spår efter dem. Blandade känslor måste jag erkänna. Men visst, spännande jakt kan det ju bli!

Jahapp, jag tyckte nog att det såg lite svinigt ut i spåret... men var inte helt säker. Vildsvin är gott att äta!

http://sydsvenskan.se/lund/article323705.ece

Marie: I natt när vi kom hem så där vid tvåtiden var det rejäl frost här!



Mia: Vi får träna på det märker jag.





Gubben: Spåren är liksom smalare än älg, mindre, lite mer böjda ser det ut som, längre avstånd till lättklövarna och lättklövarna verkar gå längre ut än de andra klövarna. Sen blir det många på ett mindre område såg vi.



Nina: Ja, vi gillar verkligen köttet.



Blackout: Hej igen! Kul att höras eller ses eller hur man säger på bloggen. Artikeln som Du länkar till läste jag och den handlar om problemen med vildsvin och hundar. Det kan säkert bli lite marigt men det kan aldrig bli så bekymmersamt som med varg. Svinen får vi ju jaga och hålla efter så det behöver inte bli några stora ansamlingar lokalt så som med varg. Och man kan välja vilka som ska få vara kvar i en jaktbar stam.

Hej Inga! Ja, det var ett tag sedan jag surfade runt men din blogg + några till hör till dem som jag checkar av då och då.

Här nere jagas det inte på långa vägar så mycket svin som det skulle behövas, dels för att vissa jägare vill att stammen ska växa sig riktigt stor nu när älgen och rådjuren är så gott som utskjutna. Sedan är det ju inget lätt vilt att jaga, de rackarna är smarta till tusen och de gamla galtarna och suggorna lurar man inte i första taget. Vi har en hjord på ca 20 djur som håller till på en mosse ca 600 m från huset. Jag kan se på legorna att de flyttar närmre men jag har aldrig känt mig rädd ute i skogen, det gäller att sjunga och tralla så att man inte överraskar någon. Dock, terriern måste hållas strikt kopplad för vilda svin är han mycket intresserad av medan de som lever i hägn nonchaleras helt.

Det där med varg är ju mycket exotiskt för oss skåningar, men en sak är säker och det är att om en varg hotat mig eller mina djur hade den inte blivit så gammal.