Agenda
Jobbmässigt är det en intensiv period; föräldrasamtal, examensträning, överlämningar inför att lämna gammal klass respektive ta emot en ny klass, planer för nytt läsår.
Det finns också ett känslomässigt projekt där som handlar om att långsamt ta avsked av barn som jag umgåtts med varje dag 5 timmar under två år. Det känns som om vi har växt ihop lite och det är en fantastisk klass med så mycket styrka och glädje och trygghet i sig själv.
Barnen satte upp krav på hur de ville att jag skulle vara för att de skulle kunna göra en bra klass förra året och det utvärderade de nu. Hade jag motsvarat förväntningarna?
Ett av kraven var att jag skulle hindra dem från att retas med varandra. På en utvärderingslapp så hade ett barn skrivit helt kort: Vi retas inte med varandra i den här klassen. Sånt blir man så glad av att läsa. Om barnen och föräldrarna och jobbet med den här klassen skulle jag kunna skriva hur mycket som helst för det är så fantastiskt roligt. Det är verkligen roligt varje dag att gå till det här jobbet med barnen. Men det är bäst jag slutar skriva om det nu annars blir det en roman. (Det är bara de delar av jobbet som handlar om lokaler, organisation och påtvingade meningslösheter som är deprimerande!)
Idag fredag är en lugn mellandag med tvätt och städ och litet av varje. Imorgon lördag åker sedan god mat på någon restaurang och därefter rockkonsert Fogerty.
Söndag kommer modren hit på Morsdagslunch. Hon är nu över 90 år och vill inte äta ute på restaurang längre, så vi tar det här hemma istället. Hon har redan fått blompresenter i form av planteringar av blommor i krukor. På söndag kväll är vi bjudna på färsk- sparris-frossa i Hol hos A och U.
Det finns också ett känslomässigt projekt där som handlar om att långsamt ta avsked av barn som jag umgåtts med varje dag 5 timmar under två år. Det känns som om vi har växt ihop lite och det är en fantastisk klass med så mycket styrka och glädje och trygghet i sig själv.
Barnen satte upp krav på hur de ville att jag skulle vara för att de skulle kunna göra en bra klass förra året och det utvärderade de nu. Hade jag motsvarat förväntningarna?
Ett av kraven var att jag skulle hindra dem från att retas med varandra. På en utvärderingslapp så hade ett barn skrivit helt kort: Vi retas inte med varandra i den här klassen. Sånt blir man så glad av att läsa. Om barnen och föräldrarna och jobbet med den här klassen skulle jag kunna skriva hur mycket som helst för det är så fantastiskt roligt. Det är verkligen roligt varje dag att gå till det här jobbet med barnen. Men det är bäst jag slutar skriva om det nu annars blir det en roman. (Det är bara de delar av jobbet som handlar om lokaler, organisation och påtvingade meningslösheter som är deprimerande!)
Idag fredag är en lugn mellandag med tvätt och städ och litet av varje. Imorgon lördag åker sedan god mat på någon restaurang och därefter rockkonsert Fogerty.
Söndag kommer modren hit på Morsdagslunch. Hon är nu över 90 år och vill inte äta ute på restaurang längre, så vi tar det här hemma istället. Hon har redan fått blompresenter i form av planteringar av blommor i krukor. På söndag kväll är vi bjudna på färsk- sparris-frossa i Hol hos A och U.
Kommentarer
Postat av: Marie
Ja det måste vara lite sorgligt att lämna över barnen så där. Jag tyckte bara att det var sorgligt att gå tillbaks till skolan efter min 5 veckors prakik förra terminen..
Önskar dig en trevlig helg, själv ska jag intensivläsa hela helgen!
Postat av: Inga M
Jag vet precis vad Du menar med intensivläsning! Ha det bra och hoppas att Du kan kombinera det med lite utevistelse. Vädret lär ju ska bli hyfsat.
Postat av: S
förstår det där oxå med att ta avsked av barnen..att det måste känns...tycker den det sa allt "iden här klassen retas vi inte". har ju barn i lågstadiet själv och det är så härligt att se vilken tillit de har till sin fröken o hur bra det kan bli om denna fröken är bra....bra betyg till dig!
Trackback