Inga Magnusson

I år verkar det som om vi har 6 tranor. Men parkonstellationen funderar jag över. Har alltid trott att de lever i trogna ´par i ordning och reda. Det skulle i så fall bekräftas av iakttagelsen härom dagen då de på morgonen stod två och två på Brôte respektive Smörhôlera. Men nu i kväll när vi satt ute på altanen och grillade så kom plötsligt tre stycken flygande från fälten upp mot skogen. Skumt! Otrohet på gång eller har de bara blivit lite ombytliga. Innan de kom så kan jag berätta att morkullan sträckte över oss. Gubben hör genast hennes knarrande läte och lystrar.

När det gäller tranorna så funderar vi över hur de smakar. Det måste vara mycket mat på en sån. Fast de är förstås fridlysta, i alla fall under vissa omständigheter. Men det vore ändå roligt tyckte vi att tillaga en kalkon, ta kort på den och skriva på bloggen att det är trana!! Bara för att kolla reaktionen. Det blir väl några dödshot till från militanta djurvänner av olika slag.  (Har ju blivit några genom åren pga mitt engagemang i rovdjursfrågor. Märkligt att det ska väcka sån ilska, jag har ju inte vid något enda tillfälle ropat på utrotning av något djurart. Bara önskat att de människor som är drabbade ska få försvara sig och att besluten ska flyttas ner till en nivå nära de berörda!)  Jag samlar hoten i en liten hög så att polisen ska ha något att börja med när jag till slut blir tagen av daga!  :-))

Jag känner mig i alla fall själv som en sann djurvän och vi lever med ett stort engagemang och intresse för djuren runt vårt hus! Vi vårdar dem ömt så långt det är möjligt. I vården ingår också förvaltning genom jakt förstås, så att varje djurart ska kunna få det utrymme som behövs.