Konfiskera kalasinbjudningar på skolan? Igen då!
Det finns egentligen två olika diskussioner här, dels en om juridiken, dels en om etiken, och det är inte nödvändigtvis så att de sammanfaller. Det som känns rätt behöver alltså inte ha lagstöd, eller omvänt, det som har lagstöd behöver inte vara det rätta.
Rent juridiskt så tror jag man får bakslag på att ta in korten från barnens väskor, samla in dem och skicka dem tillbaka. När något väl har kommit ner i barnens väskor så är vi inne på ett väldigt privat område både etiskt och juridiskt. Det krävdes ju en särskild lag för att skolan skulle få beslagta mobiltelefoner och det kan endast göras frivilligt.
Men det är inte omöjligt att man med mobbningsförbudslagen i ryggen kan hindra ett barn från att utesluta någon eller några på det här sättet som skett i Lund. Alltså som lärare kan man säga att det här är inte ok för det är mobbning och därmed förbjuda själva utdelandet på skolan. Men detta gäller ju bara om det är någon eller några få som inte är bjudna. Det funkar ju inte om man exempelvis bjuder enbart alla tjejer eller enbart alla killar eller halva gruppen. Här hamnar man i en gränsdragningsproblematik, men det dilemmat hänger alltid med i mobbningslagens tolkning: När blir en uteslutning mobbning? Detta gäller skoltid men vad som sedan händer på fritiden har vi som skolpersonal ingen makt över och ska inte ha heller.
Små barn går säkert med på att bjuda alla i klassen på födelsedagskalas om föräldrar och lärare önskar det. Barnen har ännu inte hunnit få så tydligt etablerade relationer till någon eller några i klassen. Men vartefter de sociala strukturerna blir allt mer fasta så blir de säkert avgörande för hur man hanterar sitt födelsedagsfirande. Från min utgångspunkt som lärare så kan jag bara säga att det är positivt för det sociala klimatet i klassen så länge alla blir bjudna på kalas. Men jag inser också att det kan finnas goda skäl för familjer att göra på annat sätt. Och föräldrar kan bidra till att klassen fungerar bra ändå.
Självklart så är det bra att skolan diskutera detta med föräldrarna och barnen i förebyggande syfte så att alla är klara över vad som gäller och varför. En lösning kan vara att man kommer överens om att alla inbjudningar sker på fritid, alternativt att på skolan får endast utdelas inbjudningar som gäller alla barn. Det kan vara en point i att informera tydligt om att vi som jobbar i skolan är inte skyldiga att stå och se på när barn (eventuellt med hjälp av förälder) är utstuderat elaka mot varandra på det sätt som jag tycker Lundafallet är exempel på. Uteslutning eller mobbning är inte tillåten, ens som vapen mot en mobbare, vilket sägs vara fallet här, dvs en av de som inte blev bjudna var en mobbare. Det finns inget undantag i lagstiftningen för det. Mobbning måste lösas på annat sätt än genom att ge igen med samma mynt. Det blir dessutom ohanterligt och ineffektivt att försöka tillämpa principen öga för öga, tand för tand när det gäller mobbning.
Men detta är en gråzon, etiskt och juridiskt, och jag förstår att JO tacksamt tar sig an uppgiften att undersöka vad som är förenligt med lagtext som reglerar skolan och med andra dokument om skolans uppdrag.
Ämnet diskuteras också på bl.a. Noemis bokblogg.
Svt
GP
Svd
jag reagerar starkt på din mening - "Små barn går säkert med på att bjuda alla i klassen på födelsedagskalas om föräldrar och lärare önskar det." Vadå lärare önskar det??? Vi har ingen som helst makt att bestämma över det, däremot angående om privata skaer får delas ut på skoltid.
Sen finns det ju många diskussionspunkter i detta ämnet, precis som du skriver.
Lärare: Mmm Du har rätt i att vi inte har makt över det. Jag skrev inget om att vi som lärare ska utöva makt eller bestämma. Jag menade bara helt fromt att jag som lärare kan upplysa föräldrar om att det bidrar till sammanhållningen i klassen med gemensamma aktiviter i största allmänhet, inklusive födelsedagskalas. Men jag skrev även att föräldrar kan bidra till den sammanhållningen på många andra sätt också.
Det är viktigt för mig som lärare att upplysa föräldrar om att deras roll i klassens liv är betydelsefull. Föräldrarna är med och delar mitt ansvar för att barnen har det bra i skolan och eftersom jag har längre erfarenhet än de flesta av dem har, så berättar jag gärna lite om hur de kan bidra, var och en efter sin förmåga, utan krav från skolans sida. Det är viktigt att föräldrar får min information om att de har en nyckelroll i skolarbetet, fast de inte är närvarande i skolan. För en utomstående kan det tyckas märkligt men för oss som lärare är det väldigt påtagligt att varje barn befinner sig i skolan med sina föräldrar "mentalt närvarande" varje dag. De bär på många sätt hela tiden med sig föräldrars inställning till skolan och skolarbetet.
Jag tror jag har kommit till en ståndpunkt. Om man ska bjuda alla så kan man dela ut på skoltid. Annars inte. Man ska inte vara tvungen att bjuda alla, det kan finnas många skäl för det.
Däremot var det nog fel att konfiskera inbjudningarna. Det kan ha lösts på annat sätt. Men svårt att veta. Antagligen såg lärarna nån orättvisa.
Att en pojke inte blev bjuden för att han inte har bjudit känns väldigt petimetrigt.
Jag skulle aldrig drivit det till JO. Måste varit fler saker som havererat!
Noemi: Jag tror att vi tänker ungefär lika här. Men det ska bli spännande att få JOs bedömning av det rättsliga läget. För oss som jobba i skolan är det viktigt.