Inga Magnusson

Jag lägger ut den här bilden från dagens examensfirande. Jag räknar med att barnen inte är identifierbara när de kommer så långt bort i bilden och den har få pixlar. Det är högtidligt när vi tågar in i Silbodals kyrka med fanan först och till Äppelbo gånglåt på fiol. Så har gjorts i många år nu och vi vårdar den traditionen. Numera delar vi upp så att f-2 har avslutning först och sedan 3-4 och 5-6. Då kan alla föräldrar och anhöriga få plats. Det är fullt i alla fall. För min del var det premiär med Värendsdräkten som jag köpte förra sommaren när vi var i Småland. Därifrån är min pappas släkt.

Efter högtidligheten i kyrkan samlade jag klassen för att dela ut min examenspresent till dem: En cd med några hundra bilder från deras andra år i skolan. Sedan hade vi drop in i klassrummet för barn och föräldrar med lite juice och frukt. Alla kunde hämta kläder som fanns kvar och lite teckningar och annat. Jag fick möjlighet att tacka barn och föräldrar för två jättefina år tillsammans och önska trevlig sommar. Vi blev många och alla kom, fast inte på en gång.  Några var kvar i kyrkan för att se äldre syskon och kom senare.  Numera kommer gärna far- och morföräldrar också med och det är roligt.


Jag fick gåvor av barn + föräldrar och de är väldigt uppskattade. (Allt är inte med här!) Kul med en basilika istället för blomma! Den går åt i kväll till salladen när vi grillar. Jag vet att det är modernt att säga att man som lärare inte vill ha något på examensdagen. Men jag erkänner gärna att jag uppskattar gåvorna och jag tycker om att få ge bort något till barnen också. Det behöver inte vara kostsamma saker. Det handlar inte om girighet. Men vi har ju ändå umgåtts 5 timmar varje dag i två års tid och det känns naturligt att ta ett riktigt avsked med lite ceremonier.  Vi vuxna brukar ju göra så också när vi skiljs från arbetskamrater som slutar. Det skulle kännas lite knepigt att göra skolan till ett socialt reservat  med  helt andra umgängesformer än de gängse i samhället. (Sen kan man väl tycka att det är inte säkert att alla barn uppskattat sin lärare, precis som vi vuxna inte alltid uppskattar alla arbetskamrater, men då får man väl ta det som " Tack för att Du äntligen försvinner"! :-)) )

Fast jag tycker verkligen väldigt mycket om alla  "mina" barn och det här avskedet har föregåtts av mental samling under flera veckor.  Själva examen är en fantastiskt fin högtid med mycket glädje, men jag ska inte ens försöka beskriva examensdagens eftermiddag det året när man lämnar ifrån sig en klass   :- (

Förr har vi alltid haft möjlighet att ägna hela examensdagen åt just examen, småprata med föräldrar, plocka ihop i lugn och ro i klassrummet , träffa kollegor en stund och få tid till att känslomässigt bearbeta avskedet från barnen under resten av dagen. Men i år förväntas vi ta itu med en departementspromemoria under eftermiddagen. Så får det väl bli då. Jag vet inte om det kan vara ett led i arbetet med att minska den höga sjukfrånvaron, linjen att avskaffa sånt här känslomässigt  pjoller bland personalen.  Vi talar inte om det heller; att man fäster sig vid barnen och att det är en process att lämna dem ifrån sig.  Lika lite som vi pratar om hur vi bär oss åt för att få struktur och arbetsro i en klass.  Vi har våra hemlisar eller hur man ska uttrycka det.

I kväll ska  gubben och jag i  alla fall grilla något, eventuellt tillsammans med vännerna i Hol.