Om LYCKA!
Minns inte vem som skrev heller men det gick ut på att krönikören konstaterar att det i princip finns två sätt att bli av med trista tankar och uppnå lycka. Det ena var att bearbeta och riktigt gå igenom alla eländen i livet, leta upp alla gamla varbölder och skära upp dem, tömma och gå vidare sedan (det gamla freudianska sättet) . Det andra sättet (det nya tänket, ny forskning) var att helt enkelt sudda ut allt elände istället, låtsas som om det inte existerar, tränga undan och gå vidare med ett leende på läpparna. Om man intalar sig själv att man är lycklig så blir man lycklig.
Samtidigt konstaterar hon att det egentligen är lyckliga vi vill bli och det vi strävar efter, sedan kan medlen att uppnå lycka vara olika; jobb, förälskelser, festande, shopping eller nåt annat. Vissa av de här sakerna ger långvarig lycka, andra väldigt kort och övergående, snabba kickar skulle man kunna säga. Och några av dem ger baksmälla. Det kan vara i plånboken eller i huvudet eller i det grymma uppvaknandet efter en häftig förälskelse när man kan konstatera vilket pucko man slösat bort tid på.
Fast sen är ju frågan om det är möjligt att vara konstant lycklig, om det är riktigt normalt alltså.
Jag har liksom de flesta människor funderat över detta med lycka förstås. En del människor ser ut att må gott trots att de drabbas av både det ena och det andra, medan några är jätteledsna fast deras liv ser bra ut. Men jag kan som vanligt inte bestämma mig för vad som är den enda rätta vägen att uppnå lycka; Freud eller det nya förträningstänket.
Har svårt att tro på ett evigt ältandet av gamla bedrövelser. Men samtidigt finns väl en risk att gamla traumatiska upplevelser som inte får bearbetas dyker upp i annan form; fysisk sjukdom, depression, bitterhet eller nåt sånt. Det kan bli som en inkapslad varböld som lätt börjar blossa upp och göra ont vid någon annan påfrestning. Då kan det vara bättre att ta fram eländet i ljuset, se det och bli så arg eller ledsen som man borde ha varit när det hände, en reaktion som kanske inte var möjlig att tillåta sig just då.
Kanske är det både och som gäller. Det som allvarligt påverkar vardagen och hindrar ett bra liv ska man ta itu med och ta sig tid att bearbeta, reagera på och sedan lämna bakom sig. Medan gamla bedrövelser som inte spelar så stor roll kan man träna på att förtränga, lägga undan och låta bli att påminna sig själv om. Kanske handlar det lite om tanketräning de här nya idéerna om lycka som krönikören skriver om: Att medvetet slå bort det trista och ta fram det som gör en själv glad istället. Det kan ju handla om att exempelvis ta ner bilder från väggarna som påminner om något ledsamt, att minimera umgänget med de människor som har en negativ inverkan på humöret och att medvetet välja att ägna sin tid åt sånt som man blir glad av.
Det finns ju ofta ett frirum när det gäller den egna tiden som vi inte är medvetna om. Vi låter ofta andra människor få makt över vår tid. Vi låter oss styras av omständigheterna runt oss utan att se att vi ofta själva har ett val och att vi kan göra medvetna val om hur den egna tiden ska användas. En stor del av tiden är vi själva ägare till om vi tänker efter.
Tja, sånt här kan man hinna filosofera över när man har varit ledig några dagar och alla tankar får tänkas färdigt utan att bli avbrutna.
vart läste du?
Länka?
Sjukdom: Har letat på nätet men kan inte hitta texten tyvärr. Det var några dagar sedan den var publicerad, borde ha varit i DN, Aftonbladet eller Expressen för de läser jag.
Det är, som bekant aldrig försent att få en lycklig barndom. Man kan inte ändra på ett passerat händelseförlopp, men det går att ändra på inställningar och slutsatser.
Kan det varit någon artikel i stil med http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/artikel_488295.svd
Tjatis: Något i den stilen var det men ändå inte just den artikeln tror jag, för den jag läste innehöll just resonemanget huruvida det lönar sig att älta / bearbeta gamla sorger eller inte.
Visst kan man med tiden få en lyckligare barndom. När man fått egna barn så ser man ofta sin egen barndom i ett annat ljus och kan möjligtvis inse att ens föräldar gjorde så gott de kunde med de resurser som fanns tillgängliga; ekonomiskt, känslomässigt, intellektuellt, social och på annat sätt.
Jo...jag är nog oxå inne på din linje här. jag tror att man nog måste konfrontera det som är svårt, men samntidigt se till att man inte gräver ner sig i det, utan leva vidare, precis som du säger. Detta har jag själv funderat mycket på. Det märks ju att många inte alls tycker att man ska rota, vad ska det vara bra för, osv. Jag hoppas att du har fått en bra start på det nya året. mvh Anna
Intressant. Jag har nämligen ofta funderat över ämnet. Vill jag verkligen vara lycklig, och vad innebär det? Det jag kommit fram till, är att jag är lycklig när inget ont händer. När det flyter som vanligt, och ingen av de nära är sjuk eller arbetslös, när jag har det lugnt omkring mig, har råd att göra nåt kul ibland etc.
Sen är det grädde när något extra händer. Men de gånger jag varit riktigt glad för att jag uppnått något jag strävat efter, har jag blivit mer än nedtagen på jorden av Häxan Avudsjuka. Då har jag funderat lite extra, om det innebär att man möts av avundsjuka och illvilja när man lyckats med det man drömmer om - hur roligt är det att vara lycklig då?
Ska man terapeutas, så tror jag på både och. Jag blev fri från min barndom när jag nystat upp den i alla ändar, till ett hanterbart nystan. Men jag tror inte på att älta oförrätter - det är väl lite skillnad på vad det är som ska bearbetas? "Man kan inte bygga på höjden förrän man grävt grunden..." m.fl. floskler, stämmer ibland.
"Ta fram trollen i ljuset så spricker de", brukar jag säga. Jo, jag tror att man ska våga se o tala om saker.
Samtidigt så instämmer jag helt i det artikeln verkar vilja ha sagt - att vi kan påverka hur vi mår. Om vi vill älta, gräva ned oss eller försöka hitta glädjeämnen i livet. En del människor har förmåga att alltid finna något som ursäktar dem för att de mår dåligt, har uppfört sig dåligt. Sådana människor mår så klart inte bra... men skulle kanske kunna må bättre om de valde en annan väg! Jag tror det i varje fall.
Andra människor finner ALLTID något positivt även när livet trilskas med dem. Vi har olika förmågor och inlärt beteende med oss i ryggsäcken, men vi kan säkert lära om - om vi har viljan.
Man färgas av de tankar man har... trista och tråkiga tankar gör en trist och deppig medan glada och positiva tankar gör att man till sist ser allt i ett mer rosa skimmer. Så har jag lärt mig. Och att se det positiva och glömma bort det negativa.
Många kloka tankar av er alla! Ja visst har människan en fri vilja? Även om många ibland (vill) bortser från den och skyller på allt annat än sig själva! Tror som flera av er mest på att man skär upp bölderna, ser dem i ljuset och sen försöker gå vidare. Vem blir lycklig av att älta???? (speciellt inte omgivningen....)
Jag tror att mycket av lyckan sitter i en själv. Men sen är det väl så att hade man gått omkring med ett leende på läpparna alltid så hade det varit lite tråkigt i längden:-)
Tjingeling/Pialotta
Det var någon som sa till mig att det är inte hur man har det utan hur man tar det...och det ligger nog mycket sanning i det är jag rädd. Följdfrågan blir naturligt vis; hur har jag det egentligen...är det bara jag som tar det hela bra...;-))?
Annas Pytt: Roligt att Du tittar in ibland fortfarande!!
Min start på det nya året kunde ha varit bättre. Känner mig rätt knäsvag efter så lång och kraftig infektion och pencillinkur, men nu går det åt rätt håll.
Stora eländen tror jag ju att man ska ta itu med så att de som trollen spricker i solen. Men också träna på att lämna det bakom sig liksom mindre bedrövelser.
Bloggblad: Håller med Dig i stora drag, klokt tänkt tycker jag. Men trist att inte våga glädja sig åt framgångar utan vara rädd för avundsjuka. Kan det vara rädsla att bli utesluten? En gemensamma upplevelsen av elände kan ju hålla samman i en grupp och om någon sticker ut och lyckas så blir den ett hot?
Mia: Det man kan prata om och hantera, vrida och vända på tenderar ju att minska i betydelse, det där med trollen är en bra bild. Då kan saker och ting återfå sina rätta proportioner. Det eländiga kan minska i format och det positiva får chans att bli synligt.
Nina: Jag tror att det är bra att vara medveten om att man själv har
möjligheten att påverka hur man själv mår i viss utsträckning åtminstone. Vi är inte bara i händerna på ödet eller andra eller en olycklig barndom. Men därifrån till att lyfta sig själv ur en djup depression är förstås steget långt. Där behövs nog proffshjälp.
Ylle: Jag är i alla fall glad åt att de här nya tankarna har kommit fram som ett komplement till gamle Freud. Det stämmer med mitt sätt att tänka i jobbet: Det lönar sig att fokusera på det positiva och lägga undan / igonera det som ev. är negativt. Då blir det goda spiraler som lyfter uppåt.
Pialotta: Det där med att drabbas av evig lycka skulle kännas lite konstigt, ungefär som att bara ha en årstid.
Alltiallon: Stämmer nog till viss del, åtminstone ibland. Sen är ju frågan vilka redskap man har att "ta det".
Som jag ju skrivit i min blogg har jag försökt 2007 att inte älta, och det är nytt för mig. Blandat resultat. Har insett att de nuvarande problemen måste jag ta itu med på något sätt, få ner till en "normal" nivå, annars kommer de att förstoras. Jag har en tendens att ta upp gamla saker, som jag ogillar hos mig själv.
Lycka tror jag är relativt. En del förväntar sig att lycka är 100 % glädje. Själv tycker jag en mysig stund med familjen kan få mig att känna mig varm och trygg inombords. Lycklig alltså. Men att ständigt vara lycklig skulle inte funka. Det är lite som bra väder. Man uppskattar det mest om man upplevt dåligt väder.
Jag tror lycka handlar om inställning, attityd. Det går att bli lycklig av de små detaljerna i vardagen. Av det som man också kan kalla slentrian, tjatigt och förutsägbart och längta bort i från. Det beror på hur man tar saker till sig, hur man använder sina sinnen. Det går att jobba på, att träna sig till att vända "olyckliga" tankar, men det är inte alltid lätt. Livet är inte lätt och heller inte konstant. Sen tror jag att vi ibland skall vara olyckliga också. Ha kriser, tvingas gå till botten med oss själva för att komma vidare. FÖr det är viktigt att komma vidare och inte fastna... Tja, det finns mycket att tänka om lycka!
Ja, lycka är väl ett relativt begrepp dessutom. Mark Levengood sa en gång apropå ältande att en dålig barndom har ett bäst före datum, någon gång måste man sluta att dra upp allt gammalt och leva i nuet. Det kanske är ett sätt.
Lotten: Känner igen mig där, lite lagom lycka räcker länge. De där kickarna klara jag mig utan.
När jag läser det Du skriver så tänker jag på att gammalt tråkigt kan väckas till liv av nya händelser och så blir det värre än det borde vara liksom. Jag tror att det står i Cullberg något om damen som gick in i en djup depression när katten dog. Inte för att den sorgen var så djup (vilket naturligtvis en sorg efter en katt också kan vara!) men för att det känslomässigt påminde om sorgen efter hennes far, en sorg som hon hade förträngt eftersom det just då när han dog inte fanns tid att sörja färdigt. Ja, själen är ett märkligt ting, svårt att förstå alla skrymslen och vrår.
Nike: Tänker ibland på den djupa visdomen hos ett av mina barn som var så där 4-5 år.
- Jag slår honom (lillebror) ibland och sen ger jag honom godis och tröstar honom för då blir han så glad!
Hon hade redan koll på det där med upp och ner. Och att efter regn kommer solsken.
Det där att se lyckan i vardagen är nog mycket en träningssak. Att öppna ögonen och medvetet njuta av att se vackra ting, umgås med goda vänner, mysa med hundarna. Det vi ofta tar för givet runt omkring oss är ju inte självklart. Det är ju en gåva att kunna få ha det bra på olika sätt. Det finns säkert proffsknep för att jobba på det här att få syn på det goda runt sig och att se det goda i människor i omgivningen.
Helena: Mark är ju en av mina favoriter! Hans böcker får mig alltid att skratta högt. Det är så mitt i prick många gånger och på gränsen mellan skämt och djupaste allvar. Typiskt honom att komma med ett sådant uttryck!
.