Arn
Bilden från entrén i biografen.
Vi såg alltså Arn igår kväll i Karlstad. Jag tycker att den var dålig, medan resten av sällskapet tyckte att den var nog bra eller lite så där. "Resten av sällskapet" alltså E och C i Tjärn som vi träffade där. Vi träffade också K o M på Litorpet och L och A i Byn men det såg en annan film.
- Vilka fina hästar! var Rolands stående kommentar.
Filmen kör igång med ett avsnitt med en berättarröst!! Vad då för? Det är väl inte en dokumentär jag har kommit för att se! Hela första avsnittet är trist och alldeles för långsamt, inget tempo, ingen tempovariation, enformigt. Och tyvärr är nog lågt tempo ett genomgående fel i filmen. Jag märker att jag tittar på klockan flera gånger för att kolla om det snart är slut. Filmen är lång och känns lång; 2 timmar och 20 minuter. En bra film arbetar upp handlingen mot ett högre tempo som slutar med action och sedan går ner igen och så håller det på så att det blir intressant och överraskande, allt understött av rätt klippning och rätt musik. Men här blir det bara fel och jag är inte tillräckligt filmkunnig för att kunna analysera var felet ligger, men en bra helhet saknas. Fanns det ingen med en bra idé om hur helheten skulle vara? Har de varit osams om tagen vid inspelningen?
Huvudpersonen Joakim N som Arn är en katastrof! Jag har försökt finna en massa försonande att säga om honom eftersom han är en söt liten pojke som så gärna vill lyckas i sin första storfilm och jag unnar honom att få göra åtminstone en hygglig insats. Och jag tycker sååååå synd om honom för att det här är en flopp. Det funkar bara inte. Han ser ut som en blöt, trulig hundvalp hela filmen igenom och har i stort sett samma ansiktsuttryck och samma kroppsspråk i alla scener oavsett omständigheterna. Han lyckas till och med rida som en ängslig liten tjej gör på sin första ponny. Börje skriver på sin blogg att han har lika mycket utstrålning som en snäll marsipangris och jag håller med. Tafatt agerande är bara förnamnet på kärleksscener som borde ånga av passion. Dom älskar ju varandra för sjutton men han ser ut som om han lite generat lekte sanning och konsekvens! Det finns ingen tyngd, ingen auktoritet, ingen passion i Joakims Arn och det borde det ha funnits för det hör till Arn. Arn ska inte vara en vädjande mes som ber om ursäkt för att han finns till.
Nu känns det orättvist att skylla huvudrollsmisslyckandet enbart på den stackars skådespelaren. Han var ju fel person för rollen och det borde de som valde ut honom ha insett. Joakim kan säkert göra andra roller bra, roller som inte kräver så mycket av tyngd och livserfarenhet att hämta gestaltning ur.
De rollfigurer som jag märker fäster på näthinnan och som ligger kvar efteråt är alltså inte huvudpersonen, trots att han upptar nästan hela filmen, utan Stellan Skarsgårds frustande Birger Brosa. Suverän förstås, men säg när han inte var suverän. Den despotiska abedissan Rikissa är också mycket trovärdig, liksom Arns älskade Cecilia. Här finns det passion och utstrålning och hon kan till och med rida (ev. stunt, men i så fall välgjort!) så att det lyser om scenerna. Arns pappa gestaltas också väl. Men de här rollfigurerna finns ju med alldeles för lite i handlingen för att det ska rädda filmen.Lanskapsbilderna är välgjorda, ibland fint realistiska och ibland smäktande vackra, men det räcker liksom inte, jag kan lika gärna bläddra i en bunt vykort om bilderna inte finns med som en del i en bra film.
Det som sticker ut och är välgjort är förvånansvärt nog scenerna med fighting; svärdsfäktningarna och slaget utanför Jerusalem. Det är så mycket bättre än allt annat att man funderar på om en särskild expert kallats in för att fixa till just dem och inget annat.
Även om det som sagt glimtar till med goda rollprestationer, vackra bilder och flott fighting så blir det ändå lågt betyg för min del på Arnfilmen. Det beror naturligvis främst på huvudrollsinnehavaren, men också på brister i tempo och avsaknad av helhet. Det känns vagt som om det inte funnits någon som har hållit sin bestämda hand över filmen och gjort den till en fungerande helhet.
Ändå är det en film man måste se på något sätt, för det är en storfilm och alla andra har sett den och alla har en åsikt. Och visst kan man se den, man klarar av två och en halv timme med filmen utan att fly fältet i alla fall.
Tihi, jag skulle nog ha svårt att klara två och en halv timma. Mina barn skulle aldrig våga ta med mig, de skulle vara rädda att jag skulle somna till den där speakertexten precis som jag gjorde till introt till den sista Sagan om ringen de tvingade ut mig på. Här bryr sig ingen om Arn, har inte läst böckerna heller. Din berättelse stärker mina fördomar. Men den där Joakim N spelade huvudrollen i en bra lite udda serie på TV för några år sedan, det var en betydligt mindre pompös roll, mer lite udda vilsen ung man.
Aj aj då. Denna film som skulle kunna vara så bra. Den ska ju ånga och frusta och lämna ordentliga spår efter sig... inte spår av... inget. Eller bara att man tycker att den var i mesigaste laget.
Håller med om din kritik. Ändå är det som du skriver en film man måste se. Så dålig är den inte! Den skildrar ju faktiskt hur nationen Sverige bildades en gång i tiden. Fast om just det lär det väl bli mera av i den följande delen.
Jag är besviken över din besvikelse.
Jag har länge sett fram mot en recension av filmen Arn från någon trovärdig person och en sådan tror jag du är.
Jag har läst alla böckerna om Arn som jag anser är det bästa som Jan Guillou skrivit, men det är väl som de flesta filmade böcker, de blir bara en blek upplaga. Så då vet jag det.
Tack Inga,
Här på ostkusten börjar det "bli vår" om man ska tro talgoxarna som tycks gripits av någon slags våryra, de väsnas alldeles kollosalt i buskarna under mitt sovrumsfönster.
Annaa: Jag har ju läst böckerna förstås och de är ju spännande läsning, samt att där finns korn av historiska sanningar. Sen kan jag ju gilla att Jan G försöker vrida rätt våra fördomar om muslimer och försöka få oss att se att de varken är bättre eller sämre än oss andra, samt att de på den tiden säkert var mer civiliserade än skandinaver. Joakim N ser fortfarande konstant vilsen ut så det hänger nog i sedan den filmen. Antar att det var en roll han passade i.
Nina: Man kan gott se filmen, men man ska inte ha höga förväntningar. Det hade inte jag när jag gick dit men filmen var ändå sämre än jag hade föreställt mig.
Trist!
Börje: Man kan gott se den och jag antar att jag kommer att se uppföljaren också när den nu kommer. Vore inte förvånad om man byter ut huvudrollsinnehavaren till den.
Rut: Jag vet inte om jag är mer trovärdig än någon annan men jag blev lite besviken trots lågt ställda förväntningar. Jag tror att jag lyckas hålla kvar mina egna bilder i huvudet från böckerna istället för filmen. De är betydligt bättre. Men som jag ärligen skrev så var resten av sällskapet inte lika negativt så det finns olika meningar.
Måste var knepigt med vår nu redan! Vi har haft gott om talgoxar här där vi matar småfåglarna men nu har 4 nötskrikor tagit över helt så de är borta, eller också behöver de inte extramat längre.
Nej, jag avstår lätt från dryga två timmars tortyr. En film som inte ens är bra för att vara svensk baserad på något författat av Jan Guillou - kan det bli värre?
Hehe... det var en sågning som heter duga. Jag tänker inte se filmen förrän den kommer i tv. För jag somnade redan efter en sida i första boken om Arn...
Men sonen och maken ska gå och se den, de har läst alla böckerna och är inte så kritiska som jag är.
Jag blir väl tvungen att se den eftersom min syster var en i teamet bakom kameran men förväntningarna är inte höga och att Joakim och Bibi inte presterade visste jag, det har inte varit någon hemlighet bland de initierade.
Jag tycket att Arn-böckerna var trista och hade det inte varit för att Guillou författat hade det inte blivit film av eländet.
Tjatis: Nej, det är en film man kan avstå ifrån att se om man inte gillar typen. Ser Du några trevliga filmer nu under Din resa i Vietnam?
Bloggblad: Oj, var jag för elak? Det var inte meningen. Allt som skrivs blir ju liksom grymmare än det sagda. Det är alltid en risk. Sonen och maken kommer att gilla de välgjorda fightingscenerna.
Blackout: Hmm, tur att Din syster var just bakom kameran för den bildmässiga prestationen tyckte jag var helt ok som jag skrev. Med tanke på det och på att det är Din syster så ska Du visst gå och se den.