Om 9a
Det verkar på förhandsskriverierna som att man lyckas och i så fall är det förfärligt. För då är det ett underkännande av allt det som borde skapa en bra skola i Sverige; lärarutbildningen, fortbildningen, skolledning, Skolverk, skolpolitiker, lagstiftning, förordningar osv.
Det enda som finns kvar som kan garantera en bra undervisning i klassrummet är i så fall läraren och lärarens eget alldeles privata engagemang och lärarens alldeles egna personlighet, helt oberoende av vilken utbildning och vilket stöd läraren får av det omgivande samhället. Så får det bara inte vara. Det får inte hänga på personliga egenskaper hos en lärare om undervisningen ska bli bra.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article1889521.ab
Jag ska också följa denna serie, mycket spännande tycker jag. Lärarna som tar över kallas Sveriges elit..det ska bli intressant och se om de undervisar med samma ämnesintegration, förståelse för ALLT och med perspektiv på ALLT...det vi får lära oss är VIKTIGT på lärarutbildningen...eller om de håller sig till mer traditionell ämnesundervisning där fasta ramar och tydliga regler blandas och där läraren blir en given auktoritet...! Jag tycker mig se på trailern att det är mer av den gamla skolan som gäller för dessa lärare. Bland annat märkte jag att matematikläraren skapade lite tävlingstämning i klassrummet, vilket går stick i stäv med vad vi får lära oss. En annan lärare ber en elev som inte kan vara tyst gå ut från klassrummet, detta går också stick i stäv med vad vi får lära oss. I "vår" skola ska alla arbeta i sin egen takt, ingen ska stressas av att ngn annan ligger före. Ingen ska tappa självförtroende för ngn tävlan. Kan någon inte vara tyst (så att det blir problematiskt)i klassrummet ska man inte bara titta på individen utan lärarens del, klasskamraternas del, hur hela skolan är organiserad och naturligtvis hemförhållandena och sedan rätta till det som inte fungerar. Sedan ska eleven arbeta tyst och harmoniskt i klassrummet igen....Jag undrar bara vad som händer om han inte gör det...;-))))).
Ja det skall bli spännande att se.
Men på snuttar man fått sett av matteläraren( uppdrag granskning i måndags) så tycker jag att man känner igen en Inga i hans lärarstil. Han anser att läraryrket är ett kall, att man måste intressera sig för eleverna och varsamt pressa dem högre än vad de tror att de kan.
Verkar spännande, läste i tidningen att detta sluter lyckligt, men nu har vi ju ingen tv...
Det ska bli intressant. Jag känner matematikläraren i verkliga livet och jag kan förstå att han går hem hos ungdomar. Han är tillräckligt speciell och dynamisk för att göra sig gällande i ett klassrum.
Det ska bli intressant! En kille från denna klass uttalade sig i tidningen igår och verkade lite uppgiven,han verkade inte tro riktigt på att det skulle gå vägen tyvärr.Bra att skolan kommer i focus och upp till diskussion om metoder,klimatet där,resurser osv Ha en bra kväll!
Alltiallon: Exakt! Visst ska skolan se över sin organisation, gruppens förutsättningar och elevens hela situation osv när det blir problematiskt, men vi måste också kunna hantera de elever som inte uppför sig bättre efter de åtgärderna eller i avvaktan på att insatser har effekt. Och det är nästan förbjudet att tala om idag. Formellt sett existerar knappt de barnen. Det lämnar tyvärr dem i sticket.
Sen är ju det här med att arbeta i egen takt, för en del barn, helt på tvärs mot kursplaner och nationella mål. Båda skrivningarna finns med som resultatet av en politisk kompromiss på hög nivå innan man lagstiftade i ärendet. Det fungerar ibland inte att både arbeta i egen takt och nå målen. En del barn har inte ens förutsättningar att nå målen oavsett hur mycket insatser som görs. Det kan naturligtvis bero på svag begåvning, speciella inlärningsproblem, bristande motivation hos eleven, svagt föräldrastöd eller något annat. Men det är en sanning man måste se i vitögat och inte blunda för. Deras insats måste också duga i skolan om alla gör så gott man kan.
Eva: Ha ha, jag har inte sett något inslag än så jag vet inte vilken lärare Du liknar mig med. Men någon lärar-elit hör jag inte till och jag kommer inte att ta upp levande krabbor och annat ur fickorna som jag hörde att no-läraren hade gjort i den här klassen!! :-))
Däremot hade vi idag i samlingen ett mycket intressant resonemang om hur man avlivar och äter orm, bläckfisk och tuppar. Barnen var superinformerade efter alla utlandsresor som de själva och anförvanter gjort. Jag lovar att blodet skvatt och kocken visade upp levande orm innan han tillagade den, åtminstone i deras berättelser. Och uppmärksamheten var på topp utan minsta ansträngning från min sida. Med såna barn behövs inga elitlärare!
Hannele: Jag tror att man kan se TV på datorn om man vill...
Tjatis: Lärarjobbet liknar rätt mycket en skådespelares arbete, det gäller att fånga gruppens uppmärksamhet och hålla den kvar så länge som det behövs. Men heller inte längre än det behövs. Men sånt fick man inte prata om på de lärarutbildningar jag har gått. Där skulle man gå in i klassrummet och vara sig själv. Det vore förfärligt, jag menar om man vore sådan till vardags som man måste vara inför en klass.
Kerstin: Ska bli spännande att se som sagt hur det utvecklar sig. Kan bli en riktig dokusåpa antar jag, ur levande livet. Men jag räknar med ett lyckligt slut annars skulle man inte ha visat det hela.
¤
Men lite har det väl med personliga egenskaper att göra? Förmågan att älska sitt jobb och vara så i sin undervisning att det smittar av sig.
Jag har haft sådana lärare - man vill helst inte ha rast utan ville fortsätta lektionen. Just för att man är helt fångad. Det handlar om personligt engagemang i det man undervisar i och det handlar om att se var och en av eleverna som en individ som vill och kan. Det är nästan magiskt.
Min äldste son och jag brukar prata om det ibland. Han hade även några sådana lärare i sin skola. Han anser att de var A och O. ( och självklart att vi föräldrar var engagerade)
Själv älskar sonen sitt yrke och är tydligen mycket älskad tillbaka av både elever och föräldrar som ser det positiva i sina barns utveckling. Fast han arbetar på en privatskola - och klasserna är inte jättestora och lärargruppen är så stabil.Det spelar kanske också in.
Inkan: Jo, visst spelar personliga egenskaper hos läraren roll för hur trevlig undervisningen blir, men de får inte vara avgörande för om eleven klarar sin skolgång eller inte, lika lite som en läkares trevlighet får avgöra om patienten blir botad eller inte.
Skolan måste vara organiserad på ett sådant sätt att det inte krävs magi och mirakel och superlärare
för att det hela ska fungera. Man måste göra det möjligt även för en alldeles vanlig klass, med en alldeles vanlig lärare, som förutom sin undervisning också har hem och familj och andra engagemang, att lyckas.
I internationella undersökningar så är en svaghet i svenska skolor bristen på arbetsro och ordning. Det är vad eleverna själva uppger sig sakna mest, annars är de rätt nöjda.
Där är jag kritisk till lärarutbildningen som inte lär ut hur man måste
strukturera upp undervisningssituationer för att kunna hantera många elever samtidigt. Nu har man dessutom tagit bort metodiklärarna från utbildningen och lämnar detta till praktikskolan. Det blir alltså rätt slumpartat vilken utbildning den blivande läraren får i konsten att hantera 20 - 30 ungar samtidigt.
I de lärarutbildningar jag har gått så har man i stort sett avfärdat frågan med att det ska räcka att gå in och vara sig själv. Men så enkelt är det inte. Det krävs en hel del kunskap för att hantera en stor grupp på ett bra sätt. Det är ingen märkvärdig kunskap, den går att lära ut. Men då måste man först erkänna behovet av den och det har man ännu inte börjat med.
Det krävs också att det finns bra stöd och alternativ i mindre grupper för de elever som behöver det, annars är vi tillbaka på ruta ett igen: Klasserna blir så extremt stökiga att det
behövs prisbelönta superlärare för att klara av alldeles vanlig undervisning. Och såna lärare har vi inte så många av.
Det behövs också en organisation och ett regelverk som gör det möjligt för en lärare att vara en auktoritet inför eleverna. Vi har idag självklart regler som säger att elever inte får kränkas och mobbas vare sig av varandra eller av lärare, men inget om hur man ska hantera situationen när lärare kränks och mobbas av elever. Det viftas oftast bara bort som en pinsamhet (för den drabbade läraren!). Det här ger eleverna väldigt tydliga signaler om att lärare har ett lågt värde, behöver inte respekteras.
Jag tror att det är viktigt att man under utbildningen får vara ute mycket, mycket mer i skolan och praktisera. Inte minst på lärarutbildningar inom konstnärliga ämnen som musik.
Ofta kommer de ut alldeles gröna och tror att de ska få undervisa. Men de får bara vara barnpassare.
Nej, ut och prova säger jag - mycket, under kanske flera år... som läkare.
Jag tror att det ligger en stor poäng i resonemanget om organisation och regelverk som gör det möjligt för lärare att vara en auktoritet...eller kanske till och med möjligt att bara vara en vuxen som kan säga ifrån när det går för långt. Ungdomar är mycket medvetna om vad en lärare får göra och inte göra...samt vilka rättigheter de själva har eller inte har (däremot verkar ha sämre koll på skyldigheter). Detta blir ett stort problem vid felaktig användning vilket resluterar i lärare som hellre backar än konfronteras. Ett exempel taget ur verkligheten på Medi och Maxis gamla grundskola var att vissa lärare smög bakvägen till matsalen!!! De orkade/vågade/ville inte konfrontera de eventuella dumheter som skedde på skolgården under rasten. Detta säger en hel del, med tanke på att det är en skola som ligger i ett lugnt villaområde och med goda resultat....inte ens lärarna där hade "kontrollen".....
Nynna: Den praktiska delen av undervisningen är nog den som mest avgör hur en lärare kommer att jobba sedan efter avslutad utbildning.
Alltiallon: Det är en del av myterna tror jag om skolan och lärare idag, att man inte säger ifrån. Vi säger ifrån så det står som spön i backen men vi har inget att sätta bakom orden så för en kategori elever spelar det ingen roll vad vi säger. Och då kan det vara så att en del lärare ger upp till slut och vill bara koppla av på sin rast, lämnar ansvaret till rastvakten. Det är ett hårt klimat i skolan idag och som Du säger, eleverna är väldigt medvetna om sina rättigheter. Och lärare har väldigt lite uppbackning av organisationen / regelverk i sina försök att hålla ordning.