Inga Magnusson

(Bilden här har förstås inget med Warhol att göra, jag tog den vid lördagens besök bara för att det var så vackert vid Moderna museet)
Jag vet inte om Moderna Museet och Nationalmuseum konfererade innan, men det finns en point i att ha de här två stora utställningarna samtidigt. Beröringspunkterna mellan Warhol och Lautrrec  är fler än jag någonsin har tänkt på förut men det blir tydligt nu när man ser dem båda på samma dag och i stora utställningar.

Båda levde och skapade i dekandensen, de fanns med i en värld som inte var riktigt accepterad av gemene man; en nöjescirkus med tvivelaktiga inslag. De var kontroversiella och levde sina liv som särlingar, mer med iakttagande distans än med helhjärtat deltagande. Deras skapande rör sig i fältet sensualism, ja till och med utmanande förbjuden sexualitet.  De har också båda nära tlll kommersialismen och reklamen, gjorde bilder  till / av reklam och massproduktion, men på olika sätt eftersom de lever i helt olika tidsåldrar.

Båda utställningarna är värda besök. Och det har många upptäckt. Köerna ringlade sig långa vid biljettluckorna på båda ställena och det internationella inslaget bland besökarna var påfallande.  Utställningar av den här storleken blir uppmärksammande i en stor krets.
 
Jag blev nog mest imponerad av Warholutställningen. Den imponerar förstås främst med sin storlek, här har man verkligen skrapat fram rubbet, ja nästan i alla fall. Här finns hans TV-program att se  och höra, på ett stort antal platser. Jag hann inte sätta mig ner men många tog chansen och såg ut att  ha roligt. Jag har sett några av de filmer han gjort förut och var inte begeistrad då men nu var de suveränt visade. Filmerna visades i en samling mitt i rummet med en mängd slingriga "sittbänkar"  att slå sig ner på om man vill för att kunna se filmerna och med svarta  oregelbundna block i taket för att skapa en helhet, ett "filmrum" bland det övriga. Det var oerhört välgjort och nu fick jag ett helt annat intryck av filmerna än jag fått tidigare när jag sett någon enstaka,  dåligt visad. Det blev massivt just dekadens, sensualism och humor, egentligen väldigt välgjort i  den här genren. Kolla bara transvestiten som äter banan! Här syns Warhols storhet och en eloge även till utställarna som lyckats bra med att visa fram Warhols alla sidor. Det blev  inte rörigt trots att oerhört mycket visas samtidigt på begränsad yta.  Man har lyckats väl med att skapa just helheter av de olika delarna.

Lautrecutställningen var också bra men det är ju svårt att visa någonting väl på Nationalmuseum. Salarna ligger lite här och där och man vet sällan om man lyckats se allt. Man irrar gärna runt utan att veta riktigt var man är, åtminstone om man har mitt minimala lokalsinne. Men det var roligt att få ett grepp om hans konstnärsskap och liv genom en stor utställning. Utställarna är bra på att undervisa oss mindre konstvetande genom skyltar i närheten av bilderna. Fast man skulle ha kunnat göra mer av det där, byggt vidare i inredningen på utställningen med bordell- och bartema på något vis för det var ju i den världen han levde Lautrec. Kanske till och med spridit lite lukt av gammalt öl och dålig parfym i lokalen. Nej det går inte för allergier förstås, men tanken är frestande. Börje har skrivit om utställningen på sin konstblogg, adressen finns här bredvid på min länklista. Och han gör det proffsigt  och bra. Han svamlar inte så här. Läs det!