Klädkod och konstutställning...
Det går bra med jordiga färger också, grönt, brunt, vinrött, lila, grått i olika varianter. Kläderna får gärna sitta löst och hänga lite så där förstrött men genomtänkt, stora halsdukar är bra. Kvinnor måste se genomtänkta ut i färgval och klädval, medan männen kan vara mer vanliga när det gäller både kläder och frisyrer. Det går bra med slitna kläder också, på gränsen till sönderfall, men då bör de andas kvalitet, inte HM.
Det som inte stämmer med konstutställningars klädkod är sportigt. Jag vet inte varför, men det finns nog någon sorts antagonism mellan sport och kultur. Gammal strid om pengar kanske? Numera har ju snart sporten straffat ut sig när det gäller sponsorpengar med alla dopingskandaler. Att stödja sport betraktas av en del numera som ett förtäckt sätt att föda dopingindustrin. Nu var jag elak förstås men lite av detta är på väg eftersom det inte tycks finnas något slut på detta med sprutor och mystiska påsar i soporna efter idrottstävlingar. Det ger ju kulturen en chans att få del av sponsorkakan istället. Nej nu seglade jag iväg, det var ju klädkod det skulle handla om. Å andra sidan så ser man inte särskilt mycket av konstinspirerad klädsel på fotbollsmatcher heller. Bristen på entusiasm är alltså ömsesidig.
Pastellfärger är förstås helt fel också på kulturevenemang.
Jag startade min konstdag i Stockholm med att klä mig helt svart i botten och på det en kofta i djup lila färg och två halsdukar för säkerhets skull ( inte för värmen skull men just för det här med klädkoden, mycket halsduk är alltid rätt!), den ena i samma lila färg som koftan och sedan en i jordig orange färg. Låter väl konstigt men det funkar.
Fast sen hamnade jag, som gravt medelålders kvinnor ibland plägar, i trotsåldern och bytte raskt ut koftan mot en skarpt ljusturkos dito i kraftig sporttrikå och dragkedja + halsduk i liknande färg och slog vad med mig själv om en kaffe och en Xanté att ingen annan skulle ha något liknande på sig. Och jag fick rätt!
Fast det var en dam i min ålder på Moderna som säkert också var i trotsåldern. Hon hade en blekrosa hemstickad kofta med mycket noppor på. Borde ha bjudit in henne att dela min vadslagningsvinst.
Belöningen i form av dubbel espresso och Xanté intogs senare på Gallerian vid Sergels torg. Fast det ska man inte behöva säga, att det är "Gallerian vid Sergels torg" alltså. Jag frågade en taxichaufför och han sa att den här gallerian heter bara Gallerian och inget annat. Alla visste förstås det, utom jag då.
Det slog mig att den här bilden skulle kunna utgöra ett stilleben över modernt stadsliv: Espresson som symbol för viljan att verka internationell, Xantén för alkoholdyrkan, mobilen för det absoluta kravet på konstant kommunikation och kvittot slutligen för den ohejdade konsumtionslusten. Dessutom vilar det hela på en glättad och stenhård yta. Mitt konstverk får nog heta "Belöningen" eftersom det också är en del av det moderna samhället; snabba belöningar.
( Vi som gärna ränner runt och kollar på bilder men som inte kan själva, har ju ett behov av att ändå försöka oss på såna här readymades eller vad det kan heta. :-) Jag kan föreställa mig ett överseende leende från Börjes konstblogg, han kan själv alltså och behöver inte hålla på så här. )
Ditt readymadefoto med tillhörande diskurs är ju ett perfekt samtidskonstverk! 5 poäng *****
Börje: Exakt! I mitt foto finns det bakåtsyftande mot 1400-talet som tar upp den van Eyckska tråden med symbolik i avbildade föremål (Arnolfinis trolovning och så!) och sedan det framåtsyftande som visar vägen ut ur kött- och slamskonsten.
Lite roligt detta med klädkoder. Slog mig när jag läste din blogg idag att samma gäller för teaterbesök. Första gången jag var på teatern här, blev jag varse att man skulle vara rejält uppdressad. Mycket propert i kjol,blus och kavaj i dova färger, eller en strikt byxa med pressveck med tillhörande liten jacka, gärna finblusen inunder.Kanske det är det som är gångbart när det gäller Statsteatern, och i en mindre stad så här, då kanske man vill klä upp sig ordentligt för ett sånt evenemang? Hoppas du får en bra måndag!
Tycker också att ditt stilleben är bra! Bra ögonblicksbild:) och säger mycket.
Kvittot kan väl också ses som en biljett in i denna världen - man behöver pengar!
Det är bra att vara lite trotsig då och då!
Kul reportage från Nationalmuseet och Moderna.Det är stund sen jag var där och då var det en stor montumentalmålning som det var mycket hysch,hysch omkring som visades.
Jag hade aldrig vett att klä upp mej utan jag gick i min vanliga habit för snart tröttnade jag på konstverken särskilt de på Moderna museet och strosade hellre utmed "långa raden" som paradgatan på Skeppsholmen heter och hamnade till slut längst ut på Kastellholmen beundrande en annan tavla föreställande inloppet till huvudstaden.
Gallerian, ett ställe dit man kommer från en mörk,mystisk tunnel där det alltid står en frälsningssoldat och spelar dragspel.
Maria med sin orgel på Sergels torg som satt och sjöng andliga sånger har sen många år tyvärr gått ur tiden är ett annat minnesmärke.
Hoppas du återkommer med mera äventyr i Stockhôlm.
Där fick jag mina förutfattade meningar styrkta! :o))
Men jag gillar det där med trotsigheten! :o)
Var på Arken utanför Köpenhamn i förra veckan och tittade på Skagenmålarna och eftersom jag simmar mot strömmen för det mesta, så även på vernissager och muséer, gick jag dit i samma kläder som jag bär till vardags, nämligen slitna jeans och Blundstones.
Jag klär aldrig upp mig, inte ens till fest.
Hahaha...vilket inlägg...jag tror att du lyckades fånga allt på en gång...hahaha..stilleben över moderna stadsliv...Du har verkligen en humor som jag tycker om!
Inga, kul post om klädsel på vernissage. Jag har haft lite kommentarutbyte med Börje om mäns kläder eftersom jag menar att bara Anders Carlgren verkar ha vett att klä sig både snyggt, propert och kul, bland offentliga män.
Vad gäller kvinnor och kläder kan ju hur mycket som helst sägas. När jag senast var i Stockholm på besök så sade min bror som har blivit en riktig 08 efter 30-40 år i huvudstaden, suck, att jag var helt rätt klädd för Söder där han bor, när jag kom i svart kavaj och byxor. Angående klädkod.
Jag tycker att ditt andra val var mycket kuligare, att bryta koder är skönt. Speciellt
i sådana sammanhang när det faktiskt inte stör någon. Kan du inte lägga ut en bild på hur du såg ut på utställningen? Telefoner vet jag hur de ser ut ... fast, visst, det var ett fint stilleben.
Klädkoder är intressant. Tycker man ser dem överallt. Hade en amerikansk arbetskamrat som blev helt tillintetgjord och upprörd efter att ha kommit till ett svenskt 50-årskalas i t-shirt och jeans. Han hade ju kulturen att "dress down" på fester. Även på jobbet finns en viss klädkod liksom på andra ställen. Jag försöker klä mig så neutralt som möjligt när jag inte vet, men det kan också bli helt fel.
Kerstin: Tack, det blev bra. Varje ort har nog sin klädkod i teatersammanhang. De gånger jag varit på teater i Stockholm så har det varit väldigt fri klädsel, men på mindre orter mer strikt. Det är nog så.
Noemi: Längre än så här sträcker sig inte mina "konstnärliga ambitioner" :-))
Nina: Ja, det slår till ibland och när jag minst anar det faktiskt!
Cissi: Det bjuder jag på!
Blackout: Ååååh Du har varit på Arken nu?? Jag är så avundsjuk, jag är så avundsjuk...... osv
Och där är alltså en utställning med Skagenmålarna dessutom..... Skitt, varför bor jag just i Värmland, just nu??
Marie: Det var upplyftande att komma till huvudstaden, jag gillar det.
Eva: Kul att Du tittade in och kommenterade. Jag var inne på Din hemsida och kikade på Dina bilder förstås och såg mycket som var intressant. Kunde inte låta bli. Någon bild på mig på konstvandring i Stockholm blir det inte. Jag trivs bäst bakom kameran, inte framför. Dessutom gick jag förresten ensam och njöt av detta. Har försökt att gå i sällskap men det brukar alltid bli fel, jag får inte vara i fred med mina tankar då
och det är jag gärna i sådana sammanhang. Det är så många associationer som ska hämtas upp ur minnets dunkla djup och så många tankar som ska tänkas färdigt medan jag spankulerar omkring på en konstutställning
Lotten: Klädsel är svårt och jag gör ofta fel förstås. Fast just konstutställningar i Sthlm har jag varit ¨på så många gånger så där gör jag numera bara medvetna fel. Tänkvärt det där med amerikan på svenskt 50-årskalas. Vi har nog helt olika tänk där.
Rut: Kul att läsa det Du skriver om Stockholm. Jag är så dålig på platserna i huvudstaden så jag vet inte riktigt var Du menar. Den stora målningen med hysch hysch kan möjligtvis ha varit Midvinterblotet som hänger över entrén på Nationalmuseum. Den var ju skamligt dålig tyckte man och fick segla ut på världsturné har jag för mig, åtminstone till Japan. Men kom tillbaka. Det kommer mera småfunderingar om mitt besök i huvudstaden, ja. Det har Du redan gissat. Jag tror att Du är lite synsk eller också bara en god människokännare. :-))
Klädkoden var nog lite annorlunda under de lyckliga åren när det var fritt inträde till museerna. Här ute åkte t ex pensionärsgrupper in på museibesök tillsammans, det var jättepopulärt. Besökarantalet har ju sjunkit kraftigt sedan avgiften återinfördes och det är nog publiken med de mest utstuderade klädkoderna som har blivit kvar.
Annaa: Du har säkert rätt i att besökarantalet minskat med de återinförda avgifterna, även om det inte såg direkt glest ut i lördags. Men jag sprang ju där även under gratisåren och kan inte minnas att klädkoden var annorlunda då.
Det finns ju så många gallerior nu. Men jag har också lärt mig nu att Gallerian är den vid Sergel torg.
Vilket underbart inlägg det här är. Det kändes som jag var med när du valde kläder, bytte om, ville ta kort på grönslingan och sen drack gott i Gallerian :-) Kramar...
Gisan: Jag gillar att besöka Stockholm och strosa runt på upptäcktsfärd på egen hand så här. Det är verkligen upplyftande.