9a återigen!
En kommentar tar upp det personliga engagemang som man kan se hos lärarna i serien. Det är en del av det man behöver få lära sig i lärarutbildningen; konsten att ha ett personligt engagemang i eleverna, att se till att de alla blir sedda och det varje dag, men utan att gå över gränsen och bli privat. Det är en av flera mekanismer som är viktiga ingredienser för att kunna styra en grupp åt önskat håll, den där tråden som man spinner till var och en av eleverna. Alla trådarna till alla eleverna ska sedan knytas till ett nät som är hållbart och som gör det till en helhet. Och det här är något man kan lära sig, man kan kalla det en del av ledarskapets sociala kompetens. En del människor gör säkert detta instinktivt utan att reflektera över det, men det går också att lära sig.
Jag håller med lärarna i 9a, det måste finnas ett genuint men professionellt intresse för den enskilda eleven. Det går inte att låtsas, barn känner genast om man fejkar sitt engagemang. Men det innebär inte att man har rätt att gräva i deras privatliv. Jag måste ju hela tiden ha klart för mig att min roll i barnens liv är yrkesmässig och jag har inte rätt att komma dem för nära. Då blir det ett svek sedan när jag lämnar över dem till en ny lärare / ny klass. Ett personligt engagemang innebär inte heller någon skyldighet för mig som lärare att lämna ut mitt privatliv.
Angående lärares stress så såg för ett tag sedan en undersökning på vilka jobb som var mest stressframkallande och lärare i undervisningssituation var en av de värsta. Det är en väldigt påfrestande situation även om det fungerar bra. Man måste hela tiden var 100 % koncentrerad, det går inte att ta minipauser för att koppla av lite eller vara ur slag en dag, lika lite som en skådespelare kan ta sig ett brake när han står på scen. Jag fasar för den dag vi tas ifrån det skydd som heter gräns för undervisningsskyldighet och vi kan tvingas att stå i undervisningssituation under en längre del av dagen än vi gör nu.
Kombinationen stora klasser och elever med bekymmer av olika slag är svår. Det måste finnas en reträttmöjlighet för de elever som inte orkar med en stor klass. De vill ju ofta själva få en lugnare tillvaro, det är de som lider mest av stöket egentligen. Problemen med klasser som tog över från sina lärare började tidigare än 80-talet till och med tror jag och det har bara accelererat. Det är en hemsk upplevelse för den lärare som bryter ihop och tappar sin klass, en personlig katastrof och det borde inte få hända. Arbetsgivaren borde gå in tidigare och sätta in rätt åtgärder, både för lärarens skull och för barnens. Båda har rätt till en god arbetsmiljö.
Bland barnen inträder inte en trevlig demokrati i de lägena utan en rätt grym anarki, frånvaro av styrning. Och det är oftast de barn som är svaga som far mest illa. Lagstiftaren har uppmärksammat att barn kan fara illa i skolan och lagstiftat om deras skydd, helt korrekt. Men helt glömt bort att värna den yttersta garanten för barnens säkerhet och trygghet; läraren. Om anarkin har tagit över så har inte läraren längre någon makt att skydda de utsatta barnen och då kvittar det vad lagstiftningen säger. Detta är ett av de viktigaste skälen för lärarutbildningar och fortbildning att satsa på att lära ut konsten att hantera stora grupper i praktiken, givetvis i växelverkan praktik - teori. Men också ett av de viktigast skälen för skolanordnare att se till att det finns en bra verksamhet för de barn som inte orkar med klassundervisning.
Uttrycken "integrering" och "en skola för alla" har blivit innehållslösa honnörsord som missbrukas till att tvinga alla elever att undervisas på samma sätt trots att behoven kan se väldigt olika ut. Det är en raffinerad form av barnmisshandel att tvinga sköra och rädda barn som utagerar med aggressivitet att vistas hela skoldagen i stor klass. De saknar de känslomässiga och sociala redskapen att hantera en sådan situation och känner sig allt mer misslyckade. Det är ungefär som att sätta ett förskolebarn i gymnasiet och kräva att det ska lyckas.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article1889521.ab
Kloka ord,
kloka tankar
kloka rader
och så sant, så sant...
Lena: Om det är så klokt vet jag inte men det är mina tankar i alla fall.
Det var inga dåliga inlägg som blivit levererade här! Jag måste säga att jag är osäker på om du inte befinner dig på fel plats, visserligen behövs det hur många IngaM som helst ute på skolorna. Däremot undrar jag om inte du med din gedigna utbildning, mångåriga erfarenhet, jornära förhållningssätt och verbala förmåga skulle kunna uträtta ännu mer för bpde skolan och eleverna på en annan nivå! Sakkunnig hos utbildningsministern kanske..;-)). Skämt och sidå så menar jag allvar, det måste nägonstans vara hos sådana personer som Dig man ska ta avstamp ifrån när man försöker att styra upp den svenska skolan. Personer som faktiskt vet vad de talar om. Jag stöter på så otroligt kompetenta människor på LHS, de är både utbildare och forskare...men de är ofta begränsade i sin sakkunnighet till ett enda område...det som intresserar dem själva! Det jag är ute efter är någon som ser helheten, för hur vi än vrider och vänder på det så räcker det inte att förändra isolerade bitar utan att veta vilka effekter det får på helheten. Jag tycker ofta att det är så...man ändrar lite här och lite där sedan har man helt tappat kontrollen över det "nya" förloppet som har satts igång. Nej, fram för fler som kan se helheten i skolan och börja sedan fundera därifrån hur man kan styra upp HELA situationen/utbildningssystemet så vi i framtiden slipper ta del av alla rapporter om hur många elever det är som egentligen misslyckas i skolan!
Alltid intressant att läsa dina inlägg!
Måste vara en svår situation ni lärare sitter i...för mig som jobbar med små barn är det så mycket enklare!
Jag såg inte programmet men har förstått att det var väldigt bra.
Ska se om det går i repris...ha det så kul på bowlingen ikväll..vi kanske springer på varandra på stan, fast å andra sidan vet jag ju inte hur du ser ut..hihi!
Kram, kram
Det här skrev du väldigt bra!Formulerat på ett sätt så du fick med alla aspekter av problematiken i skolan!Jag har ibland slitit mitt hår i förtvivlan under mina barns skolgång när lärare inte haft det som krävs för att få ordning i klassen.Full anarki från vissa elever som helt förstört en hel klass och saboterat de andras rättigheter att få undervisning. Men har också mött lärare som varit en klippa när det gäller klassproblemen och vidtagit olika åtgärder för att skolsituationen ska lösas på bästa sätt.Stressen i skolan klarar vissa inte av, min ena dotter fick kronisk stresshuvudvärk redan i 7an och en stökig miljö med gap och skrik är påfrestande för både lärare och elev på olika sätt. Önskar dig nu en riktigt avkopplande skön helg!
Intresse för den enskilda eleven saknas ju, att se var och en är inte så svårt. Jag vikarierar och eleverna har inte en chans att smita, jag är sträng och krävande, men ändå gillar de mej.
Jag blir så förvånad, minns när sonen gått ett år i skolan, så hade läraren inte ens koll på om han kunde läsa, fast han läste flytande redan som 6-åring..
Som föräldar har vi bedrivit mycket privatundervisning för våra egna barn, mycket läxhjäl, för lärarna har aldrig hunnit förklara...
Alltiallon: Ha ha, rådgivare åt ubildningsministern skulle vara ett trevligt uppdrag! Han verkar vara en i princip klok karl bortsett från några få förslag. :-)) Jag är ju bara en vanlig lärare som varit med så länge att jag sett det mesta gå runt inte bara ett varv utan kanske två. Och jag är nog rätt desillusionerad när det gäller förhoppningar om att förändringar ska vara till det bättre.
Det saknas som Du säger helhetsgrepp på skolan. Den slits mellan olika politiska läger, den är alltid kontroversiell och alla är experter, för alla har gått i skolan eller haft barn där.
Skolan tenderar ju att präglas av brandkårsutryckningar. Det finns ingen organisation som är genomtänkt för att ta emot de barn som inte fixar klassundervisning. Utan det blir brandkårsutryckningar som om varje barn med de här behover var det första i historien och det sista. Så är det ju inte, det kommer alltid nya barn och de behöver trygga och goda alternativ att komma till.
Det handlar till en del om ekonomisk cynism. Man struntar i att budgetera för och inrätta de speciella lösningar som behöver finnas där för de barn som inte klarar klassundervisning. När det sedan krisar så måste man i alla fall göra något men då blir det tillfälliga insatser, typ brandkårsutryckningar för enstaka barn. De är ofta dyrbara och tillfälliga.
Ninni: Mmm det är nog inte enbart enkelt att jobba med små barn. Där finns säkert andra problem än dem vi stöter på i skolan. Jag har ju jobbat på dagis också något år som barnskötare och senare som förskollärare. Men skolans problem är ju de stora elevgrupperna. Inom barnomsorgen finns en annan förståelse för att ju yngre barn desto mindre grupper. Det finns en kunskap om hur barn är som sociala varelser.
Jag bowlar i Årjäng numera så jag tror inte att vi ses på stan, om Du inte ska hit förstås. I så fall känner jag igen Dig!
Ha en trevlig helg!
K.: Exakt det jag menar, skolan får inte vara så orgniserad att det hänger på den enskilde läraren om det blir bra eller kaos! Jag har också haft barn som har gått i stökiga klasser under stökiga perioder. Skäll och gnäll förpestar stämningen i klassrummet för alla.
Hannele: Den läraren som Du beskriver som inte ens visste att Din son kunde läsa, är ett typexempel på lärare som behövde mer utbildning i ledarskap för att öka sin sociala kompetens i klassrummet. Det ska inte vara en slump om läraren ser var och en elev eller inte.
Ingen företagare låter delar av verksamheten gå i kvav för att det kommit ett nytt datasystem som en personal inte behärskar. Han utbildar självklart den här människan. Men i skolan så förutsätts att den sociala ledarkompetensen ska hänga på personliga medfödda egenskaper, trots att dessa inte är ett kriterium för att komma in på lärarutbildning eller för att få en tjänst.
äsch... skrev ett jättelångt inlägg så försvann alltihop.... suuuuck...
ville bara säga TACK TACK TACK för din entusiasm och engegemang...
Blir tårögd när jag läser hur du låter barnen sitta under borden, i kojor etc och arbeta. ALLA barn får möjlighet till lärande på det sätt som passar just dom.... tänk va mycke lugnare du måste ha det än dom flesta andra lärare som kör "lika för alla-racet"....
Efter år av kamp för min son och en rättvis skolgång där jag efterlyst just ett sådant synsätt som du har, så känns det ändå inte förgäves, när jag läser här, att det faktiskt FINNS lärare som har FÖRSTÅTT.....
TAck igen
Majsan 67: Det verkar vara något problem med bloggen just nu. Jag skulle just göra en kommentar hos Dig men kom inte in ens på kommentarerna.
Det var många vänliga ord, tack för dem.
Jag är inte säker på att jag förtjänar dem. De kollegor som jag jobbar nära på min skola jobbar också hårt för att varje barn ska få en bra skolgång fast alla gör lite olika, var och en utifrån egna förutsättningar. Jag har med mig en del från jobben som förskollärare och särskollärare och konsulent på barnhab / omsorg och det präglar nog mitt jobb. Andra lärare har andra erfarenheter med sig till sitt jobb, men alla vill verkligen att det ska gå bra för varje barn. Jag träffar varje dag kollegor som är bedrövade för att vi i skolan inte förmår att hjälpa alla barn så mycket som vi vill. Varje barn har rätt att få en trygg och bra skolgång.