Inga Magnusson

Jag läser idag en superintressant artikel i DN om hur betygsliknande tester på skola har gett fantastiska resultat. Från att ha haft 29 % måluppfyllelse så har man fått över 90 %. Både moderater och socialdemokrater i kommunen hyllar testerna. Alltiallon skriver om det här på sin blogg och har många kloka reflektioner. Läs dem!

http://www.alltiallon.se/2008/04/07/dn-debatt-idag/#comments

(Nu försöker jag klistra in en länk här men det blir säkert fel! )

Det finns naturligtvis en möjlighet att målen är för luddigt formulerade, att vi lärare, elever och föräldrar inte vet riktigt vad som förväntas av oss när det gäller elevernas kunskaper och att testerna riktar in oss bättre.  Jag blir ju väldigt nyfiken på hur testerna ser ut. LUS-testerna som beskrivs är möjliga att använda i en begränsad grupp där man gemensamt kommit överens om vad varje punkt ska stå för i praktiken, för om något är luddigt formulerat så är det LUS-testernas nivåer. Men de är som sagt användbara för den enskilde läraren att följa sitt eget arbete över tid och till att följa enskilda elever på samma skola över tid. Och som sagt efter att lärare pratat ihop sig på en skola och gett sig själva exempel på vad uttryck som "längre texter" står för. Sedan är det alldeles för tidigt att göra jämförande tester på läsningen efter bara ett år. En del barn är sent mogna och kommer inte igång med läsningen direkt i skolstarten, de behöver mer tid. Hos oss testar vi inom klassen efter ett år och gör kommuntest efter två år. Det är bra. Vi har duktiga läsare.

Primgruppens tester i matte antar jag är typ de matteuppgifter som Skolverket har gett ut för elever i  de yngre åldrarna på skolan. Jag håller just nu på och gör dem på mina elever i tvåan. De är bra, men naturligtvis mycket språkberoende. Elever som har problem med djupförståelese av svenska språket har svårt med det här.  Det måste man komma runt på något vis med lärare som hjälper till med det vid testtillfället antar jag.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=758386

Vore himla intressant att få reda på lite mer hur man jobbat med att rikta in undervisningen mot de här givna målen. Men jag efterlyser ju i skolan i allmänhet ett fokus på barns lärande istället för ett ständigt meningslöst, ur luften fångat målsättande och utvärderande till höger och vänster. Det vore alltså intressant att veta dels hur man fått tänker / genomför testerna och på vilket sätt man riktar undervisningen direkt mot dem. För det är klart att om man vet exakt vilka provuppgifterna är så kan man ju innan träna exakt samma sak med exempel som är väldigt lika och därmed få hög måluppfyllelse.

Det finns ju som Alltiallon påpekar i sitt blogginlägg en märklig hyllning av luddighet i skolan. Och jag har ett bra exempel på det. För ett antal år sedan gav Skolverket order om att åtgärdsprogram skulle tas fram på alla elever som hade behov av särskilt stöd i någon form i skolan. Man räknade med att det behovet omfattar så där 25 - 30 % av alla elever. Anvisningarna som kom från verket var minsta sagt otydliga. Skolor i SVeriges land slet i förtvivlan på studiedagar och med dyra utbildningspaket för att försöka fatta det här. Viljan var det inget fel på hos de flesta. Specialpedagogutbidlningarna lärde ut ett sätt att göra åtgärdsprogram på som innebar en en mindre avhandling på varje aktuellt barn, med ingående analys av individnivå, gruppnivå och organisationsnivå osv. Men det fungerade inte i praktiken. Så när verket utvärderade hur kommunerna lyckades med sina åtgärdsprogram efter några år så var det endast ett fåtal skolor i hela landet som lyckats. Jag vet att jag frågade verkets representant på vår skola om man av det skulle dra slutsatsen att verket varit lite otydligt i sina anvisningar eftersom så få lyckats efter så lång tid eller om man skulle dra slutsatsen att i stort sett alla anställda på skolor i Sverige var illvilliga eller bara korkade som inte fattade det här. Svaret jag fick var att det var då absolut inget fel på Skolverkets instruktioner. De var tydliga. (  ??!)    Det ligger lite i linje med Alltiallons funderingar.  Alltså att om man bara är tillräckligt otydlig så tvingas folk famla omkring och famlande är lärorikt även om man råkar lära sig fel saker. Men det är ju inte överhetens bekymmer, bara den enskildes.