Stort grattis till 9a!
Det handlar mycket om att eleverna har blivit sedda och lyssnade på. Och sedda har de blivit genom Tv inspelningen förstås men framför allt genom sina duktiga lärare. De har verkligen knutit band till eleverna var och en, vunnit deras förtroende och fått dem att lyfta sig. De är glada och ser framåt tillsammans. De är stolta och glada över vad de kan. Jag blir nästan tårögd när jag ser deras glädje över detta. Scenen där eleverna nu kan öppet och frimodigt berätta vad de är bra på är en nyckelscen tror jag. De litar på sig själva och har självförtroende. Eleverna själva säger att de nya lärarna inte höll på så mycket med läroböcker utan mer med samtal och att de visat att det är roligt att lära sig. Föräldrarna säger att eleverna har blivit sedda och behandlade som vuxna inte som barn och det har gjort att de har mognat.
MEN DET BORDE INTE VARA SÅ ATT DET BEHÖVS SUPERLÄRARE FÖR ATT SKOLAN SKA LYCKAS MED ATT GE ELEVERNA DET DE HAR RÄTT TILL! Det måste fungera med vanliga lärare med vanliga resurser i alldeles vanliga skolor!! Om det inte gör det så är det inte fel på lärarna och inte fel på eleverna utan ett systemfel någonstans. Om man kan lära sig något av serien så är det väl att läraren är viktig för att det ska bli bra. Då kommer man åter till frågorna: Vad får lärare för utbildning för jobbet? Hur ser antagningen / gallringen under utbildning ut? Är lönen och arbetsmiljön lockande nog för dra till sig de människor som har bäst förutsättningar för läraryrket? Vilka redskap och förutsättningar har lärare att klara jobbet? Finns det tid att faktiskt planera så att undervisningen kan bli så bra som möjligt eller går den mesta tiden utanför undervisningen till meningslöst konfererande och hyllvärmarproduktion? (Sånt verkar de här lärarna ha varit befriande ifrån!)
('Bilder och text om Spring Väst i Bäcken kommer senare, eventuellt hinner jag inte förrän vi är lediga)
Tyvärr är det ganska många studenter på lärarutbildningen som är där pga att de inte har betyg till ngt annat. Dessutom har det varit ett andra eller tredjehandsval. Vissa vet inte ens om de vill arbeta som lärare!! Det är så många aspeker av lärarutbildningen att man nästan blir rädd. Det "värsta" jag har varit med om var när jag gick på min inriktning - matematik - som
är en ett år lång kurs, efter ett halvt år kom helt plötsligt en kille på att han inte tyckte om barn!!!!! Han ska bli gymnasielärare nu istället, om det är ngn förbättring, det vet jag inte...
Instämmer! Ett stort problem är att läraryrket sjunkit i status. I alla fall har det blivit mindre attraktivt för begåvade studenter att söka sig till utbildningen.
Man kan ju dra paralleller till sjuksjöterskestrejken. Sköterskorna hävdar att de har så låg lön trots alla år av akademiska studier. Visst tycker jag att sköterskorna är värda en rejäl lön. De har ju ett enormt ansvar och är nuförtiden väldigt välutbildade.
MEN det verkar som man glömmer bort stora grupper av de offentliganställda, t ex lärare i sammanhanget. Här finns många dåligt avlönade med både lärarhöhskola och gedigna ämneskunskaper från traditionella akademiska studier. Jag vill inte på något vis döma ut sjuksköterskeutbildningen, men det blir lite konstigt att kalla alla högskolestudier för "akademiska".
Jag tänkte att jag skulle önska dig en trevlig valborg också..;-))
Dina frågor är verkligen relevanta och VIKTIGA! Och din jämförelse med sjuksköterskorna i synnerhet!
Systemfel? Ja, eller "värderingsfel", eller "inte min sak fel".
Reagerade bl a på hur föräldrarna togs med i processen, gjordes delaktiga (en del tvivlande, andra osäkra eller t o m ovilliga) och känner intuitivt att här var en av framgångsfaktorerna.
Reagerade också på den värme, vänlighet, omtanke som växte mellan lärare-elever och inte minst mellan elever...
Glad Valborg!
VIKTIGT! VIKTIGT!
Viktigt att tänka på här är inte bara att lärarna såg eleverna. För det är många lärare som gör.
Lärarna fick stöd.... och blev synliga.
Och det är väldigt viktigt att lärarna ute på skolorna får stöd från ledningen och andra.
För det lärarna gjorde är inget annat än det vi lär ut på lärarutbildningen. Det är ingen superpedagogik, utan en helt vanlig pedagogik i modern tappning.
Ge lärarna stöd, tro på dem och tro på att de får en bra utbildning, så kommer vi också få lärare som känner att de har självförtroende. Nu får de ju läsa överallt hur dåliga de är.
Marie: Jag läser på Din blogg nu att det på en del lärarutbildningar helt saknas förstahandssökande. Det är lite chockerande!
Telefonissan: Tack det samma! Ja, lärarjobbet har ju inte alltid varit ett lågstatusjobb. Det har till och med en gång i tiden varit attraktivt. Jag har inte insett det förut men arbetsmiljön och lönen har säkert bidragit till att det blivit en nedåtspiral.
Gubben: En trevlig helg önskas till Er också där uppe! Föräldarna är alltid nyckelpersoner runt barnen, mycket mer än de anar. Utan deras stöd går det inte att få till en bra skola.
Monika: Du har rätt i att lärare behöver stöd i en väl fungerande skolledning och ett bra stöd i lagar och förordningar längre uppifrån. Där finns brister i dag upplever många lärare. För precis som lärarjobbet har låg status och låg lön så gäller detta också exempelvis rektorer. En rektor kan tjäna 32.000 per månad och känna sig tvingad att arbeta 12 timmar per dygn och ändå mest få ovett för det han gör. På vår skola tror jag att vi har avverkat 7 rektorer på de senaste 10 åren och ibland har man inte haft någon sökande till utannonserade jobbet!
Sen är jag inte så säker på att lärarna i serien har någon modern lärarutbildning. Jag skulle tro att deras utbildning ligger några decennier bakåt i tiden. Och det räcker nog inte med att alla tror lärare får en bra utbildning, den måste vara bra också. Jag är kritisk, inte till de lärarutbildare som strävar med att jobba där utan till att det saknas viktiga moment i utbildningen (bl.a. ledarskap) och att antagningskrav / gallringsmekanismer är för dåliga.
Det var inte hur lärarutbildningen är organiserad som jag hänvisade till utan till pedagogiken, som inte har förändrats så mycket på lärarutbildningsnivå. Det gäller fortfarande att se barnen, uppmuntra, ställa krav på dem. Det finns inte en enda läroteori som går ut på att låta eleverna göra som de vill eller lämnas vind för våg..
När det gäller antagning/gallring. Är det endast höga betyg från gymnasium som skall gälla eller något annat.
Det är inte säkert att det är den som har höga betyg som blir den bästa läraren, om jag nu skall vara normativ och tala om bra och dåligt.
Det skulle vara intressant att höra hur bra antagningskrav är för dig och varför du anser de är dåliga. Är det för att alla kommer in de är dåliga. Blir de bättre för att man höjer ribban, så att 30 procent inte kommer in.
Men frågan är då vad som skall vara utslagsgivande.
Jag för min del vill också ha en förändring, men vill inte tillbaka till det gamla som man strävar efter nu. Det finns nog inget område som är så eftersatt som just utbildningsområdet/politiken. Och det gäller överlag.
Om superpedagogerna skall stå som modell, ja då blir jag rädd. För jag är kritisk mot deras sätt att undervisa till vissa delar.
Vad jag ville säga i förra kommentaren var att dessa lärare inte kom med något nytt.
Det är alarmerande tycker jag när det på vissa lärarutbildningar inte finns en enda förstahandssökande. Alla som kommer in där ville alltså egenligen bli något annat än lärare, men blir lärare
eftersom andra vägar är stängda. Då riskerar man att inte få de mest motiverade. Det är inte bra. Kanske skulle betygen kompletteras med antagningsprov av något slag, intervjuer eller annat så som man gör på en del läkarutbildningar. Och hellre ha färre studerande men bättre motiverade.
Jag har själv gått några lärarutbildningar och på varje fanns i alla fall en handfull studerande som borde ha blivit bortgallrade p.g.a dålig närvaro / upprepat dåliga prestationer / dålig motivation. Men så skedde inte i något enda av fallen. Tråkigt för de elever som de ska ha ansvar för senare i sitt yrkesliv.
Sedan kanske man kunde ändå skärpa kraven på exempelvis förmågan att hantera det svenska språket både muntligen och skriftligen. När jag läser en lärarstuderandes blogg blir jag förfärad över hur det ser ut på hennes utbildning. Det går nästan inte att vara lärare alls om man inte kan skriva och tala en någorlunda korrekt svenska.
Nej superpedagogerna kanske inte kom med något nytt, det kan kanske ha varit något gammalt de kom med; praktiska kunskaper i ledarskapet, fokus på krav när det gäller närvaro / engagemang i skolarbetet och krav på att våga försöka prestera.
Där jag jobbar har vi en stor andel förstahandssökanden och jag känner inte att den beskrivning du ger av dem stämmer in på dem jag träffat och att det är det som dominerar. De finns, men är få.
Men jag jobbar iofs på en kurs och på en institution där vi alltid har ställt höga krav. Fast kanske krav på en annan nivå än vad man tror. Självständighet, kritiskt granskande mm. Inte enbart krav på faktakunskap.
Felet som görs är att man generaliserar de brister som finns till att gälla hela och alla lärarutbildningar i hela landet.
Det man måste tänka på är att det som skrivs i tidningarna har till syfte att påtala bristerna. Men det betyder inte att dessa finns överallt.
Som sagt, jag har inget ont att säga om lärarstudenterna som grupp. Jag har träffat dem i drygt tio års tid och de är ambitiösa, engagerade och vill bli lärare. Det finns undantag, men de är få och avslutar oftast inte sin utbildning. Jag har inte träffat någon avgångare som inte sett fram emot att få börja jobba.
Förstahandssökanden i hela riket till lärare är
14 992 ht 03
15 395 ht 04
15 774 ht 05
Enligt statistik från Verket för högskoleservice.
LHS hade
2 540 ht 04
2 558 ht 05
....förstahandssökanden.
Var föreställning om att ingen väljer att i första hand söka sig till lärarutbildningen vet jag inte varifrån den kommer. Men det stämmer uppenbarligen inte alls.
Och om det nu finns någon lärarutbildning i landet på vilken ingen som går den ville bli lärare när de kom in, ja då är det verkligen att beklaga. Men min erfarenhet, samt statistik säger att en hel del varje år söker sig till lärarutbildningen i första hand.
Det gällde årets ansökningar till en del av lärarutbildningarna i Umeå där det saknades förstahandssökande. Jag har ingen länk dit men på Alltiallons blogg på min länklista så finns det om Du vill läsa. De siffror Du presenterar är säkert rätt men kanske lite åldersstigna. Vi har 2008 nu.
Jo, men dessa siffror skiljer sig inte så mycket från de siffror jag har tagit del av som är nyare.
Det visar i vilket fall att man inte kan generalisera och påstå att alla som söker till lärarutbildningen inte gör det i första hand. Många av dem som kom in då har inte blivit klara. En del har blivit det.
Det är lite skillnad om det är en del av utbildningarna i Umeå och på att det skulle gälla rent generellt.
Jo, men dessa siffror skiljer sig inte så mycket från de siffror jag har tagit del av som är nyare.
Det visar i vilket fall att man inte kan generalisera och påstå att alla som söker till lärarutbildningen inte gör det i första hand. Många av dem som kom in då har inte blivit klara. En del har blivit det.
Det är lite skillnad om det är en del av utbildningarna i Umeå och på att det skulle gälla rent generellt. Eller att detta skulle vara alarmerande för lärarutbildningarna i stort. Speciellt eftersom vi inte vet varför det blivit så just där.
Jag glömde att skriva mitt namn, men det var alltså jag i tidigare kommentar.
Passade på att skriva till lite...
Men Monika jag har inte påstått att det skulle gälla alla lärarutbildningar! Var snäll och läs det jag skriver och inget annat! Jag skriver att på en del lärarutbildningar så saknas förstahandssökande. Och det är faktum. Där läser alltså alla till lärare trots att ingen egentligen ville bli just det. Detta antyder att det kanske även på andra lärarutbildningar går ganska många som kommit in på andrahandsval eller ännu sämre.
Läs den här krönikan
http://www.ufn.gu.se/aktuellt/Kronikor/Senaste_kronika
Det jag vänder mig emot är att man tar upp fåtal exempel och gör väldigt stora. Istället för att se dem som brister som finns, men som inte är alarmerande när man ser till helheten.
Jag läser vad du skriver, men också vad du inte skriver.
Men läs krönikan, den är bra.
Monika: Jag ska läsa krönikan. När det gäller huruvida det är alarmerande eller inte att finns lärarutbildningar utan förstahandssökande så gör vi olika bedömningar Du och jag. Det är inte så mycket att göra åt, det är en värderingsfråga, inte så mycket att tjafsa om.
Vad gäller hur min blogg ska läsas så tar jag mig friheten att kräva att de läsare jag ska ha en dialog med läser det jag skriver och inget annat. Jag har inte för avsikt att debattera utifrån något som jag inte har skrivit. Med detta inlägg så betraktar jag debatten avslutat för den här gången, men Du är självklart välkommen tillbaka att läsa och debattera nya inlägg.