Inga Magnusson

Den är intressant, boken om den italienska maffian skriven av dess bekämpare, domare Giovanni Falcone. Han berättar om maffian, om personerna, familjerna, våldet, ritualerna, ja allt. Som litteratur betraktad är boken rörig förstås och man tvingas läsa lite fram och tillbaka för att få ihop det. Men mycket läsvärd med sitt exklusiva innehåll.

Falcone var den domare som vigde sitt lov åt att bekämpa maffian i Italien och som till slut själv fick betala med sitt liv. Hans framgång berodde på  att han kände maffian i grunden och kunde tala "maffians språk". Han kunde tolka tecken, gester, budskap och tystnader. På det sättet fick han ett antal maffiamedlemmar att  berätta. Det lade grunden för stora processer där många kunde dömas och fängslas. Falcone lade också ner mycken möda på att faktiskt skapa fungerande skyddsprogram för de som vittnat så att de kunde få överleva.

Maffian är ett system som lättast växer fram ur en diktatur, ett politiskt system där staten är frånvarande eller enbart agerar förtryckare. Då blir maffian ett skydd mot staten och annan brottslighet. Det är den som sätter agendan och träder in i statens ställe med skydd, rättsskipning, hierarkier, ekonomiskt system, tillhörighet, etik. Genom att på alla plan vara en stat i staten så utgör den förstås i grunden ett hot mot demokratin. Det finns paralleller till de svenska brottsnätverken förstås. Framför allt när det gäller att styra genom våld och hot. Och som en tanke så brinner Olssons brygga i Arvika när jag håller på och läser maffiaböckerna. Sant eller inte, men många tror ju att branden har anknytning till den organiserade brottsligheten i Sverige på ett eller annat sätt.

Falcone verkade från början av 80-talet och ett decennium framåt. Det startade med maxiprocessen där 474 maffiamedlemmar åtalades. Av dessa fälldes så där en tiondel. För att skydda sig själv så tvingades Falcone att leva ett speciellt liv. Han bytte ständigt vistelseort och utan något system, han satte sig själv inom lås och bom ibland för att vara skyddad, han hade livvakter och eletroniska skyddssystem. Till slut dödades han ändå. Det skedde på motorvägen utanför Palermo. En kulvert fylldes med 600 kilo trotyl som fjärrutlöstes.

Efter sin död blev Falcone en legend, en hjälte och maffians stöd bland vanligt folk krympte. Fast jag får ibland när jag läser en känsla av att man egentligen accepterar maffian men inte alla krig som hela tiden uppstår mellan olika familjer och grupperingar.

(Oj, det blev verkligen spridda funderingar märker jag!)