Lärarutbildningen i fokus!
Nu har man undersökt lärarubildningarna och det finns brister: För dåliga ämneskunskaper, för lätt att glida igenom en lärarutbildning, för ytligt, för dåligt med forskarkompetens osv
Björklund vill återigen ha en utbildning som lägger tonvikt på läs- och skrivinlärning och naturligtvis är det rätt tänkt. Den processen sker inte med automatik annat än hos ett fåtal elever. Övriga behöver sin lärares stöd och inspiration. De "gamla" lågstadielärarna hade ett par års utbildning på detta, medan de nya lärarutbildningarna nöjt sig med 5- 10 veckor, om ens något alls under en period för 1-7 -lärare. Och nu börjar det märkas att den kompetensen är på väg ut ur skolan, de svenska elevernas läsförmåga är fortfarande bra internationellt sett men ändå på väg neråt sett i konkurrens.
Sen hoppas ju jag att man inte enbart ska stirra sig blind på lärares ämneskunskaper, för ett krux är också att lärare får väldigt dålig utbildning på att hantera en stor klass och att vara ledare för elevgruppen. Det blir rätt slumpartat om det fungerar i praktiken och beroende av faktorer som inte finns med i lärarutbildningen. Det handlar mer om medfödd auktoritet eller eventuellt förvärvad praktisk erfarenhet efter utbildningen. Så borde det inte vara. Kunskaperna om ledarskap, praktiskt och teoretiskt borde ges till alla som ska arbeta som lärare.
Jag har gått igenom flera lärarutbildningar men inte i någon fått lära mig något om hur jag ska bära mig åt för att klara av en klass. Det har hela tiden fokuserats på dialog med enskilda elever / föräldrar när man tagit upp ämnet oro i klassen eller på didaktiska lösningar. Hur en lärare egentligen bär sig åt för att kunna leda 20 -30 samtidigt är inget man ens talar om, vare sig i lärarutbildningen eller i lärarrummet och det är en stor brist. Nyutbildade lärare får antingen lära sig själva på egen hand via trial and error under sina första år i jobbet, eller lämna över till eleverna = avsluta sin lärarkarriär tidigt.
Jag vet att man numera säger att detta ska de lärarstuderande lära sig på praktikplatsern, men det är ju inget vi yrkesverksamma ens talar om i lärarrummet. De som kunde detta var de gamla metodiklärarna på lärarutbildningarna och de kunde ta upp ämnet lärares praktiska ledarskap i sin undervisning av blivande lärare innan det blev helt omöjligt att med ord beröra detta laddade fält. Men metodiklärarna slängdes ut ur lärarutbildningarna till fromma för forskningsanknytningen och den skolutveckling som skulle föra "framåt". Jag vet inte om det var hotfullt att behålla bärarna av den gamla förkättrade skolkulturen, den som skulle utrotas. Den kultur som bar den praktiska men onämnbara erfarenhetskunskapen.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2211701.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2214171.ab
http://www.expressen.se/nyheter/1.1115146/var-tredje-lararutbildning-far-ig
Ge de blivande lärarna en bra grund att stå på. De ska ju hjälpa vår framtid fram i livet. Vår framtid som var och en är det käraste någon har, som förtjänar att lära sig grunden ordentligt. Kramar...
Det är bra att lärarutbildningen ifrågasätts. Jag kan själv skriva under på att utbildningen är för dålig. Bitvis fungerar den men man behöver inte bara vissa bitar...man behöver mycket av allt. Tyvärr är jag inte säker på att det blir sådana förändringar som faktiskt krävs. Det är likadant där...man förändrar delvis, tyvärr tror jag att det skulle behövas en radikal förändring, men det är ju min åsikt. Jag undrar också om det var en "luring" som gjorde att LHS gick in under Stockholms universitet... Vad skulle hända om det visade sig att den så högt värderade Lärarhögskolan i Stockholm inte höll måttet...de kunde ju inte gärna ta examinationsrätten från dem. Var det därför det var sådan panik att fösa in oss lärarstudenter under Universitetets regi??? Man börjar ju undra....
"För detta tackar vi Alliansen och andra!" Innan du säger något sådant, borde du kanske kollat upp att denna utvärdering började 2005 och man beslöt att 2007/2008 skulle en uppföljning att äga rum. Alltså om jag inte minns helt fel satt Alliansen inte som majoritet då, jag kanske har fel?
Jag var den första kullen som gick ut nya lärarutbildningen. En stor besvikelse. Fick inte lära oss så mycket om hur skolan funkar och om hur man lär ut till barn. Däremot har jag lärt mig hur man utvinner etanol ur skogsprodukter. Det la jag 10 veckor av min utbildning på. Suck..... Sen var inte läs och skriv inlärning obligatorisk. Konstigt. Tycker man behöver den kursen oavsett om man är no-lärare eller id-lärare. Hoppas på kompensation tex ett betalt år för att komplettera allt man missat.... Annika
Fast egentligen är det ju en del andra saker de främst kritiserar. Alla de 10 lärosäten som får underkänt har mindre än 30% forskarutbildade lärare inom lärarutbildningen (vilket jag i sig tycker är fascinerande, det förekommer väl inte på andra yrkesutbildningar längre att så få är forskarutbildade?). Den övriga kritiken är rätt spridd över de som får godkänt och de som får underkänt. Ett exempel är att det räcker med mycket lite kunskaper i matematik (så lite som ingen matematik från gymnasiet) för att bli lärare. Ett annat är gruppexaminationen som förekommer för mycket. Just det här med att hantera gruppdynamik etc
Jag var jättebesviken på just aftonbladets artiklar, de var så missvisande! Jag tycker reportaget på Aktuellt var bra mycket bättre. Och jag hoppas på DN eller SVD i morgon... Annars finns ju allt på hsv.se för den riktigt intresserade;-)))
Gisan: Ja, jag tror ju att lärarutbildningen är viktig. Det är många barn under ett läraryrkesliv som är beroende av att det blir så bra som möjligt.
Marie: Ja, det kan man ju fundera över, det ät intressant att ta del av Dina erfarnheter eftersom Du står mitt i en lärarutbildning.
Jag menar inte att skylla på dem som undervisar på lärarutbildningen för de gör nog så gott de kan utifrån de premisser som gäller.
Thomas: Nej jag har inte kollat upp det men Du måste väl ändå hålla med om att Alliansen, oavsett vad man må tycka om den annars, har lyckats sätta fokus på skolan och skolans problem och att man försöker hitta lösningar.
Annika: Den kritik Du framför hör jag inte så sällan från nyexade lärare. Men det låter ju som om Du har fått fördjupning i alla fall, vilket man efterlyser i utvärderingen. Läs- och skriv behövde alla lärare ha som går ut med behörighet att undervisa små barn i grundskolan. Hoppas att Du kan få komplettera.
Lotten: Jag kommenterade den del av kritiken som berör mig och mitt jobb. Ja, det var annan kritik också, jag letade också efter artiklar i morgontidningarna på nätet men hittade inga. Får återkomma till dem senare. Det har varit någon sorts skiljelinje mellan lärarutbildningen och forskningen. Vet inte om man är på väg att rätta till det nu. Det har ju i alla fall gjorts försök att locka in lärare på forskarbanan genom att öppna nya tilläggsutbildningar och lägga in c och d arbeten i utbildningarna för att öppna upp mot forskarutbildningsbehörighet.
Glidare finns i alla utbildningar men tyvärr verkar det vara exceptionellt lätt att glida igenom lärarutbildningen. Men det ursäktar inte beteendet. Läser man en kurs gör man väl det för att lära sig något, för att det intresserar en och för att man vill engagera sig. Att stå där efter 4 år med studieskulder och en värdelös papperslapp med en examen på måste ju vara meningslöst om man glidit igenom hela utbildningen utan att ha lärt sig något. Både elever och föräldrar kommer ju inse att det rör sig om en dålig lärare efter ett tag. Om skolorna inte kan ställa krav på studenterna föreslår jag att de ställer krav på sig själva, för det kommer deras arbetsgivare, elever och elevernas föräldrar att göra.
En sak som jag har märkt, som utbildar lärare i ett av de ämnen de ska undervisa i, är att de genomgående får sämre resultat på kurserna än de som läser kursen som enstaka kurs. De är också de som är förvånade över att man ska läsa hela kurslitteraturen och över att vi inte ger detaljerade läsanvisnignar till varje föreläsning (vi har tematiska föreläsningar som ofta griper över hela den aktuella litteraturen för momentet. Jag har funderat mycket på vad det beror på; om de har lärt sig ute på lärarhögskolan att man inte behöver anstränga sig, men jag har inget minne av att jag hade den attityden när jag gick där. Ofta känns de som gymansister i sin attityd till studier och ansvar, oavsett ålder.
Kunskapsnivån, som vi ser den på tentorna, är så låg att jag brukar oroa mig för mina barn och jag har ju märkt under hela 1-6an att deras lärare särskriver och inte kan utrycka sig och dessutom inte kan det de undervisar om. Jag märker det ju tydligast i historia (Kung Sol var inte kung när franska revolutionen bröt ut), men vi har fått hålla koll även på deras engelska grammatik så att de inte lär sig uppåt väggarna. Nu i sjuan verkar det bättre.
Crona: Det borde finnas spärrar inbyggda i systemet vilka hindrar möjligheten att glida igenom lärarutbildningen utan att anstränga sig, eller ens ha baskunskaper. De spärrarna borde väl kanske först och främst ligga i antagningsförfarandet, men också under utbildningstiden. För den som har gått igenom med godkänt har sin behörighet och har rätt att anställas om det inte finns väldigt graverande skäl däremot.
Evis: Dina iakttagelser är värdefulla att förmedla till dem som bestämmer, men de är också skrämmande. Det borde inte vara möjligt att undervisa i svenska om man inte behärskar svenska språket
och det gäller muntligen, skriftligen, grammatiskt och ur andra aspekter. En del invandrare och en del dyslektiker kan nog helt enkelt inte komma ifråga då, liksom en del sökande som helt enkelt aldrig lärt sig svenskan ordentligt. Det ser ju ut att bli fler och fler om det är som Du säger.
*Hur en lärare egentligen bär sig åt för att kunna leda 20 -30 samtidigt är inget man ens talar om, vare sig i lärarutbildningen eller i lärarrummet och det är en stor brist.*
Det som gör mig så förvånad är vad lärarkandidater får göra på sin praktik. Det är ju där som detta övas in bäst, inte på lärarutbildningen. För hur i hela friden skall vi där kunna organisera en miljö som liknar skolans. Det är i skolorna med handledarna som detta skall ske. Vad skall annars praktiken finnas till för?
Det som är så förvånande är att detta skall ske på praktiken men det är lärarutbildningarna som får skulden.
Vad jag skulle vilja fokusera mer på är hur kommunerna tar emot lärarkandidaterna - det lämnar övrigt att önska faktiskt.
Visst finns det brister inom lärarutbildningarna, men praktiken måste skötas av skolan och de lärare som arbetar där. Mentorer är något som även nyexade lärare skulle behöva några år.
Många brister finns och tyvärr är det vissa av dem som man inte ens tar i beaktande. Man stirrar sig blind på lärarutbildningen och vad den kan göra bortom praktiken. Medan praktiken gör vad då? Så visst behöver det ske mer i lärarrummen!
Vad gäller LHS så står det i uppföljningen följande, vilket Kåre Bremer också tar upp.
Beträffande Lärarhögskolan skriver Högskoleverket att ?Ett omfattande och systematiskt utvecklingsarbete har genomförts sedan förra utvärderingen. På praktiskt taget samtliga punkter där bedömargruppen pekade på brister och rekommenderade åtgärder kan man nu konstatera avsevärda förbättringar.? Det är ett mycket gott betyg på Lärarhögskolans förbättringsarbete.
Problemet LHS hade var att det var brist på disputerade lärare. Man blir inte doktor över en natt, och det behövs stöd och resurser för att få en lärarkår att bli lektorer. Nu kommer iaf SU göra en del. Något som LHS inte fick några ekonomiska resurser för att ordna. Anslagen var inte stora precis.
Så, det handlade om Moment 22 i hög utsträckning.
Men som sagt - LHS förbättrade kvaliteten avsevärt trots det, vilket utvärderingen har givit för handen.
Monika: Exakt, nu närmar vi oss pudelns kärna. Lärarutbildningen tar inget ansvar för att lärarkandidaterna får lära sig att hantera en stor grupp, praktikplatsen tar inget ansvar för det. Vem tar ansvar för att lära blivande lärare att hantera en grupp på 25 -30 elever samtidigt????
Ingen!
För länge sedan var man åtminstone medveten om problematiken och anställde metodiklärare vid lärarhögskolorna, lärare med lång erfarenhet av praktiskt lärararbete, och man hade praktikskolor vid lärarhögskolorna, vilka de blivande lärarna direkt kunde undervisa i och omsätta sina teoretiska kunskaper i praktiken. Jag säger inte att det var den ultimata lösningen, men det fanns åtminstone en medvetenhet om problematiken. Man försökte hitta lösningar istället för att sopa det hela under mattan.! Lessen Monika men praktikplatserna blir varken bättre eller sämre än verkligheten är, och den är inte så himla bra alla gånger.
Jodå, vi ansvarar för vår del, men det är i en autentisk miljö man verkligen lär sig.
Ansvaret skall väl vara delat... Praktiken är också lärarutbildningen, men handledarna kommer från skolan. Så OM inte nyexade klarar av att hantera en klass, så beror det lika mycket på skolan som på lärarutbildning i vilken utsträckning de klarar av det.
Vad tror skolan att lärarkandidaterna gör ute på praktiken, visar vad de lärt sig eller är där för att omsätta teori till praktik i en autentisk miljö.
"Lessen Monika men praktikplatserna blir varken bättre eller sämre än verkligheten är, och den är inte så himla bra alla gånger."
Vad är din lösning då, att lärarutbildningarna ordnar klassrum och bjuder in elever som får agera ut olika problematiska situationer. För det måste vara en autentisk situation.
Alla måste bli bättre. Och vi har blivit det. Har praktiken det? Med alla indragningar och ökade lista på vad de skall åstadkomma.
Monika: Nej, jag försöker just säga att skolan ibland står i bekymmer som gör att det är svårt att få till optimala praktikplatser, fast man gör så gott man kan förstås.
Det här med praktikklasser vid lärarutbildningen var kanske inte så tokigt. Och jag tror inte att man behövde arrangera stökiga situationer :-) De ersatte ju inte den vanliga praktiken men var ett komplement.
Metodiklärare med goda kunskaper om lärares ledarskap, hämtade ur den karga verkligheten var inte heller så tokigt men de måste ju då också få tid inom ramen för lärarutbildningen att syssla med ledarskapsfrågorna dels som uppföljning på praktiken, dels med sikte framåt till yrkesverksamhet. Alltså att ta tillbaka respekten för erfarenhetskunskapen hos lärare / handledare / metodiklärare också, inte bara giltigförklara den som finns dokumenterad.
Men det finns säkert andra sätt också att tackla underskottet på ledarskapsutbildning av lärare.
Ett rejält antal obligatoriska och tydliga uppgifter i den vägen att genomföra på praktikplatsen är inte fel heller.
Ett obligatoriskt avsnitt i alla lärarutbildningar med lärares ledarskap i praktiken, naturligtvis kopplat till teori men också till praktisk erfarenhetskunskap
Att välja ut praktikställen och handledare utifrån bra och medvetet ledarskapsarbete vore en idé.
Men som sagt det finns säkert fler och vettigare saker att ta till för att nå målet.