Inga Magnusson

Sånt som jag tycker är värt att reflektera över efter kvällens program:

- Rektorerna  på skolan i programmet arbetar gentemot lärarna på samma sätt som lärarna genemot eleverna, dvs har positiva förväntningar på lärarkåren, stöttar dem när de sviktar, talar om för dem att de kan, att eleverna kan, ingjuter nytt mod i alla när det verkar motigt, hittar strategier att komma vidare när det ser mörkt ut, samlar alla istället för att så split, litar på att lärarna är proffs på det de gör, tar vara på lärarnas erfarenhetskunskap, uppmuntrar, inger förtroende genom att agera utifrån egna gedigna kunskaper om barns lärande.  De motarbetar och misstänkliggör inte för att hitta syndabockar. De hittar inte på egna lösningar i smyg bakom ryggen på personalen utan utvecklar skolan i öppenhet tillsammans med sin personal, på samma sätt som lärarna utvecklar arbetet i klassen  tillsammans med sina elever. Om rektor säger: Jag är stolt över Er till sin personal och menar det så har det precis lika god effekt som när en lärare säger samma sak till sina elever och menar det. Det svetsar samman till ett team som går framåt tillsammans och det blir hur starkt som helst.  På det sättet kan man se hur en kommuns syn på skolverksamheten fortplantar sig ner igenom i det hierarkiska systemet  via ledarskap, från högsta HSB-nivå ner till det enskilda klassrummet.

- Lärarna svetsar ihop sig när det verkar besvärligt istället för att skylla på varandra och börja bråka internt. De samarbetar och hittar en bra lösning i att alla ska starta och avsluta lektioner på liknande sätt. Man får ju inte se så mycket av det men om jag tolkade det rätt så handlade det om att  eleverna ska hälsa - se i ögonen - sträcka upp sig - och svara på tilltal. Kan väl sägas svara mot baskrav i de flesta sociala sammanhang och skolan bör ju inte bli ett reservat för dåligt uppförande. Det talades om att avsluta med att sammanfatta lektionen med vad man lärt sig, med frågor o liknande: Jaaaa, Vygotskij, metakognition, lyfta blicken, se det egna lärandet,  med yttersta syfte att eleverna ska ta mer makt över och mer ansvar för sitt lärande. Bra!

- Jag är fortsatt imponerad av den här svenskaläraren som tar in människor utfrån som har mycket att ge  eleverna. Hon kämpar verkligen för att skolan ska ge livskunskap, bli en del av samhället, möjlighet att lära för livet inte bara till nästa prov.

- Tova och elbasen är ju bara så gripande. Hon har önskat sig en elbas sedan hon var 12 år och nu får hon en. Jag känner ju hur tårarna står i mina ögon när jag ser det här! Visst lämnar hennes livsöde många frågor. Varför finns det ingen förälder där som ser till att hon kommer till skolan? Eller uppmuntrar henne att se skolan som något viktigt just nu? Eller som kan prioritera i familjens budget så att hon kunde få åtminstone en begagnad elbas?  Den kostar inte skjortan tror jag. 

Men samtidigt så aktar jag mig för att sätta mig på några höga hästar och döma.  Jag har nog aldrig i  mitt lärarliv träffat på annat än föräldrar som verkligen vill sina barn det allra bästa utifrån de förutsättningar som råder; känslomässigt, ekonomiskt, socialt, fysiskt osv.  Och Tovas ögon är djupa som brunnar när hon vägrar att svara på frågan varför hon inte orkar upp till skolan fast hon egentligen är en "begåvad MVG-tjej"  som en lärare uttrycker det.  Hon skyddar sig själv och sin familjs integritet och det är ett medvetet beslut.


Bilder och text om Spring Väst får det bli imorgon. Nu måste jag sova!
-