Myrornas krig och ADHD
Forskningen har fått som resultat att barn med ADHD presterar bättre när de hör ett bakgrundsbrus (myrornas krig) i inlärningssituationer, medan barn utan den diagnosen presterar sämre. Man utgick från hypotesen att det skulle vara precis tvärtom, eftersom de här barnen verkar lättstörda i skolan exempelvis. Och det verkar alltid trovärdigt när forskningsresultat blir tvärtom.
Barnen med ADHD-diagnos har egentligen en sänkt vakenhetsgrad vilket gör att de håller uppe den genom att vara fysiskt aktiva. Det är åtminstone teorin bakom orosbeteendet. Sänkt är också förmågan att sortera stimuli utifrån (syn- känsel- och hörselintryck) och stimuli inifrån den egna kroppen (exempelvis hunger törst, sympati, antipati, lust, olust) samt att filtrera bort ovidkommande intryck (stolsskrap, trafikljud, samtalsljud, andras aktiviteter) . Det innebär att allt rusar in i medvetandet och blir lika intressant utan prioritering vilket är väldigt slitsamt att leva med. Vi behöver normalt ha verktyg att sortera bort det som vi inte koncentrerar oss på för ögonblicket. Vi kan väl alla minnas hur jobbigt det är att utsättas för mycket ljud och synintryck när man är ordenligt trött. Så lever en del av de här barnen konstant.
Barn med de här bekymren får ofta en dramatisk förbättring av sin livssituation med hjälp av medicinering med låga doser centralstimulantia. Då höjs vakenhetsgrad ändå utan rörelseoro och höjs görs också förmågan till sortering och filtrering. Plötsligt fungerar det att göra skolarbete i klassrummet, inte bara ensam med en egen assistent. Kamratrelationerna får också äntligen en chans att utvecklas. Det kan annars vara svårt att bygga upp fungerande kompisnätverk när så mycket av beteendet är oberäkneligt; ögonblicks- och impulsstyrt.
Det här är spännande forskning och det vore roligt att veta om de barn man fått de här resultaten på är barn som medicinerar eller om det är barn med ADHD som inte medicinerar.
ADHD är en kontroversiell diagnos och jag själv är inte vän av massdiagnostik av barn i syfte att bara få fram en stämpel. Utredningar behövs när vi har barn som vi inte förstår alls hur vi ska hjälpa. Efter många år i olika typer av lärarjobb så vet jag ungefär vad barn behöver i skolsituationen ändå, utan utreding, för att hantera exempelvis sin dyslexi. Men just när det gäller ADHD så finns hjälp att få och då är det dumt att inte utnyttja den. ADHD-diagonsen behövs ju för att få rätt till medicinering så att man kan förbättra situationen för barnet självt, inte för att tillfredsställa omgivningen.
Mycket intressant läsning! Kramar...
Gisan: jag tycker ju att det här är spännande eftersom jag jobbar med barn.
Jag lovar förmedla kontakt direkt med forskaren! Jag har ju din mailadress.
Annaa: Nej det har Du inte. Eller jag menar vi håller på och byter till nya mailadresser. De nya ligger på Telia och för tillfället fungerar inga mail alls till oss för den gamla ligger kvar och stör den nya. Vi ska fixa det snart. Jg ska maila Dig så får Du den nya.
Tack för den upplysningen..jag har ju träffat på ett och annat barn med diagnos...men det här med bakgrundsljud hade jag ingen aning om!
Ha en härlig dag..kram
Intressant läsning.
Jag har litet kontakter med några av de intagna på ett behandlingshem där min särbo just genomgår behandling.
Det tycks som att det är enklare att komma i missbruk om man har diagnosen ADHD.
Och jag ser hela tiden på dessa killar vad mycket jobbigare det är för dem att tillfriskna från sitt missbruk.
De KAN helt enkelt inte avstå drogen om den finns i närheten. Trots att de mycket väl vet någonstans hur illa den går åt dem. De bara KAN inte. Och de är medvetna om det själva.
En av dem säger det rakt ut. "Jag är ledsen men jag måste ha det drogfritt där jag rör mig annars tar jag..."
Jag upplever dem vara fångna i sin kropp på något sätt.
Är mycket tacksam för att varken jag elller min särbo eller mina barn drabbats.
Läste också med intresse iom att en av barnens kusiner har ADHD-diagnosen. Han medicineras tom emd amfetamin vilket tar bort matlust...så han får äta vad som helst av den anledningen, inget näringsrigt men det spelar INGEN roll!! Bara han äter.
Men denna pojke är tre månader för tidigt född och vad jag förstår så har han ADHD till följd av detta. Och han har det svårt med kompisar...
Nu är han hyfsat stor, tonåring. Det är inte lätt det där...för någon, inte för honom eller hans föräldrar...f.a. för honom!!
Ninni:Det är alldeles pinfärsk forskning.
Nynna: Det ska man nog vara tacksam för, det verkar väldigt jobbigt.
Manon: Jag det är en sortsa amfetamin dvs centralstimulantia som jag menar när jag skriver att man medicinerar barn med ADHD och tror jag numera även vuxna. Men man ska ha klart för sig att det är väldigt låga doser man använder. De är bråkdelar av det som missbrukare tar. Hoppas det går bra för kusinen!
Visst är det intressant! Har själv bekanta vars äldste son (snart 5) mistänks ha ADHD. Han har varit extremt tidig med allt, alltid ogillat stora folksamlingar, har svårt att hantera sig själv i för ostrukturerade situationer etc.
I skolan (gymnasiet så de är ju lite större) möter jag också många barn med diagnosen ADHD, men ibland undrar jag om inte diagnosen satts för lättvindigt.
Vissa elever är extremt okoncentrerade när man håller på med ett delmoment i ett ämne, för att på nästa lektion, med ett annat delmoment sitta som små tända ljus. Motivation och intresse tror jag mer på i det fallet. Samtidigt finns det de som har sådana uppenbara problem men som aldrig kommit i närheten av en diagnos och som ibland vänder sig till sina lärare för att få den hjälp de behöver och har rätt till. Även om jag som lärare(efter iofs inte så många år i yrket) börjat lära mig känna igen symptomen så får jag ju (rent juridiskt)inte vidta åtgärder i undervisningssituation om jag inte har diagnosen på papper. Mycket frustrerande när man har barn med svaga eller oengagerade föräldrar!
Senaste nytt jag hörde om forskningen kring ADHD var att natriumglutamat (enligt brittiska forskare) skulle öka risken för föräldrar att föda barn med denna diagnos. Man undrar ju i så fall hur läget är i länder som Kina där man kan köpa "umamin" på påse i livsmedelsbutiken.
Inga, tack för roliga kommentarer, bl.a. ang. lärares flexibilitet. Man undrar var det ryktet kommer ifrån!