"Demokrati i måttliga doser"
I det senaste numret nr 6, 2007 så skriver han om demokratin i kommunerna och dess villkor. Han berättar om en händelse i en medelstor svensk kommun i vintras. Kommunfullmäktiges ordförande blev snabbinkallad till ett viktigt möte med kommunstyrelsens AU. Det gällde presidiets förslag att slopa AU för att ge partierna bättre insyn i besluten och förstärka demokratin. Nu skulle förslaget snart upp i fullmäktige. Nu kämpade AU-ledamöterna emot med näbbar och klor och satte sig till motvärn, både med hot och lämpor. Till sist kom det avgörande argumentet fram: Arvodet!
Ordföranden orkade inte stå emot utan röstade till slut emot sitt eget förslag, en illusion fattigare.
Detta hände alltså inte i min kommun, men skribenten menar att detta tyvärr inte är ovanligt. Det har varit svårt att vitalisera den demokratiska processen ute i kommunerna. Traditioner har varit svåra att tas med och de har kastat grus i processerna. Enligt min mening det kan visa sig ödesdiger, för det är få unga som vill delta i den typ av demokratiprocess som kommuner och landsting erbjuder idag. Det måste nog till en förändring som svarar mot dagens behov och möjligheter. Det finns inbyggt en viss tröghet i begreppet demokrati och den kommer man inte ifrån helt, men det måste ändå vara möjligt att försöka hitta alternativ.
Jag fascineras av hur ofta kommunfullmäktiges möten är inställda pga för få ärenden i vår kommun! Hur skulle det bli om vi sa
- Ja nu måste riksdagen stänga ett par månader för det finns för lite att besluta om. Regeringen, de statliga verken och enskilda tjänsemän fattar nästan alla beslut och förresten så är det så dyrt att hålla på med riksdag.
För det är argumenten bakom de inställda sammanträdena i kommunen; att mycket har delegerats till KS, KSAU, och till enskilda tjänstemän att besluta om och att det är dyrt att ha kommunfullmäktige. Så vitt jag vet så beslutas delegationslistorna utan debatt, men kanske borde man ta sig en funderare här. När slutar demokratin att vara en demokrati? Räcker det att en beslutar? Eller 5? Och blir det inte en utarmning när endast ett fåtal ärenden kommer upp i KF och när det väl kommer dit så finns det få möjligheter att ändra i alla fall. Jag har till och med suttit i en nämnd där budgetförslaget som nämnden hade att ta ställning till från tjänstemännen inte gick att ändra i eftersom det var så ont om tid. Vad är då vitsen med att ha en nämnd? Om den måste ta ansvar för något som den inte kan påverka alls?
För mig vore det självklart att så många beslut som möjligt skulle tas i kommunens fullmäktige, det högsta beslutande organet och den typ av ärenden man inte hinner med där delegeras neråt till KS, KSAU och enskilda tjänstemän. Det är ändå i KF som alla partier finns representerade och där finns fler människor i ett brett urval, geografiskt, åldersmässigt osv.
Sven-Gunnar är en klok man. Vi har haft samma jobb en gång i tiden eller snarare olika tider. En gång för länge sedan gick vi ut och tog en pilsner rätt regelbundet tillsammans med några andra från samma tidning. Undrar om jag inte skulle försöka ordna en reunion. Tack Inga!
Jag som trodde små landsortskommuner var levande demokratier. Jag jobbade som kommunlareporter i Vallentuna en gång i tiden, där var fullmäktigemötena livfulla tillställningar! Dynamiska personer i alla partier inklusive några småpartier. Det mest dramatiska som hände var när Elwe Nilsson sedermera moderat trafiklandstingsråd skrapade med stolen när vänsterpartiets taleskvinna pratade, avsiktligt så att ingen skulle höra vad hon sa eller hon i alla fall komma ur fattningen. Det gjorde hon, och skällde ut honom efter noter!
Den bjärta kontrasten var Botkyrka, där var fullmäktigemötena som amerikanska auktioner i hastighet. Allting var klappat och klart i förväg, alla argument uttömda, uppgörelserna gjorda i korridorer, på tjänsterum, i nämndmöte och sen klubbade innan någon hann säga buh, just för att förhindra all offentlighet åt avvikande åsikter. Enda chansen någon hade att säga något var vid väckande av enskilda frågor, då kunde inte ordföranden hindra vänstern att yttra sig. Det var framförallt vänstern som skulle hållas kort, de borgerliga hade man redan gjort upp med i godo. Ja, det var naturligtvis en kommun med gammalt rejält betongsossestyre utövat när det var som sämst! Besluten var säkert inte alls generellt dåliga, det var sättet de fattades på. Ofta satt det en dittvingad skolklass längst bak som enda åhörare, vilken sorglig uppfattning de måste ha fått om demokrati.
Annaa: Roligt att läsa om Dina erfarenheter av kommunal demokrati i olika varianter. Det är inte lätt det här med demokrati. Jag inser ju utfrån det som hänt /händer i en grannkommun här att det också kan bli ett handlingsförlamande kaos om inte partierna samarbetar inför viktiga beslut, speciellt om det hela urartar till interna maktstrider med personliga förtecken. Sedan är det ju också ett dilemma att oerhört viktiga beslut, typ delegationslistor, tas utan att någon blinkar medan sophämtningsavgifter kan orsaka våldsamma strider.
Det jag reagerar på är naturligtvis att man ens kan yttra att det är för dyrt att ha KF-sammanträden, tanken liksom svindlar. För om man drar ut konsekvenserna av det resonemanget så ska alla beslut fattas av en enda person och alltid och med en svindlande fart. Och var har vi då hamnat?
Om man ska se det hela i ett vidare perspektiv rent samhällsvetenskapligt så har jag länge undrat över varför vi inte i västvärlden försöker utveckla demokratin. En av demokratins dilemman är ju avstånd och kommunikation; alltså hur får man ihop representanter för olika folkgrupper till beslutsforum rent fysiskt, var, när och hur? Och hur löser man informationsdelen i den demokratiska processen? Alltså hur ska så många som möjligt av medborgarna få reda på så mycket som möjligt i den sfär som är föremål för folkliga beslut? Hur kan man starta och "göda" offentliga debatter på bästa sätt?
Är det verkligen bara tidningarnas insändar /debattsidor?
Jag ser ju här framför mig ett smörgåsbord av nya möjligheter i vårt kommunikationssamhälle. Jag har länge trott att
bristen på initiativ här från stat, kommun och landsting beror på okunnighet eller rent förbiseende. Men nu har det gått så lång tid med de nya kommunikativa redskapen att jag börjar undra om det inte är ett medvetet tillbakahållande av utvecklingen för att slippa folkliga synpunkter. Det är bekvämare att ordna till det så att besluten fattas av så få som möjligt, så snabbt som möjligt och med minimal insyn.
Och detta är inte en kritik mot min egen kommun i första hand utan mer allmänt sett när det gäller alla nivåer i demokratin. Jag kan inte hjälpa att jag beundrar de gamla romarna som åtminstone var medvetna om problematiken och försökte hitta bättre alternativ utifrån rådande omständigheter, istället för att slå sig till ro med det man hade. Deras demokratidebatt var i sin vitalitet ett sant föredöme jämfört med det vi har nu av slentrian och tradition. Och tänk vilka möjligheter vi har med hela it-samhället.
Sven - Gunnar Johansson måste var en bekantskap värd att odla att döma av hans drapor i Dagens Samhälle. Du får testa med en pilsner!
Och en annan sitter fast i kyrkopolitik-träsket....
Samma fast mera lekstuga ... tycker jag...
Nynna: Det känner jag dåligt till men jag tror Dig.