Ledarskapsbilder!
Att pendla mellan utförar- och betraktarperspektiv är intressant. Hur ser ledarskapet ut? Vad syftar det till? Vems behov ska det tillfredsställa och varför?
Jag märker att jag ofta med automatik tänker mig abstrakta fenomen i bilder och för mig har på något sätt två olika bilder av ledarskap vuxit fram. Ledarskap kan utföras som en bagare eller som en trädgårdsmästare.
Bagaren är en pepparkaksbagare. Han plockar ihop de ingredienser han anser nödvändiga enligt ett recept han läst i en bok eller fått av någon annan. Sedan knövar han ihop det hela till en seg deg. Noga med att det inte ska finnas några avvikande klumpar någonstans. Därefter plattas det hela till ordentligt och kavlas ut. Till slut stansas det ut ett stort antal exakt likadana figurer. Och det som blir kvar emellan dem slängs. Eller alternativt plattas till en gång till och kavlas på nytt för att passa in och bli den önskade figuren. Pepparkakorna har endast en kortsiktig funktion och ska ju bara slängas ner i samma burk och ätas. Därefter är de borta för alltid.
Trädgårdsmästarbilden har jag fått från Sten Rydh som var min fantastiska matteguru under den tiden jag pysslade med praktisk matte utan mattebok. När jag skickade en fråga till honom på mail så kunde jag få flera A4 ark i svar och en hel del var just bildspråk.
Trädgårdsmästaren försöker åstadkomma en fin trädgård. Han börjar med att se till att det finns bra jord för blommorna att växa i. Sedan väljer han ut vad som ska växa där. Med hjälp av många olika blommor så ska det bli en bra helhet. Han försöker sätta ihop de blommor nära varandra som passar tillsammans. Han gödslar och vattnar alla utifrån sina behov och sina förutsättningar, uppmuntrar dem att växa. Han går omkring i sin trädgård och pratar med sina blommor, ansar dem varligt där det behövs. Han ser till att de får solsken och värme så att de kan fortsätta att utvecklas. Trädgården ska finnas kvar år efter år och därför planerar trädgårdsmästaren långsiktigt.
Behöver jag påpeka att jag gillar Sten Ryds trädgårdsmästarledarskapsbild bäst?
Skulle vilja tillägga att man som ledare sällan får välja vilka växter man ska plantera. Det innebär däremot inte att man får kasta bort några växter man inte vill ha utan se det vackra i dem och vårda dem lika ömt som de andra. Och vem vet vad de växer sig till, kanske det blir den vackraste blomman i hela trädgården.
Håller med dig Inga att pepparkaksgubbarna passar bäst i kakburken eller ätas upp. Med andra ord fram med trädgårdsmästarledarskapsbild.
Anita
Inga, det här är viktiga tankar och jag håller helt med dig......jag
följer upp dem inne hos mig under kvällen....
Anita: Mmmmm, jag uttryckte mig otydligt. Jag menade att trädgårdsmästaren väljer vilka som passar var och tillsammans med vilka. Inte att slänga bort någon, men ansa varligt.
Lena: Måste kolla hos Dig!
Jag förstod mycket väl vad du menade och så mycket har jag sett av ditt ledarskapsarbete att jag vet att du inte kastar bort någon. Min tanke var bara att rikta fokus på det utsatta ogräset vi har.
Anita
Men Inga då! Det här tycker jag inte om. Inte bara för att du (med hjälp av din guru) förringar en hel yrkesgrupp utan även för att du ställer dig över de fysikaliska lagarna. Eftersom jag är mångårig medarbetare i bagarnas fackförbundstidning måste jag naturligtvis protestera mot bilden att bagaren bara är någon som rör ihop något lite godtyckligt som sedan bara försvinner.
För det första; en bagare är en lika hedervärd yrkesman som en trädgårdsmästare, en bagares stolthet över den perfekta degen med den exakta sammansättningen av ingredienser som skapar rätt smak, form och konsistens på det färdiga brödet kan vara precis lika stor som trädgårdsmästarens stolthet över sin trädgård. Jag känner flera gamla bagare som blivit utmärkta lärare på gymnasieskolornas livsmedelstekniska program och som med stor kärlek lärt ut sina yrkeshemligheter, jag har sett deras adepter med största allvar tävla i bullbakning och sett den oerhörda stoltheten hos 17-åriga fjuniga pojkar som vunnit pris!
Dessutom Inga; ingenting försvinner. Inte minsta pepparkaka. (På ett stort bageri står för resten sällan en bagare och stansar ut kaka för kaka, det görs maskinellt). Brödet går den viktiga vägen in i människan och ut igen. På 60- och 70-talet var det mången bagare som slet sitt hår i förtvivlan över de säckar med kemikalier som bars in i bagerierna under förevändning att de skulle göra ett bättre (läs mer lönsamt) bröd. De var oroliga för vad det var för produkter de egentligen tog fram. Idag innehåller fabriksbakat bröd betydligt färre kemikalier än för 30 år sedan.
Jag förstår vad du menar, men jag gillar inte bilden!
Nu undrar du förstås; är jag ironisk eller menar jag allvar? Jag ska ta och fundera på det själv en stund. Hade jag källan till ditt exempel framför mig skulle jag nog kunna skriva ett riktigt bitande kåseri i ämnet.
Anita: Jag försrår inte riktigt vad Du menar med ogräs.
Annaa: Jag får väl börja med att frita min guru Sten Rydh i Bengtsfors från bagarbilden. Han är bara pappa till bilden av learen som trädgårdsmästare! Bilden ledaren som bagare är min egen och den har osökt växt fram under de senaste årens yrkesverksamhet.
Min bild av bagarledaren härstammar inte från några som helst insikter i det moderna bageriets villkor utan mer om amatörbagaren hemma vid köksbänken. Och att han / hon är stolt över sitt värv tvivlar jag inte ett ögonblick på. Kammen brukar vara av rejäl storlek i mitt bildexempel. Man uppnår ju oftast syftet med bakandet. Om man följer receptet förstås. Det uppifrån / utifrån givna och ser till att formen på kakorna blir lika och att degens sammansättning följer receptet.
Jag får väl i ärlighetens namn också säga att mitt perspektiv på ledarskap härör både från det jag själv utövar och det jag själv arbetar under och från de kunskaper jag tillägnat mig i teoretiska studier i ämnet.
Att växla mellan de perspektiven är intressant och givande ur många aspekter.
Jag menar de "besvärliga" barn som inte passar in i den sk."normala" gruppen. Fel att uttrycka det som ogräs men jag får en känsla av att många pedagoger tycker så.
Anita
Anita: Ok, då förstår jag, fattade inte först för jag får erkänna att tanken var för mig främmande.