Inga Magnusson

Nu har jag läst Bert-boken färdigt. Boken är inte särskilt välskriven som litteratur betraktat. Det är väldigt rätt upp och ner beskrivningar av skeenden och lurendrejerier runt honom själv, skrivet ungefär som han pratar.
 
Den var inte superintressant för mig som inte är i någon av de branscher han varit i. Han beskriver rätt öppet både egna och andras misstag, mest andras förstås, men även om sånt som fungerat bra. Sommarland lär enligt honom ha varit en lysande affär rent ekonomiskt även om han lurades bort från ägandet via banken och Bo Dockered som är hans hatobjekt nr 1.

Han är förvånad att inte fler startat den här typen av anläggningar i Sverige och Bert är delägare i Sunne vattenland. Det visste jag inte förrän jag läste boken.  Han är också väldigt kritisk till flyktingmottagandet då det begav sig och menar att han hade en billig och bra verksamhet men inte fick behålla den eftersom han var öppet kritisk mot invandrarverket.
 
Det seglar förbi väldigt många namn i olika sammanhang, både i politiken, musiken och Sommarlandsavdelningen med Skara och Skövde. Jag kan väl förmoda att det gör  boken mycket intressant för dem som vill får "informell information" (läs skvaller!) om kollegor o musikkändisar.

Berts bok är snäppet roligare än Ranelid men jag får erkänna att läsandet blev väldigt kursivt på slutet även om jag lyckades hålla mig vaken. Pratigheten påminner annars vagt om Ranelid. Stackars Ranelid, han skulle bara veta att jag dristar mig att jämföra hans genialiska litterära alster med Bert Karlssons!  Eftersom jag inte känner de personer som beskrivs i Bertboken så blir intrigerna rätt så ointressanta att följa.

Jag lägger nu ner den helt och nöjer mig med att sluka Liza Ms Livstid. Det blir väl sträckläsning nu under lovet antar jag.