Inga Magnusson

Jag köpte ju Liza Marklunds bok Livstid för ett tag sedan och skulle gotta mig i lite underhållande läsning. Det blev inte så. Jag har läst väldigt lite i taget och tröttnat snabbt. Så läsningen har dragit ut på flera veckor. Och det beror inte på ont om tid utan just på att boken inte fångat intresset. Det har blivit lite pliktskyldigt att ta itu med läsningen för att komma till slutet någon gång.

Liza M har tappat greppet lite i den här boken. Jag brukar gilla hennes böcker för det är spännande, men inte den här. En hel del av texten kändes som utfyllnad; långa beskrivningar av sökvägar på internet. Vem bryr sig liksom? Förhållandet till Thomas och barnen får godkänt i sin beskrivning. Det känns autentiskt och där finns kött och blod med, men själva storyn är blek.