Inga Magnusson

Majestätiska är de våra tranor! Men billiga när de drar igång klockan fyra på morgonen.

Vi har fyra stycken här just nu. Två har just flugit iväg när jag tog bilden mot Lilyckan. Tranorna är till skillnad från andra vilda djur här verkligen skygga och vill inte vara nära människor. Jag vet inte vad det är för ålder på dem. 

För några år sedan hade vi en tranfamilj här och de minskade i popularitet kan jag säga  vartefter sommaren gick. De hade en vana att dumpa ungarna vid fyra-tiden varje morgon nere¨på åkrarna här och flyga upp till skogsområden / tjärnen längre upp. Men för att hålla kontakte så skrek de till varandra med så där 5 minuters mellanrum. Det är ett fullkomligt hjärtskärande skrik. När man väcks av det ur djup sömn så tror man alltid för ett ögonblick att det handlar om ett barn i nöd. Man blir genast klarvaken, kallsvettig och drabbas av intensiv hjärtklappning. Sen hinner man lagom somna om igen när nästa skrik kommer, och nästa och nästa osv. Framåt 7- 8 på morgonen så slutar de, just när man ska gå upp.

Nu ska jag inte svartmåla och tro att de här tranorna har lika konstíga vanor. De kan ju var riktigt trevliga grannar att ha under några månader framåt. Snygga är de i alla fall att se på.